Förr var Vallentuna ett stationssamhälle utefter Roslagsbanan. Dit åkte bönderna och lämnade sina produkter för transport in till Stockholm. Nu är all den ursprungliga bebyggelsen runt stationen riven sedan länge och järnvägen har inte samma betydelse av en ryggrad i samhället. Kommunen är en av de snabbast expanderande i Stockholmstrakten och till ytan mycket stor med en glesbyggd. En jordbrukskommun. Nya hus byggs överallt där det tidigare var skog och åkermark. Detta gäller för centralorten alltså. Uppe i skogen hos Husse och Matte är det lugnt och skönt och sig likt. Men uttrycket "ner på byn" lever kvar när man skall ner till centralorten som ligger två mil bort!
I dag skulle Matte just dit. Till "byn". Hundarna fick följa med. När några ärenden var avklarade tog Matte med sig hundarna och strosade runt bland trädgårdarna. Hundarna fick nosa hur mycket som helst och Matte fick betrakta all växtlighet. Turen gick bland annat genom ett stort område med olika typer av radhus. Blandat bostadsrätter och hyresrätter. Området är 20-25 år gammalt och visar på precis allt man kan göra med 10-15 m2 mark! Det är mycket man kan använda sin extra yta till!
Här följer några observerade exempel:
Matplats för hela familjen utomhus, förvaring av stoppade möbler, odling av blommor, förvaring av döda blommor, lekplats, badplats, fruktodling, förvaring av allt man tänkt åka till tippen med (alltför vanligt), minihundgård avskärmad med trasiga hamsterburar (!), parkanläggning i miniformat med damm, eller som i minst 25% av fallen - absolut ingenting. Miniparken var helt fantastisk på en pytteliten hörntomt! Inte överdrivet utan mycket smakfullt!
Hundarna uppskattade denna promenad med stopp ideligen. Matte kollade växter med ögonen och de kollade växter med nosen! I området bor och passerar väldigt många hundar. Bitvis var det knappt styrfart, men det var dem väl unt! Bonnhundarna som kom ner på byn måste ju få tala om att de varit där! Det markerades på varannan meter bitvis.
Nere vid stationen ligger gymnasiet och där observerade Matte ett intressant fenomen. Växtkraften är en oerhörd kraft! Framför skolbyggnaden växer ett antal stora Lindar. Nu har rötterna börjat spränga asfalten med rotskott som formar strålar ut från träden! Med träden som centrum spricker asfalten upp ut från träden åt alla håll och upp kommer små ljusgröna miniträd. Trädet återställer ordningen och skapar en gynsam miljö igen. Bort med asfalten!
I skymningen tog Husse och Matte en promenad runt kvarteret med hundarna. Hela vägen följde Mysjkin med! Det gör han lite då och då. När alla kommit in på tomten dök rågeten upp med sitt kvarvarande kid. Hon födde två i våras på gränsen till vår tomt. En stund stod de utanför staketet och tittade in på oss. Hundarna blev lite upphetsade eftersom rådjuren var högst 10 meter bort. På tillsägelse lugnade hundarna ner sig och satte sig att titta tillbaka på rådjuren.
Vid varje sådant möte tränar Matte hundarna att "inte röra!" Budskapet är att det är Mattes rådjur och dem rör man inte! Tanken får inte ens tänkas!! Ser de ett rådjur skall tanken i stället vara: Gå till Matte och få godis! Betingad reflex - rådjur = godis! Eller skvallerträning. Vad det kallas spelar ingen större roll.