Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

HUNDDAGBOK  

 

JAGADE!

2008-06-13

Hela förmiddagen cirklade mycket mörka moln runt oss och åskväder tycktes vara i antågande. Matte valde att vänta med långpromenaden för säkerhets skull.

På tidiga eftermiddagen sken solen och de mörka molnen hade i stor sett dragit bort, utan att ge ifrån sig regn eller blixtar. Nu var det nog ändå läge att ge sig iväg. Hundarna blev glada så klart och iväg bar det. Násti försedd med klövjeväska, precis som i går.

Efter en dryg kilometer vred Matte på huvudet och fick till sin förskräckelse se ett gigantiskt åskmoln snabbt växa upp över skogsranden. I färdriktningen sken solen och himlen var blå! Växlande molninghet kan man lugnt säga. Matte valde att fortsätta promenaden, men höll noggrann koll på vilka hus som hade möjlighet att ge skydd, om ovädret skulle braka löst. Att gå i skogen var ingen bra idé om det skulle börja åska. I ett fritidshusområde har de flesta fastigheter verandor, carportar eller liknande takförsedda utrymmen.

Molnet bara växte och växte! Vindarna blev allt kraftigare och temperaturen sjönk snabbt och påtagligt! Matte gick fortare och fortare! Hundarna ville stanna och nosa, men det gavs det inte tid till. Attans så fort väderomslaget kom! Det började mullra på avstånd och solen försvann.

Nu valde Matte att korta av promenaden och gena igenom ett mycket litet skogsparti. Då ökade mullret liksom Mattes och hundarnas fart. Ut från träden! Det var 200 när promenaden startade men nu blåste det iskallt. Himlen var blåsvart och åskvädret bröt ut för fullt. Nu var det bara några hundra meter kvar hem!

Samtidigt som Matte och hundarna gick in genom grinden hemma kom regnet. Perfect timing! Det vräkte ner!

Jagade av en stormvind! Jagade av ett åskväder! Hela tiden gällde det att hinna undan. Vilket lyckades! TROTS att det i dag är fredagen den trettonde!

Sedan åskade det alldeles väldigt i över en timme. Blixtar och muller gick i ett och huset skakade! I köket skramlade porslinet i skåpet! En egendomlig upplevelse. Huset står på plintar på berg, vilket förmodligen gör att vi är ett med naturen i ordets rätta bemärkelse.

Grannar har berättat att ca tio år innan vi flyttade hit träffades huset av blixten. Då knäcktes taknocken!

Då kan man ju se det på två sätt:

1 - Vårt hus ligger risigt till!

2 - Vårt hus har fyllt kvoten för att bli träffat av blixten!

Vi har valt det senare förhållningssättet. Det blir lugnast så!  :-)