Tack för tipset B.! Matte beklagade sig häromdagen över att inga Grännapolkagrisar gick att hitta i närregionen. Detta läste B. och meddelade därefter att på Ö o B i Arninge fanns dessa efterlysta godsaker. Julen är räddad för de vuxna sönerna! ;-) Således for Matte till Arninge på tisdagförmiddagen och handlade samtidigt lite annat. Som kanske inte var så himla nödvändigt....
Därefter skulle Matte ta en promenad med hundarna i området. Var tanken. Efter att ha skottat undan ytterligare lite snö kring huset och framför allt skrapat is på trappen. Iklädd de höga vinterstövlarna begav sig Matte iväg längs vägen med hundarna. Bara för att konstatera att det var glashalt. Nyligen var vägarna mer eller mindre ogåbara, eftersom de var totalt oplogade. Nu var de skrapade och med en temperatur kring nollan blev det alldeles väldigt halt. Matte vågade inte riskera att halka och slå sönder sig. Vare sig det är julafton snart eller inte. Minsta ryck i ett koppel fick Matte att känna sig ostadig på fötterna.
I stället för att gå hem igen och byta skodon, valde Matte att promenera i skogen. Så länge det varit lätt och frusen snö var det ingen större bedrift, men nu ligger där 40 cm kompakt blöt snö. Ett tag gick det, men en bit upp på berget kände sig Matte besegrad och övergick till att traska i cirklar och leta gran. Hundarna ville ner på vägen. De sjönk igenom snön och fick jobba som bara den för att ta sig fram. Násti inrättade sig bakom Matte som spårade, men Modji kämpade på. Skutt, skutt. Upp och ner.
Samtliga granar ser nu ut som pelare nertyngda av stora mängder tung blöt snö som börjat frysa. Att skaka bort snön var inte att tänka på. Den satt som klistrad. Matte fick lyfta bort snön från grenarna i stora klumpar. Visst kan man dölja mycket genom att hänga granen full med pynt. Men det är ju kul om det finns grenar nog att hänga pyntet på.... Granarna här har tunna och spinkiga och glest ansatta grenar. Men Matte har haft förmånen att få ta gran i skogen sedan mitten av 1970 - talet och det känns inte lockande att köpa en kasslergran för första gången.
Så i stället för hundpromenad blev utevistelsen ett tungt pulsande på relativt liten yta med måttligt roade hundar. Men samtliga tre inblandade fick mycket frisk luft och väldigt mycket motion och det är väl det som promenerandet går ut på. Halt var det inte i skogen i alla fall.
Sedan skulle Matte baka pepparkakor med hemgjord deg. Men först måste det lilla köket röjas, för att åstadkomma utrymme nog för att kavla ut degen. Papper här och papper där. Viktiga och oviktiga om vartannat och en och annan hundtidning. Tidningarna kunde inte kastas utan att först kollas igenom. Det fanns säkert en orsak till att de låg "undanlagda".... Trött blev Matte och måste ha en eftermiddagsfika. Kaffe och gammal hundtidning framför brasan i kombination med trött tant. Inte bra och inte främjande för arbetslusten.
Så kom Husse och middag skulle lagas och sedan var det för sent att börja baka. Tyckte Matte. Slöfocken.
Slöhet var det dock inte när Matte avstod från att åka iväg med hundarna på ett uppdrag, långt hemifrån på måndagen. Efter en dag med sök i snöstorm på lördagen och tung snöskottning på söndagen och utan något mer hundekipage närvarande, ansåg Matte sig inte kunna göra en fullgod insats i skogen med all snö att traska i. Man måste kunna erkänna sina begränsningar och på söndagkvällen kändes kroppen sliten. Av säkerhetsskäl går man inte ut ensam på ett skarpt uppdrag. Skallgångskedja skulle förvisso ordnas, men inga fler hundförare kunde ställa upp.