Söndag.
Matte vaknade utsövd efter nio timmars god sömn UTAN SMÄRTA. Det känns väldigt ovant. Men LJUUUUUVLIGT!
Solen sken, det var fem minusgrader, snö och härligt vinterväder! En skidtur på golfbanan lockade så klart! Men det får bli nästa vinter. Nästa gång Matte gör något på golfbanan så är det endera en långpromenad med hundarna lösa, eller lite övningsslående på driving rangen. Det hänger på när våren anländer.
Matte gjorde noga sina av sjukgymnasten anbefallda övningar i sängen. Vilket man börjar med direkt dagen efter operation. Det låter ju inte klokt att man då skall gå upp i brygga och hålla i fem sekunder gånger tio. Går det över huvud taget?! Med 27 agraffer och ett tjugo centimeter långt sår på utsidan av lårbenet. Som nyss var kapat. Jo då det går! Man gör som man blir tillsagd så blir det bra, tänker Matte. Litar på sakkunskapen. En protes i titan är hållbar! Matte är mycket tacksam dessutom för att ha fått en icke cementerad protes, utan en som växer fast. En "ungdomsprotes" som Matte varit nöjd med hittills i fyra år. En oror fanns för att inte få samma, men nu är Matte väl förstärkt. Är man benskör funkar det inte med fastväxande proteser. Matte har även tänkt att det skulle bli ett bättre utgångsläge om musklerna hölls igång in i det sista och har därför gett sig den på att inte bli stillasittande. Trots smärtan.
Efter frukosten drog Lapskflocken iväg ut till Torpet vid Roslagskusten. Hade elen kommit tillbaka? Hade fler träd rasat efter att ha varit hängande? Utanför stugan har Husse halkbekämpat minutiöst och vägen till carporten och bilen kändes säker att krycka sig fram på. Icebugs på fötterna och broddar på kryckorna säkrade Mattes första utomhuspromenad som nyopererad.
Komna till Torpet tog Husse med sig hundarna in på tomten och gick en runda. Samt kollade inne i stugan. Allt var som för en vecka sedan och hundarna visade ett svagt intresse för att bli kvar och njuta av ytorna i skogsbacken. Matte satt ju kvar i bilen utanför grinden! DET var inte som det brukar. Lyckliga var de när Husse släppte ut dem och de hoppade genast in i bakskuffen! Flocken var samlad.
Längs vägen till och från Torpet kunde Husse och Matte åter konstatera vilket plockepinn skogen förvandlats till i orkanbyarna! Det är helt ofattbart hur mycket skog som ligger kors och tvärs och även ut i vägkanterna. På åtskilliga ställen ser man träd kapade för att frilägga vägarna! På hur många ställen som helst har vägarna under stormen var totalt blockerade av träd i trakten. Inte bara en stor stam, utan av knippen av stora stammar som rivits med av varandra i den tjällösa jorden. Längs en sträcka kring Wira bruk består marken av sand och här låg rotvältorna som murar längs vägen bitvis. Tornspiran på kyrkan i Roslags Kulla har hamnat på sniskan!
Hem kom flocken och sett från andra hållet syntes nya skador på skogen helt nära den lilla stugan i skogen. Husse och Matte blev stumma. Att så många träd, stora träd, hamnat så fruktansvärt nära bostadshus utan att skada husen kändes mirakulöst. På vissa hyggen har varenda kvarlämnad frötall knäckts några meter ovan marken och kvar finns kalhyggen. Många infarter är helt blockerade ännu och många har ännu inte upptäckt hur deras fastigheter drabbats. Inga spår i snön som kom dygnen efter orkanbyarna. Som stundtals uppnådde 40 sekundmeter.
Nu på måndagmorgonen rapporteras om många tusen hushåll längs Roslagskusten som ännu saknar el. Många har tivngats överge sina bostäder som saknat uppvärmningsmöjligheter och nu ger man ersättning för förlorad arbetsinkomst om folk stannar i sina hus och försöker rädda dem. Nu kommer kylan och nio minusgrader visade termometern på måndagmorgonen hos Lapskflocken.
Som har el, vatten och värme.
Mycket har det varit under årets första två veckor med storm, elavbrott och höftoperation för flocken. Som tacksamt konstaterar att livet rullar på som vanligt.
Klicka för större bilder.
Rialavägen vid Largen.
Garns Ekskogen.
