Tisdag.
Det var dags för hundarnas årliga vaccination mot kennelhosta. Det finns ett flertal olika kombinationer av virus som orsakar kennelhosta och man kan bara vaccinera mot några av dem. Hundarna kan även få de typer de vaccinerats mot, så varför vaccinera alls tänker kanske någon. Något är bättre än inget, tänker Husse och Matte. En vaccination eliminerar antalet olika infektioner de kan bli smittade med och en vaccination kan lindra förloppet om och när de insjuknar. Färden gick till den lilla kliniken i Kyrkbyn och där fick de vaccinet insprutat i en näsborre och så var det klart. Trehundra kronor styck kostade detta och inom bara några få dygn har vaccinet fått full verkan. Bra då de båda skall representera rasen under ett pass på utställningen i Älvsjö. De är båda mycket sociala och de har presterat bra på utställlning liksom i arbete. Kennelhosta grasserar denna höst på många ställen i Stockholm och när så många hundar samlas känns det extra viktigt att vaccintationen är uppdaterad.
Färden gick sedan vidare söderöver och Husse släppte av Matte för att gå på drop-in röntgen av höft och knä på Täby Sjukhus. Ihopbyggt med ett vårdboende. Sedan tog han med hundarna på en långpromenad. För att kunna se något av värde vreds knät i lägen det starkt ogillade och sedan gick Matte ännu sämre. Men allt är relativt och intrycken från väntrummet fick Matte att känna sig ung, pigg och rörlig. I jämförelse med några generationskamrater. Skjutsade eller ledsagade av vårdare. Är detta vad som väntar..... En dystopi. Tankarna gick till programmet "fråga doktorn" på måndagskvällen då ämnet var "sämre nu för äldre". Ensamheten brer ut sig och platserna på äldreboende är avvecklade i hög grad. Alla ensamma står inte ut. En tjej i hemtjänsten kom tillbaka efter semestern och borta var flera av "hennes" äldre. De hade under sommaren hoppat från sina balkonger.
Ättestupan är tillbaka. Bokstavligt talat. Det är vad som kanske förväntas av Husse och Matte när de inte klarar sig själva längre och inga platser finns på äldreboenden.
När Matte var klar och tog vägen ut via entrén till vårdboendet stod tre "gubbs" mitt framför dörren. Två stod lite åt sidan men den i varseljacka och högljutt jobbpratande i telefonen stod mitt framför dörren! Han stod helt klart i vägen! Inte flyttade han sig för gumman med rollator! Han såg henne inte! Hon fick bängla sig ut mellan ouppfostrad karlslok och dörrkarm när dörren gick upp med automatöppnarens hjälp. Matte var lika osynlig men tog inte lika mycket plats. Ännu rollatorlös. Här krävdes lite uppfostran tänkte Matte och kännande sig både arg och stark linkade Matte rakt fram och vägrade se den väsentligt mycket längre och bredare mannen som blockerade vägen! Han såg inte Matte och inte flyttade han sig ens när Matte måste tränga sig förbi honom! En vass kärringarmbåge innorerade han helt. När bilen rullade ut ur garaget och förbi entrédörren stod trion med diskuternade karlar kvar i entrén och den telefonpratande snubben stod kvar pecis mitt framför dörren. Med kontaktlim under skosulorna!
Men vadå - det var ju bara pensionärer, halta och lytta som skulle ut och in genom denna dörr. Samt alla andra som besöker en röntgenavdelning eller sina gamlingar på hemmet och kanske även några läkare och sköterskor. Rätt många alltså. Som inte syntes för denna trio män som hade valt en egendomlig plats för ett långdraget möte. Som lika gärna hade kunnat hållas av tre mammor med barnvagnar. Lika blinda för sin omgivning och dess behov av framkomlighet och lika rätt till det offentliga rummet. Ingen könsskillnad här. Så bottenlöst hänsynslöst. JAGET tar allt större plats och det är en oroande utveckling. Helt allmänt. Inte minst politiskt med otäcka strömningar i hela Europa. Man måste se det i stort. Vart är vi på väg? JAG står här så du får gå en annan väg. Matte är inte säker på att hon vill få veta vart utvecklingen är på väg. Husse och Matte konstaterade vid middagssnacket att i den lilla stugan i skogen finns ju inte ens en balkong när det blir aktuellt......