Gårdagens hundaktivitet för våra egna hundar blev en cykeltur. Gázzi har fått påtagligt bra kondition nu! Härligt! Násti sprang  på som vanligt. Hon töjer verkligen på stegen i trav! Hennes steg är betydligt längre än Gázzis.

******* 

På kvällen var det då dags för informationsmötet inför räddningshundkursen. Det ägde rum  i matsalen i Täbys Kommunalhus. Närmare femtio personer hade slutit upp för att få veta mer om utbildningen av ett räddningshundekipage. Jätteroligt! Många bra frågor ställdes och förhoppningsvis rätades en del frågetecken ut. Att en kurs tar ett och ett halvt år och att det är kurssammankomst VARJE lördag under hela denna tid, kom nog som en stor överraskning för många. Att man utöver detta måste träna räddningssök minst en gång mellan kurstillfällena samt inhämta diverse andra kunskaper och hålla hunden i god kondition, fick nog några att tveka till att fortsätta med förträffarna.

Ett problem för en del är säkert också att det krävs en hög procents närvaro på kursen samt att det på förträffarna är fullständig närvaroplikt. Drygt trettio stycken lämnade i alla fall in en intresseanmälan, vilket var mycket glädjande! Några har säkert kommit till mötet för att få en allmän orientering inför kommande hundköp och hundaktiviteter. Vet man vad man vill ägna sig åt kan man skaffa hund lämpad för detta.

Förhoppningsvis samlas en taggad skara i Rosersberg den 25.10 för att gå en "skogspromenad" medförande hundar och mat för dagen!

När mötet var över uppstod en smärre kris. Två medföljande hundar, varav en räddningshund, hade placerats i ett rum i en mycket lång korridor. Alla dörrar såg exakt likadana ut och nu var frågan: Bakom vilken dörr låg hundarna??? Den stackars trötta och stressade ägaren mindes inte alls vilken av alla dessa vita dörrar han gått in igenom och lämnat hundarna bakom! Han provade att ropa hundarnas namn. Knäpptyst! En av dessa hundar är inte direkt känd som en tyst hund. NU var han mycket tyst. Han gnällde inte ens när han måste ha hört sitt namn. Hans husse stod rakt utanför det "rätta" rummet och ropade!

Husse visste naturligtvis var hundarna var någonstans! De låg i det fikarum som nyttjas av honom och hans kollegor. Men inte sjutton berättade han det! Inte förrän hundarnas ägare började bli lätt desperat och alla andra vred sig av skratt, öppnade Husse rätt dörr och ut kom två nöjda hundar med varsitt tuggben! Inte skällde de med munnen full med godis!