På förmiddagen tog Matte en skogspromenad med hundarna och gick "Mopperundan". Eftersom Matte just fått veta att den märkta vargen befann sig fem kilometer norrut i samma skog vid fyratiden på morgonen, fick ingen hund vara lös vid något tillfälle. Så snart hundarna kom upp på höjden där de brukar få vara lösa och leka, satte alla tre upp näsorna mot den nordliga vinden. Ingen av dem skällde, som de brukar göra på rådjur. Modji gick på bakbenen långa stunder. Mopperundan leder till en början rakt västerut och hundarna gick hela tiden och tittade och vädrade norrut. De stannade med jämna mellanrum och Modji gick ofta upp på bakbenen. Vid myren ville inte hundarna vidare på en lång stund! Älg, varg eller lodjur i närheten. Inte rådjur och inte vildsvin för då skäller hundarna. Nu var de helt tysta. Så snart stigen vände tillbaka i sydostlig riktning slutade hundarna vittra mot norr. Närmare hemma började de åter vittra mot norr. Intressant!
På kvällen var det träning i kulvertarna under Ulltuna Djursjukhus. Träningen förlades till en bortre del av kulvertsystemet där hundana inte varit tidigare, samt till källarförråden inrymda i två skyddsrum. Hundarna bands upp i en korridor. Där låg alla sju hundarna tyst och snällt relativt nära varandra.
Gázzi fick ett sök med fyra figuranter. Tre av dem låg i ett av källarförråden i mörker. En längst in i ett litet utrymme, ett stigshakt, som ett hål i väggen. Två av dem mitt för varandra i varsitt stängt utrymme avgränsat med hönsnät. Den sista figuranten placerades ut längst bort i kulvertsystemet. Gázzi hittade de tre första figgarna nära varandra i mörkret utan några problem. Snygga markeringar på en i sänder. För att söka efter den sista figgen i de olika gångarna, som delade sig och ledde åt olika håll fick Gázzi jobba helt ensam. Matte stannade vid början av systemet av kulvertar och skickade ut Gázzi ensam. Efter en stund hördes Gázzi skälla mycket långt bort och Matte gick hela vägen till slutet, vilket tog ganska så lång tid. Gázzi skällde oavbrutet till dess Matte hittade fram. Husse som var figurant trodde knappt att skallet skulle höras till startpunkten, eftersom avståndet var så stort. En självständig hund har betydligt lättare att lösa en sådan här uppgift. Det kan förekomma att områden är säkrade för hundar, men inte för människor och då måste hundarna kunna arbeta ut långt bort från föraren! De Lapska har inga problem med det! Men det innebär också att de gärna går långt bort från sin förare även i andra sammanhang. I skogen till exempel! Eller i andra mindre populära sammanhang. De går inte klistrade vid sin förare som en del andra raser kan göra!
Modji fick fira födelsedag med ett stort och spännande frisök! Hon fick för första gången tre figgar utlagda samtidigt, eftersom sökområdet var så väldigt stort så att vittringarna inte kunde slå i varandra. Först fick Modji söka tomt i källarförråden där det låg gammal vittring. Mörkersök i det ena förrådet. Därefter fick Modji gå i koppel in i kulvertsystemet och visade tydligt att hon ville till höger vid en förgrening. Där fanns en figge inne i ett stort mörkt rum med många betongpelare. Modji släpptes lös och stack direkt iväg och letade sig fram till dörren och kilade in i mörkret. Modji har en liten pingla och en blinkande liten lampa på sökskynket, så Matte såg exakt hur hon arbetade inne i mörkret. Ganska snart hittade hon figgen intill en betongpelare. Det var en "guldfigge" som bjöd på lyxhundmat i en liten fyrkantig ask! Matte hade tagit med sista förpackningen från morgonens födelsedagsfrukost. Det är inte så dumt att variera belöningarna och att ibland bjuda på en guldfigurant i en extra svår lega! Modji blev sedan lite splittrad och började leta efter något mer. Matte hade tidigare hittat en död mus och lagt upp den på en ventilationstrumma. Den kände Modji vittringen av. Men Modji skickades vidare på sök och drog iväg bort i kulvertsystemet. Hon sladdade runt ett hörn och rusade uppför en mycket lång och sluttande gång. I slutet vid en utgångsdörr låg en figge. Inga problem för Modji heller att jobba ensam långt bort från Matte! Modji följde med figgen tillbaka till Matte och så försvann Modji ut i nästa gång som vinklade och delade sig och längst bort vid ett stigshakt fann hon sin sista figge! Mycket bra jobbat av en ettåring!
Modji utförde sitt arbete mycket bra och hon hade inga problem alls att lokalisera sina figgar, trots att det var sök inne och i kulvertar med ventilationsrör överallt. Vittringen kan förflytta sig mellan utrymmen där rör och ledningar går genom hål i väggar. Modji hade inte heller problem med den gamla vittringen, med mörkret, golvet av skramlande plåtplattor eller med att jobba ensam långt borta från Matte.
Násti fick ett sök liknande Modjis. Matte låg som sista figge och såg inte hennes arbete. Men Husse var mycket nöjd med att Násti inte visade tendenser att skälla på den gamla vittringen i källarförråden. Násti har tidigare varit så laddad att hon inte kunnat hålla riktigt tyst när hon sökt inne i utrymmen med gammal vittring. Gázzi var likadan i sin ungdom.
♦
När Modji förhoppningsvis börjar räddningshundkurs om ett år, kommer hon att ha ett mycket stort försprång!
Tillbaka