På morgonen tog Matte en rejäl promenad i området med hundarna. Först ett möte med en Alaskan Husky (ny i området). Matte tog in hundarna på en tomt vid sidan av och matade med skinkpastej ur tub. Alla skötte sig bra. Modji var nyfiken och ville nog hälsa. Huskyn uppförde sig mycket väl! Lite senare passerades tomten där Toypudeln och Grand Danoisen bor. Tyst och lugnt bakom granhäcken. Snett över vägen, bak nästa granhäck, kom Schäfern, Rottisen och Salukin rusande mot staketet. Vilt skällande! Násti blev osäker och skällde till. Men när Modji gick på bakbenen mot staketet, med ragg över manken och samtidigt viftade glatt på svansen, blev Násti tyst! Modji vet nu att de inte kommer ut och att de är snälla. Men Schäfern låter faktiskt inte särskilt snäll... Yrkesskada som väktarhund kanske? Modji är i vilket fall inte rädd för dem. Ägaren kommer alltid och säger till sina hundar.
P
Senare på dagen tog Matte en skogspromenad med Modji lös. Kontaktträning och inkallningar. Med tuben i ena handen och klickern i den andra. Modji skötte sig jättefint. På en hög (brösthöjd) rotvälta fick Modji träna på att bli nerlyft. Hon fick lära sig att kliva över till Mattes axel och lägga sig över den, sedan tog Matte tag i svansroten och stöttade bakdelen när den skulle över. Därefter måste Modji hålla sig helt stilla när Matte satte ner henne. Det gick väldigt bra vid tredje försöket.
De vuxna hundarna fick komma upp i skogen på en "lekstund". Gázzi försökte på alla vis få fart på Násti! Gázzi rusade runt och kastade upp tallkottar i luften, varpå hon fångade dem och rullade sig på dem! Snart tolv år gammal! Násti åt odon lika gärna som hon äter blåbär. Hon ville inte leka. Gázzi rullade sig mest hela tiden. På ljung, fönsterlav, blåbärsris, kottar och i mossan. Mest såg man fyra ljusa ben som sprätte i luften. Gázzi njuter oerhört av att rulla sig på olika typer av underlag. Gärna sådana som river rejält! Enligt uppgift är det väldigt nyttigt för en hund att rulla sig mycket. Matte har alltid skojat om att Gázzi får ihop skelettet på rätt sätt. Benbitarna kommer rätt. Samt att hon strechar. Men det var tydligen mer korrekt än vad Matte anade. Skogsvistelsen slutade med att båda hundarna, även Gázzi (!), och Matte frossade i blåbär.
På kvällen träffades ett gäng hundägare med hundar på en av tomterna i området. En generös person hade tagit dit en agilitybana! Nu skulle här tränas agility! Gázzi var den enda med förkunskaper, likaså Matte. Bortsett från den bussiga R. som fixat alltihop! Gázzi fick gå ett varv och köra alla hinder med viss avståndsdirigering. O så lycklig hon blev! Till och med slalomen fungerade relativt hyfsat!
Násti fick gå en agilitybana för första gången. Nu hade vi inget A-hinder och ingen bom, men alla övriga hinder. Hon skötte sig riktigt bra! Husse stod vid bilen, parkerad intill banan och såg till att övriga Lapska höll tyst.
Modji fick pröva alla hinder utom långhoppet. Gungbrädan rasslade hon över utan att egentligen fatta vad hon gjorde! Tunnlarna var inga problem. Hoppade gjorde hon gärna och slalom var väl ingenting med ledande godis. Matte klickade för korrekt beteende på alla hinder. Modji letade tappat godis överallt.... Full rulle och bara kul från början till slut! Svansen alldeles för högt! Gungbrädans tippande brydde hon sig inte det minsta om. Husse bara skrattade! Modji är verkligen en rolig hund att jobba med! Så otroligt positiv och med på precis allt! Tyst hela tiden! Även Násti var tyst under agilityträningen. Men inte Gázzi! Hon kan det här och har mängder med positiv förväntan som triggar henne.
När alla hinder var undanplockade och kaffet urdrucket (ny vana vi fått vid kvällsträningarna!), ville Husse och Matte träna de vuxna Lapska att hålla tyst i en utställningsring. Övriga hundar med ägare fick vara statister och stå intill "ringen", en person erbjöd sig att springa med Husse och Matte, medförande två hundar. En för Násti mycket välkänd person stod i mitten och var domare. Efter några varv kunde inte Násti hålla tyst längre! En vattendusch på halsen och en skarp tillsägelse återställde ordningen. För ett år sedan tränades Násti så här vid ett enda tillfälle. Det åstadkom att hon uppförde sig helt annorlunda i en utställningsring! Hon slutade skälla och fokuserade på den som visade henne (Matte). Följden blev att hon sprang jättesnyggt och tyst samt ställde upp sig elegant. Matte började även använda kavaj på utställningarna. Resultatet kom rätt fort - ett utställningschampionat! På senaste utställningen i Furuvik hade Násti återfallit i sitt gamla beteende och började skälla när hon sprang. Inför utställningen den 23.8 måste hon bli tyst!
Tillbaka