Torsdag.
En dag med ett synnerligen omväxlande väder! En halvtimme ösregn, en halvtimme sol, en halvtimme ösregn och ibland ösregn samtidigt som solen sken! Vinden blåste iskall och de åtta plusgraderna var inte lätta att upptäcka. APRILVÄDER! Rätt och slätt.
Matte tog med hundarna på en promenad när solen just fått chansen och regnmolnen hade dragit bort. Men kommna blott ett stycke hemifrån kunde nya tunga regnmoln, blåsvarta och hotfulla, ses torna upp sig över skogen. Matte ökade takten och hann precis komma in genom grinden, så vräkte regnet ner igen i blåsten. Ingen av hundarna hade den minsta lust att stanna kvar ute! De gjorde mer än gärna Matte sällskap in i brasvärmen.
Med regnet följde även en möjlighet att följa upp dikesgrävandet för dränering av gräsmattan. Sju meter rakt ner mot bäcken från mitten, måste kompletteras med fyra-fem meters dike på snedden ner från sidan. Det var helt tydligt och det var bara att ta fram spaden och börja gräva igen. Så då gjorde Matte det. Hon grävde och hon grävde mellan skurarna. Plötsligt bara öppnade himlen sig och på väg upp på verandan hann Matte bli rätt blöt varenda gång, så det kanske hade varit lika så gott att stå kvar och gräva. Men det är ett tungt jobb och pauser var välkomna för slitna leder. Det klafsade i den blöta lerjorden och spaden blev tung av fastkletad lerjord. Stövlarna blev tunga av fastkletad lerjord. Matte välkomnade det strömmande vattnet i bäcken för rengörning då och då. Násti och Modji höll sig mest på åskådarläktaren/verandatrappen, men inspektorskan Aili kom och kollade vad Matte gjorde med jämna mellanrum.
När Husse kom hem trodde han att solen lyst över stugan hela dagen, medan Täby drabbats av ösregn i stora mått. Glad i hågen tog han med sig hundarna ut i skogen på en solig promenad! Även denna promenad slutade med ösregn så snart Husse och hundarna klev in på tomten. Bra tajming gånger två! Mattes tilläggsdike var nu klart och visade tydligt hur nödvändig denna dräneringsgrävning var. Samt att den faktiskt gjorde skillnad på ytan av den klafsiga gräsmattemitten. Lön för mödan alltså!
Fredag morgon.
Rubrik på "Skriv i DN" över en insändare på en halv sida: "Empati. Sedan 80-talet har svenskarna blivit allt mer känslokalla."
Insändarskribenten (namngiven) berättar om "en artikel från i somras som jag aldrig kommer att glömma. En ambulanssjuksköterska berättade om hur räddningspersonal kom till en strand i en förort till Stockholm där en femårig pojke försvunnit. Besökarna på stranden ombads att bilda en kedja i vattnet för att hjälpa till att söka. Men enligt ambulanssjuksköterskan var det ingen som ville hjälpa till. Det solbadande folket njöt av tillvaron och hade inga möjligheter att flytta på sig. I alla fall inte just då. Pojken drunknade."
Insändarskribenten menar att hon själv iakttagit alltmer bristande empati sedan 1980-talet. I den fastighet hon flyttade in i, byggd på 30-talet med många ursprungliga hyresgäster kvar värnade man om varandra. Hjälpte varandra. När huset omvandlades till bostadsrätter och tömdes på hyresgäster som bott där i decennier för att ersättas av yngre penningstarka bostadsklippare försvann känslan för att hjälpa varandra. När bråk utbröt och en hotad kvinna skrek för sitt liv ringde insändarskribenten polisen. Vilket renderade henne en utskällning av ordföranden i föreningen! Polisbesök gav föreningen ett dåligt rykte! Hon vistas långa tider i Frankrike och upplever där en helt annan empatisk inställning människor emellan.
Insändarskribenten är ingen ungdom. Det är inte Matte heller. Matte upplever också ett helt annat klimat där de egna behoven sätts främst och där "sköt dig själv och skit i andra" många gånger är ordet för dagen. Var och en ser främst till sitt eget välbefinnande. Ibland på bekostnad av sina medmänniskors. Ett mer egotrippat samhälle har vuxit fram. Så lindrar man det dåliga samvetet lite då och genom att ge pengar till biståndsorganisationer och genom att arbeta ideellt.
Är detta mer egotrippade samhälle orsaken till att man inte är envisare när man stöter på problem? Man byter ut den jobbiga hunden. Eller partnern, eller jobbet, eller kompisen. "Energitjuvar skall bort! Huvudsaken är att jag mår bra!" Man deklarerar sitt förhållningssätt på FB som en nyfrälst. Man har kommit på lösningen, man har lagt tid och energi på fel människor. På fel hund. Så man gör sig av med dem och börjar sitt nya och lyckligare? liv.
Ännu en natt har Matte väckts när den nya grannen mitt i natten kommer från jobbet på sin motorcykel. I splended isolation på vägen spelar farten genom bostadsområdet ingen roll. Det finns inte på kartan att någon kan störas när bågen nystartas med några wrooom, wroooom, wroooom för att köras in i sitt eget lilla hus. Alldeles för nära det nya sovrummet.
Empati - ett ord som borde förekomma oftare nuförtiden. Tycker inte bara insändarskribenten i dagen DN.