Vi känner oss nog lika tomma som vad Nástis mage visade sig vara.

För att citera Shakespeare: "Much ado about nothing". Ja, nog känns det som mycket väsen för ingenting. Luften gick liksom ur oss totalt. Vi har sett fram emot den här valpkullen väldigt mycket. En valp skulle stanna hos oss var det meningen. Redan när Násti föddes, var planen att utbilda henne till räddningshund och sedan låta henne få en kull när hon var färdigutbildad. Först karriären, sedan familj och barn!

Vi ville veta att hon var värd att använda i aveln och det anser vi att hon är. Det paras för mycket bara för att det är gulligt med valpar. Att vi väntade till nu med att para henne, var just för att få veta att hon hade en mentalitet värd att föra vidare. 

Hade hon inte klarat utbildningen till räddningshund så hade vi inte parat henne!

Nu måste vi se frammåt.

Vi har bestämt att vi vill ha en valp undan Násti själva. Utifrån det kommer vi att leta efter en hane likvärdig med Otto. Honom är det kanske desvärre orealistiskt att pröva igen. Násti har just fyllt 5 år och Otto har nyss fyllt 10 år.

Gázzi, Násti och Ailu är duktiga räddningshundar alla tre. Drömmen är att hitta en hane till Násti som kan matcha dem.

Enligt "veterinärkompisen" resulterar 60% av alla parningstillfällen i att tiken går tom.

Skulle det vara en tjuvparning kan man ge sig den på att "det tar"!

Vi planerar alltså för ett nytt försök att få en kull valpar undan Násti i höst! Valpköpare är välkomna att höra av sig!