Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

HUNDDAGBOK  

 

VATTENLEK

2008-07-09

När det regnat färdigt gick Matte iväg med hundarna,  och hoppades klara sig undan nästa skur! Det blev en förlängd Älgebyrunda med en lååång paus vid hundarnas "lekudde".

Vattenståndet har till följd av sista tidens regnande stigit en hel del. Alltså låg en del av hundarnas lekplats nu under vatten. Ungefär 20 cm. Det var de liksom inte riktigt beredda på! Som vanligt fick de ett springfnatt på denna plats. I vansinnesfart bar det runt, runt och upp och ner i den kuperade terrängen. Násti först med en pinne i munnen och Gázzi efter, vilt skällande.

Plötsligt rusade Násti ner till vattenbrynet och skulle springa ut på en utlöpare av berget mot några stenar. I sista sekunden kom hon på att den biten av hennes löparbana var borta! Där tog stora havet vid! Typ! Násti tvärnitade. Gázzi kom ikapp! För att inte bli iknuffad av Gázzi, när hon höll på att bli påsprungen bakifrån, hoppade Násti rakt ut. Hon såg berget under vattnet och landade jättefint med ett plask. Gázzi stod kvar och skrattade! Det såg verkligen roligt ut.

 Mellan denna "rygg" under vattnet och vattenbrynet låg två stenbumlingar. Hundarna kom på att de kunde studsa emellan. Det gick bra till en början. Rätt som det var halkade Gázzi i, eftersom stenarna blivit hala. När hon ändå doppat sig började hon simma!

Matte hade fått provpåsar på kjempegod hundmat från Norge på Mässan. Hundarna är heltokiga i detta foder! Alltså anväder vi det som godis. Matte slängde bitar ut på bergsryggen där de sjönk ner till mellan 10 och 20 centimeters djup. Vattensök! De lyckades få upp alla bitar på det djupet. 

Matte har uruselt bollsinne så det blev en del missar. Bitarna hamnade på ungefär en halv meters djup. Hundarna gick och vittrade intensivt och lyckades lokalisera varenda en! Värre var ju att få upp dem. Men vilken envishet de visade prov på! Innan de tvingades ge upp. En del bitar kastade Matte i vattnet på den sluttande berghällen. Då tog hundarna, smart nog, tassarna till hjälp! De satte tassen på godisbiten och lyckades skrapa upp den mot sig, där vattnet var grundare. Násti lyckades lura Gázzi några gånger. När Gázzi fått upp en godisbit på grundare vatten, stod Násti och väntade intill. Direkt när Gázzi tittade åt sidan mot några som fiskade i närheten, snodde Násti godisbiten! Precis som hon och brorsan Ailu gjorde när de var sex veckor gamla! Fast då var det på köksgolvet.

När vi nästan var hemma mötte vi en granne och blev stående en stund. Násti stod som en fågelhund och pekade mot vår tomt. Hon var ganska irriterad över stoppet. Hem Matte! Gå hem! Matte tolkade åt grannen och förklarade att Násti längtade efter Husse. Hon trodde nog att han kommit när vi var borta, var Mattes självsäkra tolkning. Husse stack till Tallinn med sitt barnbarn i dag nämligen.

Väl hemma, rusade Násti blixtsnabbt ut på gräsmattan och tog sin benknota innan Gázzi hann ta den! Ha, ha!

Så stor var Mattes "hundpratarförmåga"!