På lördagen väntade Lapskflocken besök och det fanns en del att fixa under dagen. Hundarna fick sin morgonpromenad och sedan höll sig Husse och Matte sysselsatta resten av dagen. Husse snyggade till utomhus med gräsklippning och Matte snyggade till inomhus och dekorerade Punschverandan för skaldjursfest. Fotogenlampor skulle fyllas, ljuslyktor och stakar fyllas med ljus och lite annat runt omkring.
Modji och Aili fick varsina frysta lammbenknotor att sysslesätta sig med på den nyklippta gräsmattan, vilket de såg ut att uppskatta! Därefter en sen eftermiddagspromenad i skogen.
Vissa saker tar märkligt lång tid att lära sig och äntligen har Matte lärt sig det enda fungerande konceptet för hundarna, när flocken får väntat besök. Man vet en ankomsttid och då får hundarna inte längre vistas fritt på tomten. De hålls under kontroll vid huset/i uterummet. När de med ett skall har signalerat att "nu kommer de", de har fått göra sin del och larmat, så tackar Matte för hjälpen med en godisbit och stänger sedan in hundarna i ett rum där de inte har utsikt över husets framsida. Varvid Aili har lite svårt att tagga ner och vara tyst, trots allt. Men satt i system så har hon lärt sig att absolut ingenting händer så länge hon skäller. När besökarna denna lördag var klara med hälsande och inbärande av medförd förtäring till kvällens skaldjurstema, var hundarna ännu instängda och nu helt lugna och tysta. Aili är den svaga punkten och hennes mamma Modji straffas kollektivt. Men initialt var de lika goda kålsupare båda två och det gafflades på tok för mycket. De triggade varandra.
När alla gjort vad de skulle, mat var framdukad både högt och lågt på Punschverandan och hundarna var bättre tempererade, så fick de varsin tuggpinne och släpptes ut. Betydligt mindre intresserade av de nyanlända än tidigare. Under kvällen höll sig hundarna kring huset och ytterdörren stod öppen. Inte förrän när mörkret föll sökte de sig in på verandan, där det var ljust och varmt och sträckte ut sig under matbordet. Då var skaldjuren uppätna och hallonpajen intresserade hundarna föga. De rullade ihop sig nöjda och belåtna och kunde möjligen, för en gångs skull, leva upp till den rasbeskrivning där rasen beskrivs som "oansenlig"!
Alldeles för länge trodde Matte att hon skulle kunna få tyst på sina Lapska när flocken fick besök, genom att be dem vara tysta. Något gjorde hon helt fel, för det har aldrig funkat på ett smidigt sätt. Men man lär så länge man lever, som tur är.
När frukosten och morgonpromenaden var avklarade på söndagen, begav sig Lapskflocken till fygfältet i Vallentuna, där det efter några års uppehåll åter var en Flyg- och motordag arrangerad av Lions. Bilen parkerades på anvisad gräsyta och omedelbart när hundarna hoppade ur bilen kom två helikoptrar på mycket låg höjd farande över dem. Hundarna duckade överraskade. Detta var bara början. Det var ett himla oväsen runt om och ovanifrån hela vägen fram till entrén och till slut var det så mycket lågt helikoptereflyg ovanför beökarna att Modji och Aili gjorde som alla andra. Slutade titta upp. Lapskflocken råkade anlända just som alla deltagande helikoptrar anlände till flygfältet!
Men det blev lugnare senare! När alla dessa helikoptrar parkerat var det bara rundturshelikoptern som regelbundet startade och landade. Mycket folk fanns här, många hundar också! Alla strosade runt och tittade på veteranbilar och flygplan och här fanns också ett tivoli. Mat från stora delar av världen kunde köpas i foodtrucks och Brukshundklubbens gräsyta var invaderad av militären. Medan Husse fick gratis massage och fick både sig och tröjan nerkletad med aloe vera, kunde Matte och de två Lapska stå bekvämt i skuggan och titta på en flyguppvisning på lagom avstånd. Bosse Bildokktorns stämma hördes samtdigt beskriva lyckade bilrenoveringar.
Dagen var härlig med sommarvärme över tjugo grader och för arrangören var det en lyckad dag! Hundarna började se nöjda ut och även en nymasserad Husse föreföll nöjd, varför Lapskflocken begav sig tillbaka till skogen och lugnet.
Trodde de.
När middagen förberddes satte grannen igång sitt evighetslånga renoveringsarbete med traktorgrävandet av ännu en grop och av mullrande motorljud förföljdes flocken ännu några timmar.
Men när kvällens grävande avslutades blev det äntligen tyst. Väldigt TYST. Skönt.