Även söndagen ägnades åt vedhantering. Då den lilla stugan i skogen värms upp uteslutande med ved (element finns för stödvärme eller vid frånvaro) går det åt en hel del över vinterhalvåret. Med kylslagna nätter och dagar eldas det även lite i nu i maj. Lapskflockens andra revir en dryg halvtimme bort, består av en skogstomt med många träd och här har det gallrats bland stora granar de senaste åren. Nu åstadkom stormen Alfrida en extra gallring och stammarna måste tas omhand för uppvärmning kommande vinter. Både på lördagen och söndagen har släpet körts mellan de båda reviren för att flytta vedklabbar till där de behövs bäst. Vilket har inneburit att hundarna fått tillbringa lite tid i bilen, men mycket tid ute på skogstomten. Något de uppskattar mycket! Många är dofterna utifrån den omgivande skogen och de sitter gärna uppflugna på stenar för att komma åt vittringsströmmarna bättre. Då tomten är omgärdad av fårnät har de fri sikt ut, både upp mot berget och ut mot det gamla hygget.
Husse och Matte pausade en stund, sittande på lillstugeverandan och minnena gjorde sig påminda. När fastigheten köptes fanns här inget staket och Gázzi, Násti och Modji fick sitta uppbundna i linor vid besöken det första året. Ett år då tak byttes och en del byggnation pågick och hundarna ändå måste hållas ur vägen för att inte råka illa ut. När så äntligen fårnätet kunde sättas upp och hundarna kunde släppas lösa på hela tomten, var deras glädje inte svår att se! Fram till nu hade det gått djurstigar kors och tvärs över tomten, som varit endast sporadiskt besökt de senaste åren. Ett fällt råbockshorn hittades och det tog Matte hand om innan det blev gnagt och sargat. Från början fanns det bara en dörr på den tjugoåtta kvadratmeter lilla stugan, men när huset "vändes" och fick en veranda och en liten hall blev det ännu en ytterdörr och man slapp stövla rakt in i köket.
Allt hann bli klart för att den då åldrade Gázzi skulle hinna få uppleva allt. Till Mattes mycket stora glädje! Fastigheten köptes just för att vara en bra plats för hundarna. Matte ställde upp både köksdörren och ytterdörren och Gázzi gick ut och in och runt på olika sätt och verkade lika förvånad varje gång över att hitta Matte i stugan, oavsett vilken dörr hon gick in igenom! Olika hus med olika ytterdörrar kanske hon tänkte? Hemma fanns vid den tiden bara en enda ytterdörr och vid Gázzis besök under det första året fanns det även vid Torpet bara en enda ytterdörr. Nu blev det konstigt med två ytterdörrar, en på framsidan som tidigare var baksidan och en på baksidan som tidigare var framsidan. Gázzi såg genuint förvånad ut när hon kom in i stugan, gång efter gång. Men under träningskvällarna var hon allt annat än förvånad och brydd! Hon fungerade suveränt bra på sök, vad gällde knoppen, även på de sista söken den sista kvällen av hennes nästan femtonåriga liv. Men kroppen orkade då inte längre.
Násti dök också upp i minnet, som den som jagade sork mer än någon av de andra. Hon satt där på samma plats och passade på dem. Huruvida hon fick tag i någon är tveksamt. Matte såg henne aldrig äta någon i varje fall. Men hon hade skaffat sig en uppgift vid besöken vid Torpet. Att Násti blev skendräktig och mer än någon annan av familjens Lapska sökte sig lyor dök också upp i minnet. Tre månader efter löp ville Násti bosätta sig under något hus och här finns tre. Det lilla bostadshuset, lillstugan/gäststugan och det långsträckta skjulet, innehållande snickarbod, torrdass och vedbod. Samtliga olämpliga för en hund att krypa in under, då ligger på sluttande mark som ger en kilformad lya. Omöjlig att få fram en ovillig hund ifrån. Varför det byggdes för och stängdes för med sten och nät och Násti blev olycklig och rastlös. Hon hittade lösningen genom att gräva sig in under en stapel med ved, mellan två stora stenar. Att få med henne hem var inte det enklaste alla gånger.
De hundar vi levt med under mer än fjorton år finns för alltid hos oss. Gázzi och Násti är ännu en del av flocken och här mer än på andra platser. Då de här fick leva hundliv och göra som de ville och kunde visa sina opåverkade hundjag. Inte styrda och kommenderade, utan hundar rakt upp och ner. Intressanta att leva med och studera. Redan två hundar är en flock med dess inbördes vanor och regler. Här vid Torpet lägger sig Matte och Husse aldrig i vad hundarna pysslar med. Vill de vara inne får de vara inne, dörren är alltid öppen. Vill de vara ute får de vara ute. De avgör själva vad de vill ägna sig åt här. Matte njuter av att se dem njuta här.
Násti, Modji och Gázzi leker vilda lekar! Härliga minnen! Klicka för större bild.
