Torsdag.
Enligt SMHI är det nu officiellt vår i Stockholmstrakten.
Det såg jätteskönt ut när man tittade ut! Solen sken och det mesta av snön och isen hade försvunnit, men träden vajade i skogen runt om och grantopparna vek sig mot norr i de mycket kraftiga vindbyarna. Hundarna fick nöja sig med en tidig promenad till brevlådan för att hämta tidningen.Först vid lunchdags nådde solen Lapskflockens revir och familjen lämnade stugvärmen för den egna tomten. Hundarna var kloka och höll sig nära stugan där det var behagligast. Altanen har blivit en favoritplats där den går i vinkel med trappen. Här bjuds en bra utsikt långt bort över vägen!
Matte tog med hundarna på en promenad i området, längs vägen som går runt kvarteret och gränsar till obebyggda skogspartier på flera ställen. Bland annat baksidan av Lapskflockens revir. I backen uppför berget signalerade hundarna tydligt att de hade något intressant längre fram och det troligaste var att något rådjur stod där i skogskanten. Jodå, där stod rågeten på en bergknalle och studerade den nalkande Lapskflocken. Ett skall hann Aili ge innan hon blev påmind om att på rådjuren får man inte skälla! Godisutdelning! Geten stod endast några få meter från vägen och de tre Lapska stod så snällt och tittade på henne. Hon har gått här mellan skogen och fritidshusen med de stora tomterna i flera år och hennes avkommor föds gärna i någon lugn trädgård. För några år sedan på andra sidan staketet nästan framför ögonen på Lapskflocken. Utanför grannens köksfönster födde hon första barnet och lite senare sitt andra barn under en gran intill Lapskrevirets staket. Så hundar och rådjursfamilj känner nog varandra rätt väl!
En ung råbock har setts ensam vid fågelbordet på senvintern och Matte antog att det var grabben som föddes i fjol. Nu visade det sig att rågeten inte var ensam. Strax bakom henne stod hennes dotter och strax anslöt en vuxen bock med kraftiga basthorn! Hela familjen stod där och tittade vänligt och nyfiket på Lapsktrion med Matte ute på vägen. De tre Lapska matades med godis för att skapa en betingad reflex. Ser man ett rådjur så får man godis! Så står man still och låter maten tysta munnen. Matte pratade med rådjuren som lyssnade intresserat och hundarna stod helt lugnt och väntade. Ungefär tjugo meter var det mellan de två flockarna när rådjuren intagit en för dem bekväm position, där de kände sig trygga. Ungbocken vågade inte stå för nära de övriga och höll sig lite vid sidan av sin syster och de fullvuxna djuren. Men på samma avstånd från Matte och hundarna. Ganska länge kunde Matte stå där och småsnacka med de fyra trygga rådjuren och hundarna fick en mycket bra träning i hur man umgås med rådjur.
Ailis bror Runne tränades på liknande sätt för att lära sig uppföra sig korrekt mot renarna. Han togs till en början med när några får renar skulle utfordras. Han måste lära sig att inte skälla på renarna i tid och otid och han måste också lära sig att låta dem äta ifred, samt att det inte var han som bestämde när renarna skulle röra på sig! Samma typ av träning måste hundarna ha oavsett vilka djur de skall lära sig leva med och arbeta med. Vid fårvallningen måste de också kunna stå tysta och titta på fåren när så anbefalles, för att sedan få dem i rörelse på kommando.
Matte såg mötet med rådjursfamiljen som mycket bra hundträning. Framför allt för en vallande hundras som även används som jakthund. Beslutet om att få djuren i rörelse är inte hundarnas. Det är förarens.
Mycket beröm fick de de tre Lapska, som helt och fullt accepterade sakernas ordning. Matte ville snacka lite med rådjuren och då väntar man i stillhet och under tystnad. Framför allt Aili har i ungdomlig entusiasm lite svårt att vara tyst.
Att bo så här kan ha sina sidor med liten stuga, närmaste butik en mil bort och inga allmänna kommunikationer. Men att ha naturen och djuren så nära inpå knuten upplever Matte som en stor tillgång. Alla kanske inte tycker att ett stilla samtal med en rådjursfamilj på hundpromenaden är vare sig intressant eller givande. Inget märkvärdigt. Rådjur skall skjutas. Skadedjur som förstör trädgårdarna. Men för Matte blev det en höjdpunkt att stå där med sina hundar och småsnacka med dessa fyra rådjur.