På fredagen var Matte och Modji åter ansvariga för ankornas och hönornas väl och ve hemma hos Cockergrannen. På morgonen fick Modji följa med när Matte släppte ut dem ur hönsgården och gav dem mat och rent vatten. Modji satt kvar utanför hönshuset på uppmaning. Hon sprang inte efter fåglarna, när de allihop lämnade hönsgården och spred sig över gräsmattan.
Hundarna fick sedan en morgonpromenad uppe vid sjön.
Modji hade visat en sådan diciplin och intresse för att valla och inte jaga fåglarna, att Matte tog sig friheten att använda fågelskaran som träningsobjekt, lite senare på dagen. Med fågelmattes goda minne. Alltså traskade Matte och Modji iväg till tomten snett emot för ett träningspass. Koppel medföredes inte ens. Nu var Matte kaxig....
Modji uppförde sig som den exemplariska vallhunden. Hon gick klistrad vid Mattes sida och satte sig direkt på uppmaning. Därefter fick Modji tillåtelse att röra sig fritt och genast närmade hon sig ankorna, som omedelbart formerade sig i grupp och vankade iväg till sitt plaskdammssubstitut för att väta fötterna. Färdigvallat alltså. Hönsflocken hade parkerat sig mellan två cyklar och en gräsklippare och låg där i viloläge. Modji uppfattade situationen och bestämde sig för att se till att de blev kvar i sitt "hägn". Hon rörde sig lugnt runt gruppen på behörigt avstånd och allt fungerade som det skulle. Modji hade nu två separata fågelflockar under kontroll. Men så var det en svart liten tonårshöna som tröttnade på familjelivet och drog iväg på egen hand! Upp under en gran bar det och Modji efter! Helt kort fick Matte hjärtat i halsgropen men läste situationen rätt och lät Modji gå. Snabbt gensköt Modji rymmaren och fick henne tillbaka till sin familj bland cyklarna. Men nu fanns en oro i hönsflocken, som ville iväg allihop. Modji cirklade runt dem mycket målmedvetet och på mycket bra avstånd och de blev kvar tillsammans. Så drog tonåringen iväg igen! Nu bar det ut på gräsmattan och Modji for efter. När tonåringen bokstavligt talat ville pröva sina vingar, fick Modji nog. Matte fick andningsstopp.... Pippin for rätt upp och Modji fick lika snabbt ner den på marken igen. En svart fjäderboll rusade upp i rabatten och Matte skrek stanna. Modji bröt omedelbart vad hon höll på med och återgick till Matte. Med giraffhals följde hon utbrytarens väg genom Lysemachiornas utblommade stjälkar.
Matte tog med Modji runt hönsgården och kollade vart tonårshönan tagit vägen. Modji visste. När den lilla svarta återkommit till grusgången fick Modji tillåtelse att jobba igen. Hon fick svartingen (nej, Matte är inte rasist) att återvända nerför backen till sin familj. Men när katten är borta dansar råttorna på bordet! Nu hade hönsflocken börjat upplösas för födosök runt cyklarna och Modji hade fullt sjå. Det funkade ju inte att springa bakom längre! Hönorna pinnade på och Modji fick tänka om. En självständig problemlösare löser problem på egen hand. Det gjorde Modji! Som via operant inlärning nu är en Working Kelpie. Modji ställde sig framför en flyende höna och stirrade på den med framskjutet huvud och lyft framtass! Det funkade! Alltså fortsatte Modji att jobba på detta sätt och hönorna höll sig kvar bland cyklarna ett tag till. Sedan tillät Modji att alla förflyttade sig in under granen och gick där och pickade på marken. Allt under det att Modji såg till att alla stannade kvar just där. Hon vågade släppa lite på kontrollen, nu när hon visste att hon egentligen var en Kelpie. I alla fall ihop med fjäderfän modell mindre. Med ankorna funkar nog vallning typ fösning bättre. Värt att notera är att Modji jobbade fullständigt tyst hela tiden. Hon skulle få hjälpa till och flytta ankorna mellan de två trädgårdarna för en tid sedan och skällde då alldeles för mycket och togs ur tjänst. Operant inlärning även där. Skäller man när man jobbar med fåglar blir man av med jobbet!
