Söndagen var ännu en varm dag med 26-27 grader och sol. Matte gav sig tidigt ut på en cykeltur med hundarna, men det hann ändå bli 20 grader innan turen var slut. Farten var inte hög. Hundarna skötte sig kanonbra vid några hundmöten. En ensamspringande Cocker ställde sig mitt på vägen och såg bara två löptikar. Inte cykeln med Matte. Det hade kunnat gå lite tokigt, men med ett tydligt "framåt!" pinnade de Lapska tjejerna på och Matte chansade på att jycken inte skulle låta sig bli påcyklad. I absolut sista sekunden hoppade den åt sidan. Rakt framför de två springande hundarna, som inte saktade ner, utan mejade undan Cockern i sin målmedvetenhet. Snyggt jobbat! I en brant utförsbacke strax därefter började Modji springa med fokus bakåt. Matte sneglade och visst kom där en lös hund springande efter! Men med upprättstående öron. Stora öron. Halvstor. Matte drog iväg och ökade farten och nedanför backen var vägen tom baköver. Skönt. Så kom en man med en liten pudel strax efter. Okopplad. Han testade med att lägga flexidosa med stropp runt halsen på hunden. Det funkade inte. Lade stroppen runt halsen på hunden. Funkade aningen bättre. Varför inte lyfta upp den lilla hunden, som ville fram till cykeln och hälsa? Det är mycket man inte begriper. Mattes hundar pinnade på och negligerade även denna hund. Värmen? Orkade inte bry sig oavsett. I cykelkorgen hade Matte en liten vattenfylld flaska med stor öppning, vilket hundarna visste. Effektivt mot olydiga hundar, som inte struntar i mötande hundar.
Resten av dagen tillbringades i skuggan på tomten. Men även denna dag lät sig hundarna då och då kokas. Utsträckta mitt i solgasset. Man kan undra varför.
Husse kom hem från rassymposiet med tema "arbetande Lapphundar". Det visade sig att den renskötare som talade om hur han föder upp och tränar Lapska Vallhundar och Husse hade mycket gemensamt. Även Matte, som ansvarar för knyttens allra första tid. Man strävar åt samma håll. Som renskötare och hundförare till en brukshund vill man ha samma typ av hund. Knytten får både vänja sig vid tappade kastrullock och pangade papperspåsar, samt diverse olika underlag. Såväl hos rensköteren som hos Husse och Matte. En renskötares hund måste klara att åka skoter och tränas ungefär som familjens egna Lapska i olika miljöer och på instabila underlag. Varierad träning av hundar med arbetsvilja, hos både renskötaren och brukshundföraren. Även renskötaren anser att om rasen inte skall förändras till en ren sällskapshund, måste hundarna få jobba med något där de får använda insidan av skallen. Alla Lapska Vallhundar som föds kan inte bli renvallare hos en renskötare. Så många renar finns det inte. Men någon sorts liknande jobb måste de få. För om ingen längre frågar efter arbetsegenskaperna, så kommer de att försvinna. Tyvärr. Liknande jobb är sök och spår. Lapska behöver få använda sin förmåga att jobba självständigt och att lösa problem. För att inte dessa rastypiska förmågor skall försvinna, när ingen efterfrågar dem. Lydnadsträning som komplement. Inte bara! Uppfostras skall alla hundar. Icke att förväxla med lydnadsträning. Arbetslydnad är inte heller samma sak som att träna lydnad för tävling. Vilket inte alls är fel. Om hunden ÄVEN får träna något där den får tänka själv! Inte bara vara lydig. Det behöver man ingen Lapsk Vallhund till. Många andra raser lämpar sig mycket bättre, om man villl köra lydnadsträning / tävlingar som enda hundaktivitet.
Bruksfolket frågar efter avelsdjurens arbetsegenskaper. Hur många avelsdjur har kända arbetsegenskaper? Ingen jägare skulle köpa sig en ny jakthund utan att veta att valpens föräldrar har goda jaktegenskaper. Lapsk Vallhund är en arbetande hundras. Inte en ren sällskapshund. Både jakthundar och Lapska kan vara underbara sällskapshundar i sina respektive familjer. Om de stimuleras med bra träning och jobb. Får tänka själva i sitt arbete. Lapska kan även jobba som jakthundar.