Söndag.
Flocken for till Torpet mitt på dagen och solen sken och det var vår!
Dima fick nu bära en varselväst för att synas bättre på håll på den tvåtusen kvadrat stora skogstomten. Sist hade han, precis som Aili, ett resårhalsband i varselfärg. Detta för att Matte skall slippa ropa på dem och lägga sig i onödan. Att västen var av ett lite lösvävt material var avsiktligt, i förhoppning om att västen skulle fastna i blåbärsriset om Dima åter skulle få för sig att krypa under fårnätet för att kunna leka med besökande hundar hos grannen.
Dagen förflöt fint och Dima skötte sig exemplariskt och hittade på ett eget jobb. Han samlade pinnar! Superbra! Enkelt för Matte att sedan ta hand om alltihop. Han hittade även ett gammalt urätet märgben och en avsågad bit av ett rådjurshorn. Dima visade att han funnit sig väl tillrätta i sitt andra revir. Aili låg mest och vilade i solen eller skuggan och studerade vad hennes sambo sysslade med. Matte gick runt med busksaxen och röjde sly och sedan räknade Husse och Matte hur många stolpar som måste till för att staga upp staketet.
