Fredag.
Ett par minusgrader och isgatan i hela området var välgrusad i backar och vissa korsningar, då sopbilen väntades. Den kör inte in i området om det inte är sandat längre, då den flera gånger hamnat på tvärs mellan plogvallarna. Matte kunde gå någorlunda avslappnat längs vissa sträckor och hundarna behövde inte riskera att halka. Slambilen var på besök i området i veckan och kom krypande förbi reviret med knappt styrfart. Möten är omöjliga. Nu mötte Matte och hundarna sopbilen i en korsning och där hade den blivit stående i valet och kvalet. Uppför backen som vanligt motsols runt kvarteret, eller rakt fram och varvet medsols. Raksträckan förbi det egna reviret är osandad och väldigt hal. Matte var på väg nerför backen och valde att avvakta i en infart, till dess sopchaffisen hade bestämt sig. Det blev tvärtom mot annars, då backen uppenbarligen skrämde. Husse som var hemma och fixade i vedboden hade just reagerat på att sopbilen kom från fel håll. Men den kom! Trots allt och alla glashala vägar .
Flocken tillbringade sedan en dryg timme ute på tomten. Hundarna lekte som alltid och det finns hur mycket snö som helst att få undan, för att slippa sjöar av smältvatten kring stugan och bilarna; nu när vädret slår om - igen.
Lördag.
Det var sagt att det skulle snöa som attan under natten! Upp till femton centimeter skulle det kunna komma. Blöt och tung snö dessutom. Det gjorde det inte. Så himla skönt. Det hade fallit några millimeter blott och bart öve trakten. Matte startade dagen som vanligt, men något var inte som vanligt. Det snurrade efter ett tag. Dima märkte att Matte var lite konstig när hon skulle göra i ordning hundmaten. Han spände blicken i Matte på ett mycket distinkt sätt. Världen snurrade till rejält och blodtrycket rasade i botten snudd på. Vid kollen före julhelgen hade läkaren ändrat doseringen på blodtrycksmedicinen och det blev nog lite för bra vad det verkade. Mycket obehagligt och Matte gick lite i stå. Eller snarare tvärtom. Att stå gick ju inte. Så småningom stannade världen och hundarna fick mat och var nöjda med det.
Det såg ut att bli en solig och fin dag och temperaturen steg över nollan. Flocken hade ärenden att uträtta och for iväg hemifrån. Matte passade på att gå in på apoteket för blodtryckskoll och blev tillsagd att ta det lugnt hela dagen. Bättre med lågt än högt men det finns gränser. Så Matte tog det lugnt efter hemkomsten. Ingen hundpromenad på isiga vägar alltså. Husse går inte så bra och inte långt men Aili och Dima var nöjda med en rastningspromenad bortåt vägen, medan Matte njöt av de sista solstrålarna sittande på trappen. Innan flocken gick in i stugan och fikade. Hundarna fick 'grisöron' utan grisinnehåll och verkade nöjda med det.
Det kliade i benen på Matte, som saknade fysisk aktivitet denna vilodag. Det kändes skönt att tända en brasa när fukten dröp i plusgraderna utomus. Grått och vått och Husse rapporterade om ännu isigare väg efter kvällsrastningen av hundarna.