Tisdagskvällens träning skedde i ruinstaden i Rosersberg. Ruinstaden lever mer och mer upp till sitt namn. Den håller på att rasa samman bitvis. Stor stöttor håller uppe tak och betongkonstruktioner. Det är bara att hålla tummarna att det inte blir "skarpt läge" när vi tränar...
Vi var fem stycken som tränade, varav tre Lapska Vallhundar! Mor, dotter och son. Inte illa! 
Ailu gick först och fick söka i hela ruinstaden utan någon figurant. Hans matte ville träna sig att se hur han ser ut då det är tomt i området. Därefter fick han en figurant och då ökade hans intensitet märkbart.
Husse ville testa en övning som gjordes med några nybörjarhundar på sommarlägret. I det sammanhanget fick hunden se en figurant, på andra sidan av ett staket, gå iväg en bit med hundens belöning. Därpå togs hunden undan. Figuranten gömde sig sedan på ett sätt så att hunden kunde få vindvittring. När den fått det, släpptes den lös. Avsikten var att få se hur stort figurantintresse hunden hade. Skulle den kämpa för att hitta en ingång och ta sig fram till figuranten? Hade hunden problemlösningsförmåga? Staketet löpte inte runt hela området och det fanns en öppen grind.
Några hundar löste problemet direkt och hade tillräckligt figurantintresse för att bry sig om att lösa problemet. Andra var måttligt intresserade.
För Násti lades övningen upp så här: En figurant gömde sig i området innanför staketet. Den svaga vinden blåste från figuranten ut mot vägen som gick längs med staketet. Husse närmade sig området mot vinden och tänkte gå på vägen. Násti fick vittringen på mycket långt håll, långt innan Husse nått vägen. Strax innan vägen släppte han Násti som sprang rakt mot figuranten, upptäckte staketet (det började bli mörkt) och stack direkt till vänster för att söka sig runt. Hon reagerade blixtsnabbt och tvekade aldrig hur hon skulle göra. Hon hade ingen erfarenhet från tidigare av hur området såg ut och var staketet tog slut. Att lämna vittringsfältet och söka sig runt till figuranten kräver ett stort figurantintresse. Násti löste uppgiften exakt så som Husse hoppats. Han var nöjd och Násti fick ledigt resten av kvällen. Men hade hon fått bestämma hade hon helst sökt av hela ruinstaden! Var det roliga slut redan?!
Gázzi fick tre figuranter i ruinerna. Ett stort och ett litet kvarter. Matte visste inte var de var utplacerade. Det var nästan mörkt och Matte ville undvika att själv gå i ruinerna. Sådant har man hunden till! För att utnyttja vinden passerade Matte kanten av det stora kvarteret. Där noterade Gázzi en figurant, men Matte valde att passera en liten bit till för att få med hela kvarteret i motvind. Vid påsläppet stack Gázzi direkt tillbaka och markerade Husse, som var nerstoppad i ett cementrör med lock över. Hennes stora figurantintresse gör att hon inte störs av att tillfälligt tas bort från en figurant. Därifrån sökte Gázzi vidare genom det stora kvarteret. Matte gick nere på asfalten och såg en liten lampa fara omkring i ruinerna. När Matte nått mitten av det stora kvarteret, kom en markering från början av det lilla kvarteret. Gázzi skällde ihållande till dess att Matte nådde fram. Först då belönade figuranten som satt gömd i ett utrymme under en trapp. Snabbt stack Gázzi vidare och markerade direkt en figurant i slutet av det lilla kvarteret. Även här markerade hon ihållande under den tid det tog för Matte att ta sig runt hela kvarteret och fram till figgen, som låg väl dold under några betongblock. Skulle Gázzi ha tystnat hade Matte inte hittat figuranten i mörkret. Nu fick Matte veta att figurantens jacka gömts som störning under ett betongblock. Bra! Den var Gázzi inte ett dugg intresserad av att markera.
Ett stort figurantintresse och vilja att arbeta är viktigt för att hunden skall välja att ta sig fram till figuranten, trots störningar! Såsom ett staket, en jacka eller att tillfälligt tas bort från vittringen,