På fredagen for Matte och hundarna iväg för att söka en sponsor till hundförarjackor med loga att användas vid sök med MPS. Oraganisationen har just startat i Stockholm och har på kort tid vuxit snabbt. Behov finns av diverse utrustning. Om någon känner sig manad så kontakta ledningen för Missing People Sweden!
På hemvägen gjordes ett stopp hos G. men Modjikompisen Alaska var på vift på egen hand med en ung släkting. Lapskdamerna fick roa sig på egen hand i den stora trädgården en stund och sedan tog Matte med dem lösa på en liten promenad längs en urgammal och välanvänd traktorväg. Nu var den totalt sönderriden bitvis i bllötan och i avsaknad av gummistövlar halkade Matte omkring på smala gräskanter gränsande till djupa diken. Men lyckades med nöd och näppe undvika att gå över styr. De höga granar som kantade vägen var, när Matte bodde helt nära och red denna väg, en granplantering där Mattes familj hade lov att ta julgran. Att ganska många år passerat var plågsamt tydligt....
Modji började låta konstigt. Hon snorklade och snörvlade och föreföll ha problem att andas. Hon fortsatte springa omkring och nosa, men var klart besvärad och öronen låg bakåtvikta. Konstigt lät hon! Så stannade hon och kippade och harklade och ett öra hängde, huvudet på sned. Vad i hela friden hade hänt? Något satt förmodligen i näsgångarna. Trodde Matte. Akutbesök hos veterinären? Modji fick hålla på ett tag till, då Matte hoppades på att vad det nu var skulle försvinna och de konstiga ljuden upphöra. Men Modji harklade och snorklade vidare. Då kände Matte att det var läge att agera. Tog ett stadigt tag om den förvånade Modjis nos och stoppade hela nostryffeln i sin mun och blåste. Sakta och försiktigt. Voilá! Ett par små snörvlingar till så var Modji som vanligt igen. Ett finger djupt i det hängande örat också och lite inre öronmassage så var även örat som vanligt igen. Någon förklaring till det konstiga beteendet hittade inte Matte. Men Modji föreföll må bra.
När Matte kom hem väntade ett besked att ringa upp en journalist på ytterligare en tidning. De två Lapska Vallhundarnas del i återrfinnandet av Åke på Ljusterö, har uppenbarligen väckt ett intresse. På kvällen kom ett telefonsamtal där hundarna ombads göra en insats i en annan del av landet, där en person varit försvunnen i en sjö sedan förra vintern.
Tidigare var man som räddningshundförare underställd andra som bestämde när och var man fick medverka med sina och sin hunds kunskaper. Andra tider råder och i och med det kan hundarna äntligen få komma ut på skarpa insatser och göra nytta. Utan att behöva tillåtelse från någon ansvarig. Även polisens attityd till frivilliginsatser har förändrats. Varför Husse och Matte gärna arbetar tillsammans med Missing People Sweden och äntligen får göra nytta.
På eftermiddagen ägnade sig Matte åt att träna lite specialsök med hundarna. I fortsättningen kommer en del nya träningsmetoder att införas i hundarnas liv och de kommer att behöva utöka sin kompetens för att anpassa den till den verklighet de möter. Verklighetsanpassat uppletande måste tränas. Bland annat.
Hönor och ankor skulle in till natten och Matte tog hundarna till hjälp.