Mánnu tog sina första steg i går och i dag sprang han! Det var inte alls meningen, men när bakbenen började pinna på, så blev frambenen tvugna att anpassa sig och hej vad det bar iväg! Han sprang över sin mammas bakben och sedan stöp han! Och somnade. Puh! Det var en pärs!

Vid matbordet låg Modji med bredsidan längsmed och åt, när Mánnu avvikit för en stund. Han kröp målmedvetet över sin bastanta syster och kom ner bakom henne. Där placerade han sig längs med juverraden, mellan Modji och Násti och ålade sig fram helt osynlig! Så snodde han en tutte ur munnen på sin frustrerade syster! Smart kille! Han utnyttjade att han var mycket mindre och smidigare! Han ligger lite efter sin syster viktmässigt,  men han utvecklas helt som han skall. Båda valparna hör nu, det märktes när telefonen ringde. De vände sina huvuden mot ljudet. Både Modji och Mánnu har suttit och bajsat och det börjar bli läge för att ersätta den heltäckande fällen med en mindre fäll och tidningar.

Modji fick i dag hälsa på Gázzi. Gázzi vågade knappast hälsa på Modji! Hon var mycket respektfull och försiktig. Násti stöttades av Matte och accepterade det som skedde utan någon större oro. Modji blev inte annorlunda med Gázzi än med Násti. Modji  skall ju lära känna hela sin flock och nu återstår bara Mysjkin. I morgon skall Mánnu få hälsa på Gázzi.

************* 

Julen närmar sig och Matte sparar mycket pengar på att inte komma iväg hemifrån! Husse sköter inköp på väg hem från jobbet. Många kvällar har dessutom varit upptagna för honom, så det har inte blivit några långa promenader för Gázzi ett tag nu. Men i går var Husse åter och tränade med Gázzi. Åter skedde träningen i den tomma skolan, eller om det var ett dagis möjligen. Den skall rivas snart så det gäller att passa på. Sista figuranten var riktigt knepig, så Gázzi fick jobba ordentligt för att lokalisera den. Men hon hittade alla och gjorde ett bra jobb!

******************* 

Husse och Matte är väldigt glada åt varenda tecken valparna visar på att vara frammåt och mer vilda än tama! Det är så vi vill ha dem! Därför är det med stor förundran som Matte nyss läste en valpannons för en Lapsk Vallhund där valpen förväntas bli såld med beskrivningen: " Den lugnaste och godmodigaste valpen i kullen." Om man är intresserad av en arbetande hundras är det väl kanske inte den lugnaste hunden man önskar sig? Borde väl inte vara i alla fall. Potentialen för att den skall bli bra i arbete känns inte särskilt stor.

Men så är också detta den valp som förblivit osåld.

Men inom "vår" ras, såväl som inom alla andra raser, existerar det människor som parar individer utan någon större research och eftertanke och sedan säljer "lugna, snälla och lätthanterliga" valpar till den som betalar.

Inom alla "arbetande" raser kämpar man med att få fram dugliga arbetshundar. Men de försvinner lätt i mängden av lättsålda och lätthanterliga valpar. Trenden går mot att aveln generellt styrs mot att i alla raser få fram lätthanterliga hundar. En lätthanterlig hund är inte alltid den bästa arbetshunden dessvärre. Risken är också att alltför veka hundar kan bli ångestbitare.  Det är bedrövligt! Polisen har svårt att få tag i tjänstehundämnen. Hundarna är för veka. Även i övriga sammanhang råder brist på bra tjänstehundämnen! Etologen Sverre Sjölander har uttalat sig mycket bra i denna fråga!

Unde sommaren har flera unga Lapsk Vallundtikar visat sig i utställningssammanhang med svansen mellan benen. Hur skall en vek och rädd hund kunna valla renar eller utföra något annat krävande arbete?

Vi måste värna om en stabil mentalitet hos rasen innan denna lilla ras förändrats till en lätthanterlig och lättsåld sällskapshund. Från att ha varit en hund som klarar ett synnerligen tufft jobb bland renar och i hårt väder!

I dag på diskussionsforumet www.lapskvallhund.se visas en bild på en Lapsk Vallhund i sitt rätta element! Nämligen Kläppylets Dàrkil Doaivu. Hans husse har tagit en mängd underbara foton av livet med Doaivu och renarna på fjället! 

*Tillbaka