Vi tränade på Hakungekrossen på tisdagkvällen. Tre tappra från träningsgruppen. Det var något märkligt med vinden denna kväll. En kväll som bjöd på en väldigt annorlunda träning med många kommentarer och funderingar kring våra hundars beteenden.

Vinden var mycket kraftig och byig. Den kastade från alla håll nere i grustäkten, mellan alla gigantiska högar och lodräta bergväggar runt om. Dammet som sveptes ner från toppen av högarna, fungerade som en gigantisk "puff" (liten behållare med talk) som visar vindriktningen. På en minut hade vinden kastat i alla fyra väderstreck. Hur hundarna än gick fick de vinden rakt i näsan!

Eller som det blev för stackars F.! Rakt i rumpan....

F. skulle gå vindstig med sin husse. Hon skulle alltså gå i koppel förbi ett område där en figurant var gömd. När hon fick vittring skulle hon släppas och springa ut till figuranten. Hennes husse hade bett om en lega för figuranten som skulle ge "lite besvärliga vindförhållanden"! Han blev bönhörd över hövan!!!

Matte gick bakom och F. visade oerhört tydligt att hon hade vittring från figuranten (som var Husse). F. släpptes lös och drog rakt in i området, för att helt tappa vittringen och komma tillbaka. Åter fick hon lite vittring - som försvann. Hon jobbade och jobbade och jobbade! Fick vittring som försvann. Hela tiden. Vindstigen övergick till ett stort frisök som var enda chansen för hunden att lösa uppgiften. Till slut lyckades hon lokalisera figuranten uppe på en maskin. Vittringen blåste upp för den motstående byggnaden och bergssidan förmodligen. Sedan slog den ner lite överallt varpå den direkt försvann. Eller???

Inte vet vi någonting om hur vittringen kom att slå i den rådande vinden!

Husse valde att låta Násti gå tomt i hela området med alla maskiner och tunnlar. Násti ville göra ett grundligt jobb i de knepiga vindförhållandena och kände igen var figuranterna kunde ligga gömda. Hon sprang upp på en maskin och ut på transportbandet högt över marken. Snett uppåt. Äna ut till där bandet tog slut och det var åtskilliga meter ner till marken. Där uppe stod hon och vittrade ut över hela området. Effektivt, onekligen! Men fullständigt vansinnigt!!!! Hon hittade ingen så klart och vände där uppe och sprang ner igen. Men inte ända ner. Hon fick se ett likadant transportband intill med kapell välvt över. Det blev som en tunnel. Násti satsade och hoppade över! Slant lite men fixade balansen och sprang ut på nästa band. UPPE PÅ DEN VÄLVDA PRESSENNINGEN! (Gázzi gjorde något liknande för en tid sedan. Finns på bildsida.) När Násti även nu konstaterat att ingen vittring fanns att få, vände hon och sprang neråt. Men inte ända ner. Slöseri med tid! Hon hoppade ner i grushögen som var ungefär 20 meter hög! Ett hopp på ca 2 meter. 

Sedan hade Husse fått fullständigt nog och tvingade bort sin hund från denna fantastiskt roliga äventyrslekplats!

Vindarna från alla håll lockade förmodligen upp henne på dessa alldeles för höga höjder! Eller??

Kul hade hon i alla fall och hon ramlade inte ner.

De två figuranterna låg nära varandra i ett annat område, längst bort i den branta slänten, bland enorma stenblock. Násti fick vittringen  på ett par hundra meters håll och sprang rakt igenom all "byggbråte" som låg där. Rakt fram till figgarna utan att behöva söka. Markerade en i taget. Snyggt jobbat!

Gázzi hade en figge i varje område. Matte gick bort på en stor plan och släppte hunden i tydlig medvind för att hunden skulle tvingas att söka. Gázzi släpptes en bra bit utanför området med maskiner och inte alls där figgen Husse gått ut. Direkt när Matte släppte henne, for hon iväg som en kanonkula rakt in under och igenom flera maskiner fram till en liten bod vid stupet. Där ställde hon sig direkt och skallmarkerade mot en dörr som var blockerad utifrån! Hon sökte ju inte ens!? Sprang bara som på en ren inkallning! Matte hade precis börjat gå mot området när markeringen kom taktfast. Det var 150-200 meter hon dragit iväg i medvind? När Matte såg den blockerade dörren förstod hon inte mer än att på något sätt hade Husse kommit in i boden. Annars skulle inte hunden stå där och skälla. Men hur???? Ingen annan öppning fanns. Dörren gick att få upp med stor möda och där stod Husse och log...! Han hade öppnat en springa och tryckt sig in för att lura Matte! Kul! Men något sök för hunden blev det inte egentligen. Medvinden hade uppenbarligen blivit en kraftig motvind. Eller???

Nästa område tacklade Gázzi som Násti. På 100-150 meters håll fick hon vittring och drog rakt igenom och över all bråte och upp på slänten en bit. Där satt figgen bakom en stor trädrot. Inte mycket till sök där heller, så Husse lyckades försvinna när Gázzi tuggade i sig belöningen.

Nu, däremot, fick Gázzi ett rejält sök! Hon tog sig upp för en brant slänt åtskilliga tiotals meter upp ur grustäkten. Matte blev något förundrad över att Husse skulle ha lyckats ta sig upp där. Dolda talanger! Gázzi sprang där uppe på kanten och kastade sig ner igen rätt som det var. Märkligt. Hon fortsatte jobba i byggbråten en bra stund innan hon hittade Husse instängd i en liten, liten bod. Igen. Han hävdade bestämt att Gázzi bara spårat honom rakt upp och rakt ner för den nästan lodräta "kanten" till täkten. Något förde vinden med sig upp som Gázzi gick på. Men knappast Husses spår! Eller??

Han är ju en gammal idrottskille, så vem vet hur mycket av de gamla takterna som sitter i?!