Fredagen blev en dag med full fart från tidig förmiddag. Regn och kyla med minusgrader var att vänta och nu var det hög tid att fixa det sista inför vintern.
Husse körde iväg med Mattes bil och fick däcken bytta, samt tvättade den med extra allt inför saltade vägar. Det visade sig att han var ute i god tid och fyra killar tog sig genast an bilen, lyckliga över att få något att göra. En kille vid varje hjul och bilen var försedd med nya däck, samtidigt som Husse swishat klart. När han senare återkom med sin egen bil, hade fler vaknat och kommit på att det var dax nu. En kö hade uppstått.
Matte ägnade sig under tiden åt att flytta in den för Matte väldigt tunga, antika och ärvda bänken med gjutjärnsgavlar på punschverandan. Att lyfta den orkar inte Matte, varför det fick vickas och vändas och släpas för att nå målet. Annat flyttades också in under tak, men något får förbli utomhus, men sammanstaplat och täckt med därför avsedda presenningar. De sista urnorna som härbärgerat sommarblommor lyfte Matte också in under tak och kände sedan att hon i en timme "lyft skrot", men inte på gym utan bara genom att hålla i ordning hemmavid.
När Husse var klar med sitt fram på eftermiddagen, drog Lapskflocken äntligen iväg ner till golfbanan för en hundpromenad med lösa hundar. Den har stängt ovanligt tidigt och rätt oväntat denna vecka. Hundarna fick varselvästar på sig för god synlighet på håll och Matte och Husse tog med gåstavar för effektivt gående. Lyckliga var de två Lapska damerna när de släpptes ur bilen på parkeringen! Som man kan tro rusade de inte omedelbart ut på de stora ytorna vid driving rangen. Nej, som vanligt stack de till den närmast belägna bollpilen för att nosa av vilka som pinkat där sedan sist. Därefter till ytterligare några bollpilar längs parkeringens långsida.
Inte förrän Matte och Husse greppat sina gåstavar och satte fart ut mot avståndsskyltarna, drog Modji och Aili iväg framåt och ut på banan. Men inte längre än till den första skylten där harpluttar fanns att fynda. Av någon outgrundlig orsak väljer hararna att skita mycket så snart det sticker upp något ur gräsytan. Möjligen är det så att gräsklipparen av magnumstorlek inte klipper helt tätt vid stolpar och liknande. Där växer längre grässtrån och där äter hararna och skiter följaktligen också. I vilket fall vet hundarna mycket väl att det är uppstickande stolpar av olika slag de skall sikta in sig på, när de får välja fritt själva var de skall ta sig fram över ytorna. Matte fick äntligen en möjlighet att sätta fart på mjukt underlag. Att ta ut stegen med båda benen maximalt. Välbehövligt! Välgörande. Både Aili och Modji var fint styrbara på långt avstånd och skötte sig exemplariskt, när både Matte och Husse hade en tub skinkpastej i fickan. En belöning som annars bara förekommer hos figuranterna vid sökträningen. För att konkurera med spännande dofter från den omgivande skogen/naturreservatet, vill Matte ha extra gott godis i fickan. Här finns vildsvin, hjortar, rådjur, diverse småvilt och då och då någon varg. Även en björn har besökt trakten då och då, men han har nu flyttat till björnhimlen då han var rätt till åren kommen. I skogen vill inte Matte ha några lösa hundar springande. Valla renar och jaga hjortar är för hundarna snarlikt. Hjortar och rådjur vet inte att de är vallade och inte jagade. För övrigt pågår älgjakt nu.
Med följsamma hundar men på långt avstånd ibland, styrbara med visselpipa och handtecken, öste Matte på och fick flås. Nyttigt! Husses ben är inte så följsamma på grund av en sliten rygg och han genade och pausade när Matte och hundarna älgade iväg. Vilket sedan gav ett tillfälle till lite rapportträning. Hundarna skickades i par mellan Husse och Matte några gånger och fick halvvägs på golfbanepromenaden springa för fullt på det behagliga underlaget. Mycket uppskattat! Här blev Matte stilla och fick ner pulsen för intervallträning.
Solen hade vänligheten att titta fram samtidigt och Lapskflocken njöt trots den mycket kraftiga vinden med hårda byar. En promenad som startade med motlut och motvind samt mulet som höll i sig till vändpunkten halvvägs. Tillbaka bar det i medlut och med ett kraftigt påskjut i ryggen av medvinden samt solsken. Matte fick hybris och klev på uppför de högsta utslagspunkterna och ner igen för att åter ta i uppför på nästa branta utslagskulle. Endorfinerna fyllde varje muskel och Matte njöt av denna fysiska ansträngning tillsammans med hundarna, som flöt fram i en härlig trav, när de inte stoppade upp för harpluttätande.
Tillbaka vid klubbstugan styrdes hundarna upp, då de upptäckte en flock gäss i den lilla sjön och någon jobbade vid huset. Vattnet slog hårt mot stranden och Aili misstog det för en fågel bakom högvuxet gräs. Snopen blev hon och letade förgäves, när hon insåg att det bara vara vattnet som busade runt och plaskade i strandkanten. Fortfarande lösa, men nära inpå, traskade hundarna förbi både gäss och personal tillbaka till bilen. Matte kunde förvånat konstatera att iedealtiden på sträckan de senaste åren nu förbättrats med minus en kvart. Nya höfter betyder nytt liv. Livskvalitet.
Tankarna går till alla dem som vill ha men inte kan få några, av olika fysiska skäl. Tacksam Matte. Som minns hur det var för ett år sedan då käppen åkte fram och en rullstol stod på önskelistan inför julen.
5 dagar efter operationen. Rehabilitering på golfbanan. Klicka för större bild.