Matte var grymt imponerad över sin vallhund! Om Matte inte var rädd för att få Modji stulen, så kunde hon få gå där med fågelgrannarna och skydda dem mot allt ont när deras matte är borta.
Under dagen tog Matte med även Násti och Gázzi på varsin egen liten runda med Matte. För Nástis del blev det lite fågelträning som tydligt visade ett väsentligt mycket större intresse för skiten på marken än för fåglarna själva. Gázzi fick bära en tidning till huset näst intill.
Lördag och lagtävling.
På lördagen steg familjen upp redan 04.30 för att vara stationsansvariga i Gubbängen, på den årliga lagtävlingen för räddningshundar, arrangerad av SRhF - RäddningshundFörarFöreningen. Familjebostäder har evakuerat ett stort hyreshus för totalrenovering och på våning 4 ansvarade Husse för en 100 m. lång korridor där trapphuset låg så att det bildades en jättelång korridor och en lite kortare korridor. Båda korridorerna var avspärrade för förarna. Bara hundarna fick gå in och söka. Här låg ingen människa gömd, bara två klädesplagg och lite mat. Matte ansvarade för våningsplanet ovanför och hade tillgång till en separat lägenhet i trapphuset, där hundarna fick en egen trea under dagen. Möblerad med hundfällar. En medförd barngrind tillät dem att ha full koll på allt som hände utanför. Till deras uppenbara glädje! Här såg ut som på våningen under och Matte hade tillgång till hela åtta figuranter! Ungdomar från ett hundgymnasium och Blå Stjärnan samt en medföljande mamma och en räddningshundförare. Figuranterna gömdes längst in i lägenheterna och även här fick bara hundarna gå in i sökområdet. Figuranterna fördelades således: En låg längst bort i den kortare korridoren, bakom två uppställda lägenhetsdörrar. En låg längst bort i den lååånga korridoren. Fem stycken låg längst in i varsin lägenhet, längst bort i korridoren. En låg i ett förråd i början av den låååånga korridoren. Sökuppgiften gynnade de hundar som hade förmågan att självständigt kunna arbeta långt ut från sina förare. Många skötte sig mycket bra under dagen. Några hade stora problem med att lämna sina förare. Det visade sig i det sammanlagda resultatet på denna station och i sammanräkningen för dagen och i resultatlistan. En räddningshund behöver kunna arbeta självständigt långt ut från sin förare. Företaget som renoverar huset var synnerligen tillmötesgående och tillhandahöll en kille som under varje grupps söktid, 30 minuter, ägnade sig åt att försöka borra sig igenom taket i korridoren. Rakt ovanför där hundarna bodde.... Modji och Gázzi tittade förundrat upp i taket och Modji kutade runt för att se om någon skulle ramla ner.... Som avsett lät sig några förare stressas av det förskräckliga oljudet. Mattes hörsel är redan är sabbad, så några timmar under en borr gjorde nog varken till eller från.
Familjebostäder dokumenterade vad som skedde i huset och Lapskfamiljen gjorde sig uppenbarligen bra på bild, när figuranterna flockades i trapphuset och Lapskgänget släpptes lösa för mängder med klapp och kel! De hundintresserade ungdomarna ville avslutningsvis se ett sök genomfört av Modji, vilket de naturligtvis fick! Kvällen blev sen och avslutades ute på Gålö, som var basen för alla lag som kom från hela Sverige. Tärnaby och Luleå i norr och Skåne i söder. Årsmöte, prisutdelning och en superb middagsbuffé. Hundarna fick medhavd mat och fram emot midnatt återvände familjen till ett utkylt hus. Matte och Gázzi slocknade framför brasan, som långsamt värmde upp huset.