Det har varit en tid med oro kring Husses knäoperation, där komplikationer tillstötte, men nu väntar borttagande av stygn och förhoppningsvis möjlighet till lite mer rörlighet. På dagen två månader efter det att Mattes knä pajade, mitt i ett för långt steg, förefaller det vilja samarbeta lite bättre igen. Peppar, peppar....
Äntligen kände sig Matte redo att greppa häcksaxen för den årliga rejäla nerklippningen och formningen av toppspiréahäcken i tomtgränsen. Mattes ansvar. Det gick fort och det gick lätt och det blev snyggt! Nöjd Matte! Tänk så oändligt mycket enklare detta går sedan den eldrivna häcksaxen gick sönder och en batteridriven häcksax inköptes! Då hade Matte lyckats kapa sladden ett par gånger och den var alltid en snubbelrisk!
Aili och Dima njuter av att kunna ligga ute på trappen i fullt solsken, nu när det är svalare! Eller så skrotar de runt på tomten och utgör sällskap åt ett stackars ensamt rådjurskid, som håller sig nära tomten och även gärna nära staketet för sällskap. Två hundar är bättre än ingenting uppenbarligen. Ett annat rådjurskid i området blev nog ensamt häromdagen när en jägare försökte leta rätt på dess mamma, som rapporterats ha ett brutet ben. På varenda hundpromenad nu får Matte möjlighet att träna Aili och Dima i att inte röra rådjur. På måndagkvällens promenad stod en ung råbock nära vägen och studerade hundarna, meda de studerade honom!
På måndagkvällen hände även något betydligt mindre trevligt än att studera en råbock. Det var dagsljus ännu klockan halv sex, men Matte hade tagit på sig sin ilsket gult lysande varseljacka ändå. Det var nog bra. Tio minuter neråt vägen hemifrån befann sig Matte vid inledningen till en skymd kurva. Hundarna var i diket för toabesök, Matte stod i dikeskanten och bakifrån kom en skåpbil i hög fart. Mer mot vänster än höger på vägen och skärande kurvan! Matte kände rädsla för att fällas av backspegeln, när föraren inte höll undan eller sänkte farten vid passagen. En personbil kom från motsatt håll i innerkurva och slickade vägkanten, men måste tvärbromsa för att undvika en frontalkrock! Föraren hängde sig på signalhornet och budbildföraren väjde skarpt och snabbt åt höger i en båge och fortsatte i samma höga fart! Matte bara skakade på huvudet mot personbilsföraren som säkert chockades, men backade snabbt till närmaste korsning och vände bilen, för att dra efter den vita skåpbilen som det stod GORDON på. En frontalkrock framför näsan kan bara sluta på ett sätt, när man står där som oskyddad fotgängare. Hundarna var kloka och stannade kvar nere i diket.
Många tankar hann Matte tänka på den timslånga promenaden. Blir man inte överkörd så blir hundarna överfallna. För tjugo år sedan både cyklade och skidade Matte på vägarna i området. Förutom mindre trafik och mer hänsynsfull trafik var det ännu inte den stora egoismens tidevarv som rådde. "Bara jag har det bra och bara jag kommer fram". Man skär kurvor och man kör fort och man har tappat "viet"! Vägarna är till för OSS!!!! Inte bara för dig.
Ibland är det skönt att vara gammal och känna att livet snart är slut. Vad är detta för omänsklig utveckling. Håll dig borta från vägen! Var inte i vägen! Ligg inte till last! Kärringjävel.