Många rubriker är tänkbara för onsdagens aktiviteter, utöver ovanstående: Övning, sprallig Násti eller tur med vädret.
Solen sken under större delen av dagen, men regnskurar med åska var aviserade till eftermiddagen. Matte tog en kortare moppepromenad med hundarna eftersom det var onsdag och träningsdag.
Just som Husse kom hem från jobbet hade det börjat regna. Det vräkte ner och när familjen packade ihop sina prylar för träningen började det åska dessutom! Regnkläder åkte in i bilarna och familjen gav sig iväg i två bilar. Husse for direkt till Hakungekrossen och Matte åkte ner till Brottby och plockade upp en tjej som tingat en av Mánnus valpar. Hon hade tidigare besökt Mánnu och ville nu se familjens Lapska i arbete. Klokt tänkt! Även Mánnu skulle vara med denna kväll.
Matte åkte bort till ett träningsområde tillsammans med besökaren och Mánnus familj. Där väntade Cockermatte som varit snäll och vikt kvällen för att vara figurant, när Husse ordnade en övning för de träningskompisar som skall utgöra tre fjärdedelar av laget på lagtävlingen. Med sig hade Matte också Násti och Aili som skulle träna. Modji var med Husse och skulle lånas ut på övningen till den som ersätter Matte på lagtävlingen.
Nu skedde ett under! Alla regnmoln drog bort och kvällen blev solig och fin!
Mánnu släpptes ut och fick springa av sig lite tillsammans med Aili, som blev oerhört förtjust i sin morbror de två dygn han bodde i barndomshemmet, på väg från Norge till sitt nya hem. Mánnu hälsade som vanligt intensivt på Matte genom att greppa hennes högerarm för att bara hålla, under ivrigt "pratande". När springet lugnat ner sig lite kopplades Mánnu upp och togs åt sidan. Två figuranter gick ut och gömde sig lång ifrån varandra och i vind, så att Mánnu skulle kunna gå en vindstig för att få vittring. Figuranterna var gömda i "miljö" som bestod av betongblock och järnkonstruktioner, plaströr och annan byggbråte.
Mánnu fördes av sin matte i slakt koppel och i sakta mak för att hinna få vittring i den nästan obefintliga vinden. Mánnu och hans förare gick längs en avgränsning och hade hela sökområdet till vänster om sig. Den mycket svaga vinden kom snett framifrån. Mycket snart visade Mánnu tydligt att han fick vittringen från den första figuranten! Intensiteten ökade och han slutade intressera sig för föremål/lukter på marken. Han drog med sin matte i kopplet och letade sig fram mellan olika föremål till dess han nådde ända in till gömstället där han hittade Codkermatte, som var en ny bekantskap för honom. Mánnu fick godisbelöning och mådde gott med sin funna figge!
Mánnu fördes vidare i koppel längs avgränsningen och ett stycke fram fick han en ny vittring. Mánnu är lika lättläst som resten av släkten. Vittringen sipprade över och mellan stora högar med däck. Den kom och gick och nu var Mánnu mycket påtagligt på hugget! Han jobbade kanonbra och tydligt och Matte bad Mánnus matte att släppa lös honom för friare arbete den sista och bökigaste biten. Mánnu fick tänka till och tvingades lämna vittringsfältet och söka sig tillbaka för att hitta en ingång till legan där figgen var gömd. Mánnu gav sig inte och hittade vitrtringskällan som bestod av hans husse! Mlánnu blev superglad och hoppade upp på all bråte och rörde sig i miljön som om han aldrig gjort annat än gått i rasmiljöer! Faktum är att han varit på denna plats som helt ung och redan då visat att han är "miljösäker".
Resultat: Mánnu visade tydligt att han kan bli en bra sökhund. Han har figurantintresse och han gillar att jobba. Mánnu var beredd att lösa lite problem för att nå fram till sina figgar och stannade gärna kvar hos dem. Han tog för sig av miljön och klättrade runt i bråten bara för att det var så kul! Han är för gammal för att utbildas till räddningshund, men sökarbete ligger helt klart för honom i framtiden! Han trivs bra i sin nya familj och följer sin matte som en skugga. De blir nog ett bra sökekipage framöver! Lycka till med träningen!
Násti fick ett frisök med en figurant i samma lega som Mánnus sista figge. Matte tänkte att Násti skulle söka tomt till en början, men Násti tänkte annorlunda. På mycket långt håll fick hon vittringen och studsade fram och in i legan. Så var det söket klart. Men hon fick söka färdigt området på tillbakavägen till bilen. Aili fick en figge som var gömd och en störningsfigge. Med en repetition. Hon skötte sig bra.
Nu kallades Cockermatte iväg för att bli gömd ute i skogen. "Förvirrad, vilsekommen svampplockare med tillika försvunnen mamma" var övningens tema. "Mamma" var Matte som inte fanns i området längre. Modji, Lime och Epic hade redan sökt i ett tomt skogsområde och skulle nu dirigeras om. Nástis ätteläggar hade skött sig bra så långt.
Själv fick hon nu springa lös med sin dotterdotter Aili. Násti tog täten och rusade upp på varenda gigantisk grushög och lös jordhög hon kunde upptäcka! Násti exploderade och fick med sig en uppspelt Aili. I stora språng tog de sig uppför de branta sidorna och Matte kunde se två glada svansar vifta där högt uppe mot kvällshimlen. Upp och ner bar det, igen och igen. Násti gjorde sitt bästa för att vinna över tonåringen och komma upp först och hon lyckades hela tiden. Vilken hund! Lika pigg som sin mamma Gázzi i samma ålder. Násti är nu drygt 11 år. På väg tillbaka till bilen fick de en vittring från skogen. Aili drog iväg. Gav fan i Mattes rop. Kunde inte motstå. Vildsvin eller rådjur tänkte Matte, men ändå inte. Násti bromsade omedelbart upp på tillsägelse. Matte fick höra hundskall som inte kom från Aili och kallade mycket bestämt in Aili. Som lydde! Till Mattes oförställda förvåning. Det visade sig att Epic med matte just hittat Cockermatte och hela gruppen var samlad för att ta hand om henne. Dit ville Aili! Matte hade ingen aning om att det fanns en sökgrupp på så nära håll och störningen av Aili blev en bra del av övningen. Men Modji kände igen både sin Mattes röst och visselsignal och gick på bakbenen för att kunna komma hon också! Vilket Matte då inte hade en aning om. Hon vara helt uppfylld av att Aili stuckit iväg och varit olydig, men ångrat sig och kommit tillbaka. Trots att hela träningsgruppen befann sig strax bakom några träd på andra sidan av en grusvall. Vilket Aili visste, men inte Matte. Det finns hopp även för tonåringar!
Tack alla för bra träning!