När Lapskflocken fick besök under lördagen var Modji och Aili överlyckliga! Att de tivngades vara kvar inne på den egna tomten störde dem nog en del, när Husse och besökaren ägnade några timmar åt att utanför staketet ordna med den där placerade lilla motorbåten inför vintern. Aili satt som en staty i hörnet bakom snickarboden och hade från infiltrationskullen god utsikt över båten med omgivning. Där satt hon rak i ryggen med spetsade öron och inget undgick henne. När någon då och då lämnade båten för att innanför grinden i snickarboden hämta något, var Aili snabb att möta upp!
Modji tog ett mer övergripande ansvar för flockens revir och i grådiset, duggregnet, satt hon lika statyliknande mitt på gräsmattan. Någon form av arbetsuppdelning hade hundarna, då Aili bara såg båten bakom vedboden och snickarboden, samt ett stycke av vägen mot norr. Medan Modji såg långt neråt vägen mot söder och hela området framför tomten, samt infarten och carporten. Dock inte platsen där båten låg och där det jobbades frenetiskt. Modji hade även koll på Matte som befann sig inne på tomten. Där beskar hon vinrankorna och några buskar, krattade och klippte bort nervissnade och på marken liggande perenner. Många löv får ligga kvar enligt modernare råd, men på några håll måste de bort.
Alla blev småblöta, men det var milt och inte blåsigt, varför det jobbades ända in i skymningen, som kom tidigt. En brasa tändes i kaminen och flocken samlades i värmen och fikade. Äntligen fick de båda Lapska den uppmärksamhet och det kelande de väntat på! Den borna knähunden Aili blir inte mindre knähund med tilltagande ålder och fick sin vilja igenom. Husses knä funkade fint! Skam den som ger sig! Efter långdraget vädjande och trånande bjöds hon in och väl uppe blev det några lätt generade och besvärade gäspningar, innan hon nöjd sjönk ihop i viloläge. Varmt, torrt och skönt!
Modji rullade ihop sig på ryamattan till en början för värme från brasan. När kaffet var urdrucket sträckte Modji på sig och ville ha sin beskärda del av hundkel tillsammans med besökaren. Snabb som en vessla var Aili där och konkurerade! Försökte putta undan mor sin! Men det hade hon inget för och nu var platsen i Husses knä en omöjlighet. Han hade nämligen rest sig och gått ut i köket med kaffemuggarna. Snopet. Men besökaren var försedd med två händer och Modji och Aili fick var och en vad de längtade efter, när ingen puttade bort den andra. Någon ordning får det lov att vara i flocken.
Mörkret föll och det blev dags att ordna med lite mat. Medan Matte ägnade sig åt detta tog Husse en promenad med hundarna. En bra pannlampa är värdefull, men Husse undvek skogen med halkrisk i vätan och mörkret. Hala löv och hala rötter är det överallt nu. Vägarna låg behagligt öde så här dags en lördagskväll.