Tisdag.
Dagen var i sin helhet vikt för att hjälpa Mattes nyflyttade yngste son och sambo med trädgården. En bedagad skönhet i skogen där ett tidigare fritidshus gradvis blir permanentbostad och där säljarna av fastigheten under sina två år med huset fokuserat på huset. Inte på trädgården. Nu finns det alltså massor att göra för att rensa fram det som en gång anlagts av husets första ägare, som under väldigt många år har byggt upp en i grunden fantastiskt fin trädgård på den kuperade tomten, gränsande till skogen.
Lapskflocken drog iväg tidigt ett stycke österut och inte alls långt ifrån det egna torpet intill kusten. Mycket praktiskt att inte behöva åka långt. Modji och Aili bands upp i långa koppel i skuggan av en fläder och försågs med varsitt fryst märgben för sysselsättning under dagen. Här låg de i centrum för aktiveterna runt om. I fönstret ovanför dem hade katten Selma fått ännu något nytt att titta på efter flytten från en lägenhet. Förvisso hade hon där många fåglar att titta på och med en stranpromenad strax nedanför balkongen hade hon sett både hundar och fiskmåsar lite från ovan på tredje våningen. Nu hade hon naturen direkt utanför och mer i nivå med fönsterbrädan. Hon var inte osynlig där hon satt! Både Modji och Aili var nyfikna på den nya släktingen. På grund av distans och restriktioner var det först helt nyligen Matte själv fick umgås med Selma. Vilket inte hängde på Selma utan på att umgänge med andra endast skett utomhus under alldeles för lång tid. Med alla vaccinerade i familjen, kan man äntligen träffas även inomhus. Selma har ingen erfarenhet av uteliv ännu. Men det är äntligen på gång efter flytten från stan.
Hundarna tuggade märgben i skuggan, Matte och Selmamatte ägnade sig åt att rensa upp i en stor och igenvuxen rabatt på husets framsida och Husse och Selmahusse körde lass efter lass till tippen med av förra ägaren kvarlämnade stora och halvruttna vedklabbar. Som alltid blir det en del överraskningar när man öppnar boddörrar efter ett husköp. Mer än förväntat ingick i köpet och dessa "fina björkklabbar" hade en rätt falsk fasad. Mycket sly var redan röjt och det släpades nu ner framför hundar och katt som hade sällskap och underhållning hela dagen.
Matte gick loss på en häck som skulle bort och syréner som tappat formen av mycket och tung snö och nu låg mer än växte upprätt. Gradvis tittade lillstugan fram och det blev fri sikt ut mot den omgivande, höglänta och glesbevuxna skogen runt stugan. Ännu mer ris måste släpas ner och köras iväg.
På tillbakavägen från tippen medförde de båda hussarna pizzor och alla bänkade sig på altanen. Där kunde Selma genom glasdörren nu studera hundarna på andra sidan glaset på mycket nära håll och vise versa.
Efter måltiden tyckte Matte att hundar och katt föreföll rätt bekväma med varandras närhet och tanken föddes att låta dem slippa glasskivan emellan sig. Ett stort uterum med mycket yta och öppet in till resten av huset kändes som en bra plats. Selma satt på tröskeln in till köket när först coola tant Modji fick komma in i kort koppel. Modji är uppvuxen med katt i flocken och Selma var inte någon hon brydde sig om. Däremot var Selmamatte som satt inbjudande på golvet någon Modji ville umgås med. Lite tappat kattgodis hittade hon till sin förtjusning. Selma såg en hund som ignorerade henne och blev därför sittande på tröskeln utan märkbar reaktion annan än ett spänt studerande av hunden som klivit in genom dörren. Vän eller fiende? Farlig eller inte?
Modji byttes ut mot Aili, som inte vuxit upp med katt i huset som alla sina anmödrar och andra hundar som levt med Matte. När Mysjkin fick somna in arton år gammal ville Matte inte längre behöva oroa sig för katter som försvinner, när för många katter vistas nära inpå och hävdar revir. Även slippa oron för att sommarboende råkar låsa in nyfikna katter i förråd när de åker hem till stan.
Aili såg Selma sittande på tröskeln, men ville inte se någon katt på så nära håll. Utan en skyddande glasskiva emellan. Aili vet att katter man möter ute får man inte röra! Något som har måst påpekas för den kattovana men inte för Modji. Katter är förknippade med mycket för Aili. Jaktlust när de drar iväg, förbud från Matte och allmän okunskap om hur de bör bemötas inomhus. Aili hölls i kort koppel och Matte läste sin hund och tog henne så långt bort från Selma som möjligt. Aili vände bort huvudet. Tänkte bort det hon inte kunde hantera. Aili var klart obekväm i situationen. Selma läste hunden och såg nu en osäker hund till skillnad från nyss. Med Modji visste hon inte var hon hade hunden och satt kvar på tröskeln. Att Aili visade sig vara obekväm och osäker fick Selma att utmana henne mer, varför hon rörde sig rakt mot hunden. Att Selma träffat hundar tidigare började bli allt tydligare. Aili vände sig bort och ogillade situationen. Matte stöttade Aili och Selma avvaktade. Sökte upp sin på golvet sittande Matte. Hund och katt studerade varandra. Matte höll Aili på avstånd från katten. När läget var mer avslappnat avbröts hund-katt träningen. Aili släpptes ut. Selma valde ett nytt fönster för att åter studera hundarna från fönsterbrädan.
Timmarna rann iväg. Inte mycket var kvar att gnaga av på märgbenen. Tippen var stängd. De nyblivna husägarna var nöjda och ett sista lass med tujaklipp från Mattes frisering av några jätteexemplar högt i skyn, för fri passage till ytterdörren, fick följa med släpet hem till Lapskreviret. För senare tipptransport.
Vägen hem gick via butiken vid färjeläget, då Husse var hungrig och ville ha en korv. Efter elva timmar återvände Lapskflocken till sitt revir, intill samma skog där de tillbringat dagen, men längre västerut.
Mycket hade åstadkommits under dagen. Bland annat tog Mondo Duplantis OS-guld! Det var stort!