Dagens långpromenad gick lite kors och tvärs i området. Backe upp och backe ner. Tyst och öde överallt. Via en lerig traktorväg tog sig Matte och de Lapska över till grannområdet. Utmed traktorvägen har det varit en hästhage sedan i somras och Modji har fått bekanta sig med hästarna vid ett flertal tillfällen. Men nu var hästarna borta! Modji vägrade tro på sina ögons och sin näsas vittnesbörd! Även stängslet var borta! Stolparna stod spretigt längs vägkanten. Modji vägrade gå därifrån. Hon spanade och hon vittrade över nejden. Till slut fogade hon sig och lunkade med, men vände sig om vid ett flertal tillfällen. Därför gick Matte vägen om stallet, för att se om hästarna gick i de mer stallnära hagarna nu. Det gjorde de inte. Av rädsla för Karabascherna som bor intill stallet (har inget med verksamheten i stallet att göra), ville inte Matte gå hela vägen fram.
Så småningom ledde promenaden mot ett skogsparti och där körde Modji ner nosen i marken. Rådjur tänkte Matte. Men i leran syntes färska och tydliga spår från skodda hästar! Modji måste sniffa i varje enskilt hovavtryck! Hästarna (förmodligen med ryttare) hade vandrat samma väg som Matte hade planerat att gå. Modji var knappt kontaktbar och hängde i kopplet! Matte ville inte ha draghjälp genom skogen med halkiga rötter över stigen. En radikal lösning blev att vira kopplet runt midjan och korta ner det till "navelstränglängd". Gázzi och Násti, som är uppvuxna ihop med en häst, var fullständigt ointresserade. Hästspåren ledde vidare ut på grusvägen och nästan ända hem till Modji (med familj). Modji fick inte se en enda häst, trots ett idogt spårande!
Under sommaren har en av hästägarna tränat sin häst att inte vara rädd när en hund rusar mot ett staket. Den träningen passade utmärkt väl ihop med Mattes träning av Modji! Hon får inte rusa mot staketet och skälla när en häst passerar! Modji har vid flera tillfällen fått hälsa nära på olika hästar och hon är mycket fascinerad av dem! Lite skräckblandad förtjusning. Ingen rädsla. En lugn häst kan få nosa på henne. Särskilt om Matte lyfter upp henne, så att hund och häst är på samma noshöjd. Modji tycks väsentligen mycket mer intresserad av hästspår än rådjurs- och älgspår! Vilka har varit vanligare fram till nu. Det är först nyligen som någon/några ryttare hittat samma stigar som Matte och de Lapska brukar nyttja.
När Matte skulle lämna hundarna för att åka iväg på eftermiddagen, preparerades sängarna omsorgsfullt! Över sängarna lades två barn-/hundgrindar, ett tidningsställ, en stor trave nytvättade, ihopvikta, lakan och handdukar (som skulle in i linneskåpet), en trave tidningar och böcker och en stor plastpåse med utsorterade kläder. I fåtöljerna lades två små fotpallar, på matbordet (bra utsiktsplats över vägen) placerades en stor väska och korgen med tändpapper till kaminen. I soffan låg katten Mysjkin.
Ergo: Inga hundar = Modji uppe på eller i några möbler! Aj,aj!
Nu fyller Modji 1 år på tisdag och är störst och bäst i hela världen! Vill hon gärna tro! Då ingår det att man både vill och skall ligga högt uppe och ha koll på omgivningen. Ranghöga individer ligger uppe på hundkojan när pöbeln får ligga på marken. Tonåringar! Suck.
Matte har varit här förut några gånger kan man säga. Tonåringar tar för sig och testar gränser. Oavsett benantal. Násti var helt omöjlig med att lägga sig på matbordet och i fåtöljerna under en relativt kort period. Matte gjorde nämligen likadant då och med tidigare tonårshundar som vill komma sig upp i livet!
Att få bort ett icke önskvärt beteende är bra mycket svårare än att se till att det aldrig hinner bli ett inlärt beteende! Husse och Matte vill inte ha leriga och sandiga hundar i möblerna eller i sängen. Leriga och sandiga är de Lapska dagligen, beroende på den miljö de lever i.
Självständiga och duktiga på problemlösning är de flesta Lapska! Det gäller att alltid vara steget före! Modji hade INTE lyckats pressa sig ner någonstans där hon inte fick vara! Matte lyckades! Denna gång....
Tillbaka