Måndag.
Har man fler än ett ett barn är det viktigt att var och en får egentid och kvalitetstid med den eller de vuxna barnet lever med. Exakt likadant är det med hundar. Om man har fler än en hund måste var och en av hundarna i flocken få känna sig sedd! Sedd som individ. Den behöver få egentid och kvalitetstid med den som sätter maten på golvet och står för ansvaret för skötseln, fostran, utbildning och individens väl och ve. Gärna även med övriga tvåbenta flockmedlemmar.
Normalt löser sig detta automatiskt i Lapskflocken, med två hundar och två hundförare och en som står för hela ansvaret för skötseln. Kloklippning kanske inte räknas som kvalitetstid direkt, men individen blir sedd som individ och får uppmärksamhet. På träning varje vecka får varje hund lika mycket uppmärksamhet som individ. I vardagen hemma tränar Matte lite av varje med en av hundarna i taget.
Sedan Modji blev sjuk i början av månaden har Modji fått mycket egentid med Matte och mycket uppmärsamhet från både Matte och Husse dagligen. Matte har stått för allt ansvar för Modjis skötsel, vilket Aili naturligtvis har uppmärksammat. Modji har varit i centrum. Det har inte fungerat så att varje gång Modji har fått massage och hennes leder har stretchats så har Aili fått detsamma. Mattes kropp har sina begränsningar i knästående tyvärr. Det tar på rygg och knän. Dock har Aili fått följa med Husse ensam på morgon- och kvällspromenaderna och Modji har rastats lös på tomten med Husse som ledsagare. Mattes tid med Aili ensam har inskränks till promenader i området.
Nu var det äntligen rätt dag för att ta med Aili ensam på en okopplad långpromenad på golfbanan. Det börjar närma sig öppnande av även stora banan och det börjar bli snålt om tid. Den hårda och iskalla vinden på söndagen hade lagt sig, solen sken och dagen kändes perfekt för att ta med Aili på en tur. Modji är frisk nog för att lämnas ett par timmar hemma med Husse och risken för att hon skulle oroa sig över Mattes bortovaro bedömdes vara mindre än tidigare. Modji har de senaste veckorna velat ha stenkoll på var Matte befunnit sig och hon har börjat sova bredvid Mattes säng.
Matte stavgick och Aili var följsam. Farten god redan från parkeringen. Golfbanan låg underbart öde så när som på ett gäng som jobbade på ett ställe med iordingställande. Matte valde att hålla sig längs kanterna där gräset var mer oklippt och tog hänsyn till vätan på gräsytorna och toppdressade greener. Ännu låg lite is kvar i norrlägen och gräset har tagit stryk med isbrännor. Matte ville inte ha Aili springande ute i förnan för att jaga sork i soliga lägen, då risken för att ormar gjorde detsamma inte gick att bortse ifrån. Om än motvilligt, så hörsammade Aili Mattes önskan .
Vid dammen längst bort på stora banan höll sex grågäss, en gräsandhane samt en knipa till. Aili var mycket intresserad och lydig. Hon höll distans och hade lika mycket koll på Matte som på fåglarna. Därför valde Matte att pausa här där det var helt ljuvligt öde, vårigt lugnt och skönt. Balsam för själen. Matte pausade riktigt länge, nästan en timme och bara njöt av stunden vid vattnet tillsammans med Aili. Matte fotade och var närvarande där och då. Hjärntvätt och tomt på tankar. Välbehövligt. Aili såg ut att njuta ordentligt även hon, där hon skrotade omkring längs stranden och den lilla bäcken.
Klicka för större bilder.
Efter två timmars samvaro i naturen på tu man hand, återvände Matte och Aili till Lapskreviret. Här väntade Husse och Modji i solskenet och flocken återförenades över en eftermiddagsfika på altanen.
Modji mådde efter omständigheterna ganska bra. Hon hade fått gå med på morgonpromenaden till brevlådan och det hade inte gjort henne stelare. Men nog märks det att hon ännu har viss kvarstående smärta i benen när hon går nerför trappen. Knölen på ryggen har minskat dag för dag. Det går åt rätt håll!
En dag i sänder.