Nu är alla valpar borta!

De senaste dagarna har de fem valparna försvunnit lite gradvis. Någon har fått vara ute och leka en stund till exempel. Men till natten har de legat där allihop igen. I går var det tre valpar kvar. Den näst största och den minsta hade flyttat. I morse var ytterligare en valp borta. I kväll är Nástis korg tom på valpar!

Det som fascinerar oss väldigt mycket är att åter igen är den förstfödda valpen den som sist lämnar korgen! Precis som flera gånger tidigare är det en pytteliten gul, fånig, pipkyckling. Den är inte ens söt!!! Den ser död ut!

Men nu har de alla återtagit sin identitet som leksaker. Att kampa, slänga och dänga med. Násti har aldrig tuggat sönder några leksaker. Hon leker verkligen med dem. Det som hon har varit svår på att tugga sönder som ung, har varit föremål i hårdplast. Säkerligen hänger det ihop med att valparna hade plastblomkrukor att leka med.

Násti fick vara med på loppis igen. Där brukar det finnas många trevliga hundar att hälsa på för vår bondhund. Hon träffade en Sheltie som hon blev förtjust i. En Chivava tittade hon länge och fundersamt på, sedan gick hon en omväg!  Här har alla tid och det är en positiv stämning. Några andra hundar var hon också intresserad av och alla snälla människor som ville klappa henne uppskattade hon mycket!

Hundmötena på vägarna i området där vi bor, blir ofta spända och stressade. De flesta måste skynda, skynda! Rastning av hunden skall tryckas in i ett pressat schema många gånger.

På kvällspromenaden tränade vi "gå förbi Goldentomten utan att skälla". Båda hundarna hade gårdagens trista händelse i färskt minne. Så snart vi närmade oss började de ladda. Men det gick bra och de var tysta. Ingen sur Goldentik for ut genom staketet denna gång!

Vid ett samtal med Ailus matte, som "fritidsbor" i området, framkom det att även hon och Ailu råkat ut för att den sura Goldentiken kommit farande genom staketet! Att vid en sådan händelse cykla, som hon gjorde, (A:s matte cyklade alltså!)  är extra obehagligt.