Regn och kallt precis som sist när vi bestämt oss för att träna spår!

Husse gick ut ett riktigt långt och krångligt spår till Násti. Det började med ett spårupptag direkt från vägkanten upp för en mycket brant sluttning. Detta innebar inte några problem för henne. I spåret låg inga spårapporter, däremot godis här och där. Som störning gick Matte samt Samojedvalpen T. och T:s matte efter. Det störde över huvud taget inte Násti! Spåret gick där vår skog är som mest kuperad med mycket hårda ytor över bergknallar. Násti skötte sig jättefint och följde spåret mycket bra. Det var mycket kringelikrokar eftersom terrängen är svårframkomlig på många ställen. Rätt som det var när Násti hade hittat "spårgodis" hade hon en stor levande fågelunge i munnen till Husses stora förvåning!  Han bad henne lägga ifrån sig den vilket hon snällt gjorde och fortsatte spåra!

Hade hon möjligen hittat en "ersättningsvalp" ?

När Násti nått sitt spårslut hittade hon sin orange pipboll som legat i hennes korg som första "låtsasvalp" sedan i går. Nu hamnade hon i konflikt med sig själv om den var en leksak eller hennes valp! Stackaren! Hon bar den försiktigt hem och placerade den i korgen där hon ömt skötte om den!

Gázzi skulle träna spårapporter och fick fyra spår. Två mycket korta med en apport i vardera vid slutet. Spåren var endast ca 20 m. Ett lite längre med två apporter och ett riktigt långt med två apporter.

Hon brukar spåra bra och vet deffinitivt vad hon skall göra! Nu stämde ingenting! Hon tog inte spårupptaget alls. Hon hade näsan högt och var synnerligen okoncentrerad! Hon stannade och tittade undrande på Matte och situationen var egendomlig. Gázzi ville ha Mattes stöd i något helt annat än spår. Men vad? Hon verkade helt senil och totalt frågande till att Matte ville att hon skulle gå på vissa ställen och hitta föremål. 

 Hon gick faktiskt spåren ändå. Men inte där Matte lagt dem! Hon hittade och  apporterade spårapporterna som bestod av bruksföremål! Det var det enda som egentligen fungerade! När spårarbetet var klart fick hon en x-tra uppgift i form av uppletande av slutapporten som hon just kampat med en bra stund. Nu var hon lika splittrad igen! Slängde en blick mot den där den hängde på en gren, men visade inget intresse av den. Egendomligt! Näsa och blick i alla väderstreck!

Så här reagerar hon absolut inte på vare sig rådjur, älg, folk eller hundar i skogen!

Hemma möttes vi av en "hundgranne" och vi berättade om Gázzis annorlunda beteende. Vi fick veta att hon intill där vi tränat nyligen sett spår av vildsvin. De har funnits på mindre kuperade marker runt omkring tidigare. Rapporter om björn inte långt härifrån har också förekommit.

Kanske är det så att orsaken till Gázzis splittrade beteende vid spårarbetet i dag, har samma orsak som Rågetens val av plats att föda i går?

Något nytt i skogen kanske stör djuren här omkring?