Tisdagen var ännu en fin sommardag med precis lagom varmt för Matte. Som valde bort att ge sig iväg och uträtta ärenden och hellre stannade hemma och njöt av vädret. Sommardagarna har hittills varit mycket lättt räknade och varje ny dag med sol och utan regn känns som en gåva att ta tillvara.
Matte tog med hundarna på en tidig långpromenad i raskt tempo, bitvis powerwalk med fullt ös! Vilket lär vara lika effektivt som att jogga. Vitsen är att trötta ut sig och få puls. Något Matte saknat att kunna göra de senaste åren. Njuter av att kunna göra igen!
På väg hem mötte Matte en hundägande granne som upplevde samma problem med allt fler lösgående hundar, där kontrollen brister. Även på den tomtens infart tillåts hundar gående långt före sina förare, eller släpande efter, att gå in och även uträtta sina behov. Varvid familjens egna hundar så klart går i taket och vrålskäller. Utan någon reaktion från ägaren till den lösa/de lösa hundarna. Även okontrollerade hundar som kommer fram och "hälsar" längs vägen. Trots den allt intensivare trafiken med allt högre farter. Gemensamt undrade de två grannarna hur folk tänker egentligen. Skall man behöva sätta upp staket och grindar för att hålla ute andras lösspringande hundar? Inte primärt för att hålla de egna inne.
Matte trädgårdspysslade och läste lite omvartannat och hundarna åt bär och höll reda på snoken som grannen döpt till Snoddas. Ett flertal snokar är det säkert och Matte försöker förmå sina grannar att titta efter om det verkligen inte är snokar de ser! En orm!!! Sedan kollar man inte så noga. Slingrande djur inger skräck. Kopparormar är inga ormar. Kopparödlor. Násti intresserar sig lite halvhjärtat, men för Modji och Aili innebär snokarnas närvaro att de har fullt upp dagarna i ända. De är ständigt beredda på att någon snok skall dyka upp kring bäcken. Matte håller i sin tur koll på att de inte blir för närgångna. För snokarnas skull och för att de skall respektera andra djur för både sin egen och deras skull. Inte ser de skillnad på snok och huggorm. Det är trots allt bra att de håller sig sysselsatta och inte sover bort sina liv.
En eftermiddagspromenad runt kvarteret blev det också, där kvarterets nya samtalsämne hjälper en kompis att bygga klart en stuga. Iklädd skotskrutig kilt "för ventilationen och svalkan" samt medförande en stor och bulldoggliknande fredlig (enligt ägaren) jycke. Varken kiltbäraren eller jycken var på plats, men fint blir det! Det som nyligen var ett mer eller mindre hopplöst projekt som gått i stå i flera år.
På kvällskvisten svärmade små svarta och röda myror på altanen och regnade ner över Matte och hundarna. Matte gjorde vad hon kunde för att få bort de stora mängderna med myror, innan de bosatte sig under den nylagda altanen. Hundarna tittade undrande på vad som skedde. Matte fick myror innanför kläderna och de var arga och bet ifrån sig, krypande längs ryggen. Matte slet av sig kläderna, skakade dem och borstade ur håret med händerna. Myrorna var överallt! På altanen fullständigt kryllade de och på parasollet kryllade de. På Matte kryllade de och i luften kryllade de. Matte stängde dörrar och fönster och tog fram Radarburken och trampade på myrorna och vattnade till slut hela altanen. Ett desperat myrbekämpande inpå verandatrappen. Hundaran tittade fundersamt på sin Matte och lämnade platsen.