Klockan 10.00 var det samling vid bommen till Hakungekrossen. Två personer saknades, men övningen måste komma igång, så bommen låstes och alla åkte in i området för att inte missa tid. Dagarna är korta nu och med den kompakta dimman blev det definitivt inte ljusare.

* 

Deltagarna delades in i tre grupper. På förmiddagen fick två grupper ägna sig åt fri miljöträning i området. En grupp i taget testades på figurantintresse. De hundar som överhuvud taget inte tränat någon form av sök fick gå först i varje grupp. De hundarna fick först en X-figurant och sedan en vanlig vindstig.

En X-figurant är en figurant som tar kontakt med hunden och leker med den. Sedan går figgen iväg en bit och stannar. Hunden får se figgen stå där och sedan tar man undan hunden. Figuranten går och gömmer sig bakom något föremål som är placerat öppet, så att vinden kommer åt att föra ut vittring. Hunden släpps och så tittar man på hur hunden tacklar situationen. En del hundar i går var mycket nyfikna och stack ut och sökte efter sin förlorade nyvunna kompis. Jättebra! En del hundar struntade totalt i att personen som var så rolig (?) försvunnit. Inte alls bra! Samt olika betenden där emellan. Bra eller inte bra - naturligtvis utifrån en bedömning av en blivande räddningshund! Icke att förglömma!!!

De hundar som tränat någon form av sök tidigare, fick endast gå en vindstig utan någon synretning alls. De fick i koppel gå med sin förare ute på en stor plan där en figurant satt gömd bakom någon typ av maskin. I vindriktning mot där hundekipaget passerade på ca 15 meters avstånd. När hunden TYDLIGT visade att den var intresserad av figuranten, släpptes hunden lös. Därefter bedömdes det hur hunden agerade. Några hundar stack direkt iväg och sökte upp figuranten och stannade kvar hos honom. Jättebra !!! - blev deras betyg. Sedan kunde antalet utropstecken minska till inget alls. Därefter kom Bra, O.K. , dåligt figurantintresse  och sämst:  inget figurantintresse.

De hundar som fick omdömet "inget figurantintresse" passar inte för en utbildning till räddningshund. Det är intresset för att hitta en okänd människa som skall driva hunden att arbeta.

Tyvärr var det några hundar som inte alls var intresserade av att söka upp figuranten. Några hade aldrig tränat sök medan någon annan hade gjort det. Ändå föll den på bristande figurantintresse. Ledsna och besvikna hundägare naturligtvis, som inte får fortsätta mot inträdesprovet.

En lunschrast på 45 minuter och på eftermiddagen skulle hundar och förare testas i svår miljö. Den bestod av en stor "hög" med jättelika sprängstenar (ca 1 m. x 0,5 m.) som förarna skulle ta sig över tillsammans med sina okopplade hundar.

Alla ställde upp sig i en lång kö och skulle mata på vartefter.

Så enkelt blev det dessvärre inte.  

Alla förare tog sig över utan problem.Några hundar studsade över utan att reflektera över var de gick. Härligt att se! Några hundar tog sig över med vissa problem. Ett par tog sig över med mer eller mindre handfast hjälp som en punktinsats när de kört fast.

Men några ville inte alls vara med om detta. Förarna gick upp i högen och hundarna försökte först följa efter, men vågade inte. Då löste hundarna problemet genom att springa runt för att hitta sin förare. Det fungerade inte heller! Föraren stod passiv längst upp och väntade. Varför försökte de inte peppa hunden och locka på den? Det var det ingen som hade  förbjudit dem att göra! Varför inte stötta sin hund? Gå ner och möt upp och visa en bra väg upp! Varför inte vara en ledare för hunden! Nu var flera förare totalt passiva och lämnade ut sina hundar. En hund visade flykttendenser och flydde sedan från alltihop. Föraren blev ombedd att kalla in sin hund men det fungerade inte. En utomstående fick tag i hunden. Inte roligt att se.

Dessa miljösvaga hundar var också med för sista gången. Det är ett krav att en räddningshund kan ta sig fram i rasmassor av sig själv. Det är inget man kan lära in. Även om hunden så småningom tar sig över med hjälp av dressyr, så är det inte något som håller i längden, när antalet belastningar ökar.

Till den första förträffen kom det 34 stycken som ville vara med på "skogspromenaden".

Nu är det 15 stycken kvar som skall testas nästa lördag, utifrån de kommentarer som gjorts om hundarna. Endast 6 hundar saknar helt kommentarer! Bland dem som försvunnit är det ett antal avhopp av olika orsaker. En del har hört av sig och meddelat att de inte ämnar komma på nästa träff. Medan andra bara försvunnit utan att höra av sig! Med den nonschalansen hade det nog aldrig fungerat framöver i vilket fall. I en räddningshundgrupp måste man kunna samarbeta och att bara utebli säger en del om en individ. Några hundar är bortplockade efter att inte ha räckt till på de olika testerna. Men det rör sig om unga hundar i de flesta fall. Det innebär att de kan växa till sig och testa möjligheterna att komma med på en annan kurs om något år. Har de däremot gjort ett inträdesprov och blivit underkända, får de inte göra om det.

När alla åkt hem och det var mörkt och dimmigt fick Gázzi, Násti, H:s hundar och P:s hundar komma ut och röra på sig en liten stund. Hela långa dagen hade de tålmodigt legat i bilarna och väntat.

Gázzi och Násti fick ett litet koppelsök var med tre figuranter. Bättre än ingenting. Inte ville Husse och Matte ha sina hundar lösa i mörkret med så mycket spring i benen! Nu var det pizza framför brasan som hägrade!

l

På söndagen fick hundarna en rejäl slapp promenad, med mycket nosande och markerande som kompensation!

Tillbaka