Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

HUNDDAGBOK  

 

OM NÁSTI

2008-07-14

Vår lilla rävracka bjuder oss på många leenden och skratt i stort sett dagligen! Hon har en väldigt speciell personlighet. Vi har tidigare sagt att hon är en hund med stor integritet och att hon är en tänkande individ. Så här på sommaren blir det x-tra tydligt när hundarna är ute precis hela dagarna. De har hela den främre delen av tomten till sitt förfogande. Där är det hägnat ordentligt för att hålla våra hundar inne. Samt andras hundar och ett flertal rådjur, samt några grävlingar och rävar ute.

Tvärs över den främre delen av tomten rinner en bäck. Tja, just nu är det inte så mycket vatten att det räcker till att rinna direkt. Det lilla som är står väldigt stilla! Men andra tider på året kan vattnet forsa fram! Till Nástis stora glädje! Då kan hon ta sin platta fotboll och putta i den i bäcken. Sedan springer hon till bron där hon står och väntar på att bollen skall komma fram! Därefter rusar hon till staketet som korsar bäcken och fångar upp bollen. En planerad lek!

Násti har alltid varit väldigt bra på att sysselsätta sig själv. Mamma Gázzi har som ung gått ut på åkerholmarna och jagat sork, men den möjligheten har inte hennes dotter. Vi bor inte längre på en gård med tomten öppen ner mot åkrarna. Násti har fått sitt jaktbehov tillfredställt genom att själv kasta upp "byten" i luften och sedan hoppa upp och fånga dem! Det har hon kunnat roa sig med långa stunder i taget. Hon har även sprungit på gräsmattan och dribblat en boll framför sig för att rätt som det är fånga den och kasta den frammåt. Så har hon börjat om med att hålla bollen i rörelse.

Násti har även varit en iakttagande individ sedan hon var liten valp. Hon sitter med förkärlek och tittar på allt möjligt runt henne. Vi kan absolut inte se vad hon tittar på, men hon tittar hit och hon tittar dit och nosen går hela tiden. Hon kan sitta på samma plats långa perioder i ett sträck. Är hon upptagen på detta sätt krävs det ibland stor övertalning för att få med henne någonstans. Till bilen, på promenad eller in för att sova. När vi kallar på henne tittar hon lugnt på oss och talar om att  vi kan ge oss iväg själva om vi vill! Hon är upptagen. Naturligtvis kommer hon på en ren tillsägelse, men inte särskilt fort.....

De senaste dagarna har Násti haft sin stora knota. Eller knotor, har det visst blivit. Hon åt upp det sista av sin knota i dag. Det såg vi! Men så var hon där i kanten av gräsmattan och puttade och puttade med nosen igen. Hon har fått skavsår på näsan! Nu gick hon inte därifrån. Hon satte sig strax intill på verandan till lekstugan och var på helspänn. Fan ta den som tog hennes knota! Matte gick i närheten och plockade äckelsniglar och Násti satt med rumpan svävande över brädorna. På språng, så att säga! Men Matte ansågs inte som ett allvarligt hot och Násti satt kvar.

Hon var otroligt söt där hon satt! På verandan till en gammal lekstuga omgiven av luktärtor och rosor samt en stor kruka med Fuchsia, Lobelia och Silverslinga.

Nämnda lekstuga, men i vintras!

Lite senare låg hon och gnagde knota igen! Då såg Matte att Násti snott sin mammas ägodel! Men det var uppenbarligen med Gázzis goda minne!

*

Långpromenaden i dag gick runt Älgeby och hundarna fick åter en lång lekstund på udden. De lyckades knuffa i varandra i vattnet när de båda hoppade ut till en liten sten samtidigt! Gázzi hittade en murken träbit som hon skulle göra tandpetare av. Hon försökte ligga på en liten hal sten en bit ut ivattnet och tugga och slita. Svansen flöt på vattnet och med jämna mellanrum halkade hon i!

Násti försökte fiska upp saker från botten. Husse hade slängt i några godisbitar, som troligtvis var uppätna, men Násti jobbade vidare!

Hemma skulle Husse sedan inviga den nya klotgrillen som han vann på lotteri vid midsommarfirandet. Just när kolet började bli varmt kom en störtskur! Till och med Násti övergav sin plats på första parkett. Så snart köttet låg på gallret satt Násti troget och vaktade!

Hon är väldigt road av matlagning! Men har ALDRIG NÅGONSIN fått att äta vid bordet  eller när vi äter. Men hoppet är väl det sista som överger även en liten söt, brun hund?!