Tisdag
Matte hade tid hos sjukgymnasten, efter ett uppehåll sedan strax innan julhelgen. Ett mycket efterlängtat besök! Mycket pulsande i snö har dessvärre satt sina tydliga spår i en i stort sett utsliten höft. Att oförutsett trampa igenom djup snö med hård yta slår i en sliten led. Ont. Blöt och trampad snö som fryser blir som ett fruset plöje. Knaggligt och ojämt. Också ont. Skidåkning hade varit bättre, men med valpar på gång vågade inte Matte riskera ett fall och avstod. Promenerade i stället. Nu orkade inte Matte bita ihop längre och bad om lite mer "konstgjord andning". Det är vad sjukgymnasten kallar det han gör. I kombination med värktabletter. Han går handgripligt till väga och drar och bänder höftleden i ett mer gynsamt och inte så smärtfyllt läge. Det gör ont men gott! Bra ont. Han brukar vara duktig och plågar så gärna Matte! Matte låter sig så gärna plågas! Men endast av denne man och i detta sammanhang! Relationen är mångårig och puckarna är raka. Matte är tacksam över att höra till de utvaldas skara hos denne sjukgymnast, som jobbar på två dagar i veckan "på övertid". Ett föredöme i Reinfeldts värld.
Hundarna hade fått följa med ner på byn och ytterligare ett efterlängtat besök väntade på hemvägen. Matte svängde in till G. och hennes familj, där hundarna mycket gärna umgås med Modjis första kompis A. En Vit Herdehund. Där finns även höns och en kaninänka. Maken avled för ett år sedan. Hon kämpar på. Matte och G. hade mycket att snacka om i det härliga solskenet och hundarna skrotade omkring på den stora tomten. Så mycket lek blev det väl inte, då Alaska var i löp och leken med Modji spårade ur i en för Modji lite besvärlig riktning. Alaska är stor och Modji liten. Modji är snabbare och smidigare och slank undan parningsförsöken. Varvid hon fick en hel del motion! Så även A. Till slut fick Mattarna ingripa och freda Modji, som sprungit färdigt och då blev för utsatt.
Hundarna fick komma med in och bjöds på godsaker när två mattar och en husse fikade med nyttig macka. Varför hundarna fick lite tonfisk och inget kaffebröd de heller. Inte helt fel. Här vet Lapskduon att det kan delas ut godsaker från bordets närhet, dock inte av den egna matten! Hundar har inga större problem med att lära sig att olika regler gäller i olika flockar. Vissa soffor får man ligga i. Inte alla och överallt. Vid vissa bord är det meningsfullt att vänta, men inte vid alla.
Matte har pratat med ögonveterinären. Det vätskar lite från Nástis öga fortfarande. Klar vätska - som tårvätska. Det kan bli lite tårkörtelvävnad kvar när ett öga tagits bort. Uppenbarligen. Ibland kommer lite gult klet liknande det som kan finnas i ögonvrån på morgonen. Det verkar inte vara var. Något inre stygn kan spöka. En fistel kan bildas. Matte skall följa utvecklingen noga. När Násti ligger stilla är ögat helt torrt. Men när hon rört sig en liten stund, det räcker med lugnt skrittande, vätskar ögat. Det känns inte riktigt bra. Tyvärr.