Rasklubben för Lapsk Vallhund har haft en månadstävling /cup med nya utmaningar varannan månad, för att stimulera Lapskägarna att göra roliga saker med sina hundar. Ge dem mer än bara motion. Ett bra initiativ då det rör sig om en arbetande hundras som behöver mental stimulans tillsammans med sina människor och mer aktivitet än att bara röra på benen på allt längre promenader. När hundarna visar att promenerande inte räcker för att göra dem lyckliga.
Ailis dotter Fanndi, även kallad "Carportan" här hemma då hon är den förstfödda som föddes i carporten, har gjort mycket bra ifrån sig tillsammans med sin matte! Ett stort GRATTIS från originalflocken! Klicka på länken för att se resultat.
Fanndi är i gott sällskap av sina två kullsystrar Násste och Jaffi och sin kullbror Sumo (Sválla) vad gäller att vara aktiv med sin ägare! Alla fyra i Åtså-kullen har mycket energi och motor och älskar att göra roliga saker tillsammans med sina människor! De ställer alla upp på vad man än hittar på och alla har redan hunnit prova på diverse olika hundsporter. Precis som sina förädrar Aili och Nemo (certad räddningshund) och övriga äldre släktingar som Matte och Husse haft glädjen att själva vara aktiva med: Mormor Modji (ännu aktiv), mormors mor Násti och mormors mormor Gázzi - samtliga certifierade räddningshundar.
Alla Ailis ungar har kommit till aktiva hem som tar vara på sina hundars kapacitet. De får allt det där som Matte och Husse hade önskat att de själva kunde ge dem, men för hundarnas egen skull måste man ha viss självinsikt. Man måste inse att möjligheten att ge dessa tvååringar vad Modji kan få nu i form av träning, fysisk och mental stimulans knappast finns. Modji fyller snart tretton och tränar räddningssök varje vecka, tränar apportering för tillfället och går långa och raska promenader. Om elva år är Ailis barnaskara tretton år och jämnåriga med Modji nu. Om elva år är Matte och Husse åttiofyra år. Ja, ni hör ju själva. Även om man får behålla hälsan och vara frisk så kan man rent krasst inte räkna med att vid den åldern kunna träna och hålla igång en hund på det sätt som Modji får vara aktiv nu. Något hon älskar och mår mycket bra av! En Lapsk Vallhund lever oftast frisk länge och har behov av att vara aktiv livet ut! Det är vad en Lapsk har rätt att kräva av sin ägare. Frågan är vad man kan erbjuda sin hund i form av fysisk aktivitet och mental stimulans när man är åttiofyra. Om man ens lever. Om fem år är Aili lika gammal som Modji nu. Det är gott så om hon kan få leva så som hennes mamma lever nu.
Hund som sällskap och motivation till att röra på sig är bra även på äldre dagar. Men kanske inte just en Lapsk Vallhund. Hundar av mer passande sort finns och många hundar mister sina människor av olika orsaker. En sådan hund kanske kan finna ett nytt hem hos Matte och Husse i framtiden. Vem vet vad som sker och lika så gott är väl det. För hundarnas skull måste man ändå tänka framåt och ha viss självinsikt om egna begränsningar när åren staplas på varandra och åldern tar ut sin rätt. Att åldras är ingen sjukdom, men nog sjutton märks det och känns i kroppen att år läggs till år. Lapsk Vallhund är en arbetande hundras och kräver sin ägare/förare! Så är det bara. Alla skall inte ha en Lapsk Vallhund. Av olika skäl.
På vilket sätt var de egna hundarna och deras människor aktiva under måndagen kan man undra.
Jo först for flocken till Växtförsäljningen och köpte ett träd som var stort och tungt och fick åka hem på taket under viss tvekan. Personalen tyckte lite synd om bilen när de hjälpte den stora thujan på drygt två meter upp på lasträckena. Men allt gick bra och ner kom den också vid hemkomsten. Husse och Matte är rätt starka och lyfte tillsammans. Viss hjälp togs av soptunnan som ställdes intill bilen och där kunde den stora och tunga krukan mellanlanda. Trädet kördes sedan på en vedkärra till planteringsplatsen på gräsmattan, intill en likadan thuja. Husse körde sedan till tippen och Matte grävde upp den birgittarönn som drunknade under vårens översvämning och flyttades, men som inte överlevde sommaren ändå. I väntan på Husse fick hundarna apportera lite. När Husse kom hem lyftes det nya trädet ner i hålet och Matte fullföljde planterandet genom att rensa och ösa på tidigare använd jord och vatten samt slå ner stödpinnar.
Det blir mörkt alldeles för tidigt nu och Matte fick bråttom med att ta ut hundarna på en ordentlig motionspromenad och fort gick det för att hinna hem innan vägarna i området låg i mörker. Nog syntes både Matte hundarna med varselfärg och reflexer, men inte såg Matte så bra var det uppstått hål i den alltför tunna asfalten av all tung byggtrafik till olika projekt i området, när många hus sålts nyligen.
Efter att ha serverat flocken en alldeles för sen middag slocknade Matte framför teven.