Onsdag.
En dag i väntan. Väntan på två leveranser av näthandlade varor och väntan på att ge sig iväg till kvällens träning. Många handlar mycket på nätet och utleverans kan dröja och även ställas in. Husses beställning var på väg på tisdagen och Husse väntade. Tidpunkten flyttades fram och flyttades fram och Husse var låst hemma. Till slut kom beskedet att leverans i stället skulle ske på onsdagen. Osagt när!
Husse kunde ta emot sin beställning före lunch och Matte väntade och väntade på det telefonsamtal som skulle komma en halvtimme innan leverans. Det är knöligt att jobba i trädgården med leriga handskar och ständigt vara beredd att svara i telefonen. Från klockan tio skulle Matte vara redo att bekräfta sin beställning. Dagen gick och ingen ringde. Matte grävde bort mer grässvål för att få till en grund för det förhoppningsvis snart anländande lilla växthuset.
Kort innan sista angivna tid för leverans ringde mobilen och rösten i andra änden i en bil någonstans var svår att både uppfatta och förstå. Till slut anlände Mattes lilla sexkantiga växthuspaviljong på 55 kilo och lämnades på en lastpall vid tomtgräns. Vilket var vid vägkanten och framför bilarna. Inte en halv meter in på tomten gick det att få killen med pallvagnen att lämna godset. Han betonade TOMTGRÄNS. Jaha. Så var det med det.
Husse kom med en pirra och Matte vågade inte prova. Ett närmare två meter långt och väldigt tungt paket skulle bli svårt att balansera på högkant kände Matte och Husse har gått med krycka och har en muskelbristning på bättringsvägen men har begränsad lyftförmåga. Växthuset bara måste flyttas, men hur. Matte funderade och kom på en lösning. En stor presenning veks ihop som underlag, ett rep fästes i öljetterna och växthuspaketet hasades ner på presenningen från lastpallen. Sedan drog Matte hela lasset, ensam och fick även upp växthuset för ett trappsteg och in på punschverandan för förvaring så länge. Det bara måste gå och det gick som tur var.
Lapskflocken kunde komma iväg till träningen och denna kväll var det bara Modji, Aili och Mick som kunde träna. Det blev väldigt bra med stora frisök över stora områden och två figuranter var gömda på ställen okända för förarna. För att man inte skulle dra ut alldeles för länge på söken visste de båda figuranterna om varandras gömställen. Matte körde först ett stort frisök med Modji och sedan med Aili. De två figuranterna var gömda på olika ställen för dem, så Matte hade inga förutfattade meningar. De båda hundarna jobbade snarlikt i området med fina sökmönster, men som förare måste man förvissa sig om att hela sökområdet blivit väl genomsökt. Vilket inte är helt lätt när man har självständiga hundar som drar iväg ensamma bakom diverse stora skrymmande föremål. Aili hördes skälla någonstans och Matte gick i ljudets riktning. Men ljudet ändrade riktning när Matte kom närmare?! Det visade sig att Aili skallmarkerade en figurant gömd mellan diverse tätt stående bodar och containrar, som fick skallet att både eka med resonnans i plåtbehållarna och ledas ut åt olika håll. Till slut hittade Matte både hund och figurant. En skallmarkör måste ha ett "ihållande och vägledande skall" och det är i dessa situationer oerhört tydligt varför det är så! De Lapska Vallhundarnas nedärvda och användbara förmåga till ihållande och vägledande skall är guld värd i dessa situationer!
Att bara vara tre ekipage hindrar inte mycket bra sökträning! Man måste inte gödsla med figuranter för att få till bra träning. Alla tre hundarna fick varsina andra sök. Då inne i en stor förrådsbyggnad, där figuranterna åter var gömda på ställen okända för förarna och där vittringarna slog i varandra längs väggar, golv och tak.
Klicka för större bilder.
