Lördag.
Lite sol och förfärligt blåsigt! Lapskflocken stack iväg till krossen för att hundarna skulle få springa fritt under en timme på de stora ytorna och klättra och klänga efter eget tycke på de stora grushögarna och massorna med stora sprängstenblock.
Tre ystra Lapska Vallhundar flög ut ur bilen och rusade iväg i glada språng! Ren glädjeyra rådde och de liksom snackade med varandra och skuffade och buffade och skällde rakt ut innan de spred sig i tre olika väderstreck och tog för sig av de stora ytorna. Som nu var i stort sett halfria och mestadels rätt torra. Isfläckar fanns förvisso och här och där var det rätt geggigt och stora vattensamlingar fanns efter all smält snö den senaste veckan. Området var statt i förändring och stora delar av bergväggen var sprängd. Stora maskiner hade flyttats längst in i den växande bergtäkten. Några av de största grushögarna var borta och nya hade tillkommit.
Husse och Matte vandrade utmed kanterna och hundarna hängde med i en härlig vägvinnande trav. Vackert var det att skåda de tre Lapska flyta fram över marken i flock. Synnerligen varglikt. Här och där bara måste de "miljöskadade" hundarna rusa upp på toppen av grushögar för att kunna skåda långt bort! Mycket bra träning för deras kroppar och Násti hade inga som helst problem att hänga med upp! Bra påskjut med bakbenen och med frambenen drog hundarna sig uppåt, i det vartefter hasande gruset. Sprängstenar från de nya brotten låg ömsom i högar och ömsom utspridda på marken. Där de låg utspridda tilläts även Násti gå, men upp i högarna med fallrisk skall inga enögda damer på nästan tretton balansera omkring. Modji och Aili studsade dock mellan stenblocken likt stengetter! Både plant och på höjden. Vilket inte alla Lapska Vallhundar gör bara för att de är Lapska Vallhundar. Orsaken till att Matte såg sig tvungen att bli uppfödare.
På ett flertal provapådagar under åren på denna plats, har det visat sig att de Lapska är synnerligen olika vad gäller viljan att ta sig fram på okända och svårframkomliga underlag. En Lapsk Vallhund kan vara så förfärligt mycket och det kan vara svårt att veta vad man får. Bästa sättet är att ta sig tid vid sökandet efter valp och att se till att båda föräldradjuren har de egenskaper man önskar hos sin hund. Sin blivande träningskompis. Man kan ju få en kopia av såväl modern som fadern! En del Lapska är betydligt försiktigare än andra. Har betydligt mindre arbetsmotor än andra.
Men en del är mer intresserade av att köpa valp en specifik månad än en specifik valp. Oavsett ras, men knappast oavsett syftet med valpköpet! En seriös valpköpare kollar linjer och uppfödare och andra slänger ur sig frågan på sociala medier om någon känner till en "bra" valpkull leveransklar till sommaren. Men det är klart, är det skit samma vad man får hem för hund, så kan man väl handla vad som helst från vem som helst, lite hur som helst. Ett lotteri och kul om man gillar spänning i livet. Andra åker långt och väntar länge på just DEN kombinationen från just DEN uppfödaren, för att göra allt som står i ens makt för att valpköpet skall bli så bra som möjligt. Oavsett ras. Man är ju så olika.
Aili är nu drygt två år och visar samma lust som sina släktingar att klättra bland stora stenblock högt upp, bara för att det är så kul! Ingen vittring fanns av någon människa att söka, det var ingen arbetssituation och hon var inte under kommando. Hon valde själv att klättra bland stenblock och upp på stora grushögar. Var det en stor vattensamling framför henne sprang hon rakt igenom det iskalla vattnet, hellre än hon gjorde omvägen runt. Aili tog för sig av möjligheterna och levde upp till förväntningarna.
Skotträning råkade det bli under den timslånga vistelsen i bergtäkten. Jakt pågick rätt nära i skogen ovanför. Flera skott hördes med ljudförstärkning av bergväggarna och kanske var det vildsvin som var dagens byte. Násti och Modji föreföll stendöva och Aili tittade upp vid första skottet, men brydde sig sedan inte. Mängdträning.
När Násti kutat runt och klättrat i en timmes tid märktes det att åldern tog ut sin rätt. Farten sänktes och på väg tillbaka till bilen satte hon sig och väntade när Modji och Aili fastnade på en luktfläck. Det är trots allt inte alla trettonåriga hundar som orkar springa och klättra ouphörligt en timme i sträck. Att Násti väger 14,5 - 15 kilo, samma vikt som genom hela livet, bidrar säkert till spänsten och orken.