Matte inledde torsdagen med att ta en långpromenad med hundarna i området. Innan temperaturen stigit för mycket och medan solen fortfarande täcktes av skyar. Ännu har inga syréner slagit ut i området och fortfarande kan man se vitsippor, som dock är i begynnande vissning. Äppelträden har inte slagit ut, men står i knopp och tulpanerna blommor som finast.
Matte lämnade sedan hundarna hemma och tog bussen in till Stockholm, några mil söderut. Där möttes Matte av sommaren! I Humlegården blommade de gigantiska kastanjerna, översållade av sina fantastiska blommor! Hela parken doftade av de utslagna syrénerna! Ljuvligt var det att vandra däribland! Tulpanerna var överblommade. I Kungsträdgården regnade vissnande körsbärsblomblad över en, på en bänk vilande, Matte.
Detta var den mer romantiska skildringen av stadsbesöket.
Sittande i övervåningen på Norrtäljebussen hade Matte fri insyn i passerade lastbilshytter. Inte alltid så kul. En chaffis satt nerböjd och letade efter något på golvet! Allt under det hans stora fordon på egen hand tog sig fram i full fart längs E18. En cyklande kille, med tom barnstol på cykeln, i avsaknad av cykelhjälm, susade med den strida bilströmmen ner från Kungsgatan, över Stureplan och upp på Sturegatan, engagerat pratande i mobiltelefon. Han upptäckte i absolut sista sekunden att taxin framför honom stannade vid ett rödljus.... En annan cyklist utan cykelhjälm valde bort cykelbanan på Birger Jarlsgatan och for i stället fram i hög fart på trottoaren, tätt intill husväggarna. Hade den butiksdörr som Matte just klev ut igenom öppnats utåt, hade killen med stor säkerhet gått i gatan. Nu var det Matte som var mycket nära att göra detsamma. I Kungsan satt två utlandsfödda kvinnor intill Matte och de berättade för varandra på engelska, om sina liv som tjänstehjon i varsin svensk familj. Upstairs-Downstairs och alla är vi inte lika mycket värda.....
Matte åker inte så ofta in till Stockholm och kände sig nu som en riktig lantis. Vilken hets! Matte har trots allt bott på Kungsholmen i nio år och borde vara van, men läser ständigt om trafikolyckor och dödsolyckor med cyklister inblandade. Inte så konstigt. Tyvärr.
Matte ägnade sig åt att gå. Fram och tillbaka och hit och dit. Ingen shoppingrunda utan dess motsats. Föremål skulle värderas och Matte skickades hit och dit. "Han är inte inne, kom tillbaka senare". Flera timmar tog det och många steg blev det. På hårda stadsgator. Inte som att gå i skogen!
När Matte kom hem fortsatte gåendet. Matte klippte gräsmattan med handgräsklipparen. Vilket väl var onödigt just denna dag. För motionens skull..... Men nu var Matte trött i knoppen och gick av bara farten. Att en ny och självgående motorgräsklippare ingick i familjen, fanns liksom ine i Mattes medvetande. Sedan var Matte mycket trött även i kroppen.
Matte gick i stort sett oupphörligt i tio timmar. Tänk så himla bra om Matte hade kunnat ha med sig Násti och Modji på allt detta gående! En timslång hundpromenad framstod som en liten uppvärmning.