Nástis kullbror Ailu (Goz-Jorri) flyttade till hundhimlen för tre veckor sedan. Fick Matte veta när hon stötte på hans matte på lördagen. Ailu "mådde inte bra och hade fått ett förändrat beteende". Han bodde i området på kort avstånd från Husse och Matte. Som tyvärr inte haft någon närmare kontakt med honom sedan han slutade träna räddningssök för flera år sedan. Han var som sin syster både räddningshund och utställningschampion. Han var överviktig sedan tre månaders ålder.
Det känns väldigt ledsamt. Matte såg honom ensam ute på sin tomt för ca tre veckor sedan. Matte och Ailu snackade lite med varandra genom staketet.
Den tik, Saimi från Nederländerna, som Mánnu parat är nu ultraljudad och befunnen dräktig med minst två valpar!
Fredag.
Hundarna fick hänga med Matte på en tur för att leta rätt på den perfekta tårtan, att äta efter kräftor och räkor. Den hittades i Täby Kyrkby och bestod av hallon och passionsmousse och kändes lättäten nog till kaffet efter en måltid.
Hundarna fick en kortare promenad och sedan förberedde Matte kvällens kräftskiva i uterummet, med uppblåsande av ballonger och andra dekorationer. Här kunde man sedan sitta lättklädd och ha det trevligt hela kvällen, med en temperatur på 21 grader utan någon uppvärmning! Ute var det tretton grader! Hundarna skötte sig fint och fick närvara, dock ine vid matbordet.
Lördagen tillbringade Matte till stor del undangömd och invirad i en stor pressenning. Vilket kan förefalla något egendomligt för den som inte vet vad Husse och Matte pysslar med på sin fritid. En solig dag efter flera regndagar kan man tycka att det fanns roligare saker att göra. Matte skulle inte ens träna egna hundar. Hon var "en 68-årig kvinna som fått beslut om avvisning från landet och sedan försvunnit från en närbelägen flyktingförläggning". Hade Husse hittat på... Uppgiften var att Matte skulle letas reda på i ett område med "byggskrot", av ett gäng som ville prova på "sök i miljö" / räddningssök med sina skogssökhundar.
Koppelsök var det som gällde. Så mycket hittad blev Matte dessvärre inte. Inte så mycket beroende på hundarna, utan mer på förarnas bristande kunskaper. Samarbetet hund förare kunde ha varit bättre. Utan markering på hunden är det ju verkligen inte lätt att kunna avgöra vad hunden försöker förmedla. Man hade problem med att både kolla hunden och var man satte fötterna. Man hade problem med att Matte inte satt helt öppet och fullt synlig i skogen, för det var det man tränat på. Inte dolda figgar. Slät och icke kuperad skog dessutom...
Nya utmaningar väntar alltså, om man vill göra annat än leta människor som sitter fullt synliga i skogen. Större utmaningar för hunden. Större krav på hunden. Nya sätt att träna och nya typer av områden att träna i. Kul med utmaningar och nya kunskaper förhoppningsvis! Gömstället var testat innan, för kunskap om vittringsvägarna och Aili hade inga som helst svårigheter att lösa uppgiften. Mycket vittring fanns att jobba på! Men att läsa hund är inte så lätt. Särskilt inte utan markering från hunden.
Dagen var nästan slut när familjen kom hem. De egna hundarna hade fått tillbringa dagen i bilen, med enstaka rastningar med Husses hjälp och en del förflyttningar, när Husse for lite fram och tillbaka. Matte låg som sagt invirad i en pressenning och fick någon enstaka rastning, men inte så mycket omväxling direkt. Vad gör man inte för sina medmänniskor en solig sensommardag!