Eftersom Husse och Matte inte hann hem till tisdagsträningen, kom erbjudandet om en onsdagsträning väldigt lämpligt!

En av träningskompisarna hade etablerat kontakt med ansvariga för Kodaks övergivna fastighet. En gigantisk byggnad som är urblåst och vandaliserad. Dekorerad med grafitti av mer eller mindre konstnärligt lagda utövare. Dessvärre också beströdd med mängder av krossat glas. Från sönderslagna fönsterrutor runt hela byggnaden, samt äggskalstunna sylvassa skärvor från trasiga glödlampor och lysrör.

Här skulle vi träna hund!

En rekognoseringstur genom byggnaden gjordes och vissa delar var fullt användbara som träningsplatser. Bland annat källarvåningen som bestod av skyddsrum. Där fanns inga fönster att krossa! I gengäld var det helt mörkt eftersom all el är bortkopplad. Vägen fram till källartrappen var till stora delar strösslad med glaskross. Här blev det väldigt tydligt varför ett krav är att en räddningshundförare måste kunna bära sin egen hund! Både på utsidan och insidan av entrédörren måste hundarna bäras.

Gázzi fick börja och Matte fattade beslutet att endast låta hunden söka i skyddsrummen, där det var garanterat glasfritt. Dessutom fick det bli koppelsök. På flera ställen fanns möjligheter för en liten hund att komma emellan och ta sig ut i resten av byggnaden. Där ville inte Matte ha sin vidsökta hund!

Tre figuranter placerades ut, på för Matte okända ställen. Gázzi blev buren ända fram till källartrappen där hon sattes i arbete. Hon registrerade snabbt att det fanns människor där nere och inomhus blir söket betydligt svårare än utomhus. Tak och väggar gör att vittringarna ändrar riktning. Det finns ingen vindriktning. Vittringar kan även slå i varandra eller hamna i intilliggande utrymmen. Vittringen från en varm kropp stiger uppåt och kan falla ner på ett helt annat ställe i ett utrymme än där figuranten är gömd. Att söka kopplad kan innebära en svårighet för en hund som är van att alltid springa fritt och hämta vittring. Men många gånger är koppelsök en nödvändighet av säkerhetsskäl. Det glöms lätt bort i träningen men testas alltid på prov.

För Gázzi var detta kopplade sök i mörker (Matte hade en liten pannlampa) inget problem eller något ovanligt. Hon hittade sina figuranter i olika rum instoppade lite osynligt. Vid en pansardörr fastnade hon och ville absolut ut. Matte fick veta att det kunde vara en uteliggare som brukade hålla till där. En extra figurant!

Nástis sök blev likadant, med tre figuranter, tillsammans med Husse. Husse valde att bära Násti ända ner för källartrappen och Násti sökte hängande i Husses famn! Däremot var Nástis skall i kopplat sök lite väl ynkligt! Husse har jobbat med det förut och måste fortsätta den träningen. Det är svårare för en mer förarmjuk hund som Násti, att stå väldigt nära sin förare och skälla mot en figurant. Gázzi som började sin karriär med att helt strunta i sin Matte, har inga som helst problem att skälla mycket och länge vid koppelsök. Dessutom tränades Gázzi från början mycket i lång lina. Detta för att hon kom till Matte på senhösten och all träning skedde på vardagkvällar i mörker utomhus. Det gick helt enkelt inte att  släppa lös henne! Det var en bra start, eftersom koppelsök aldrig vållat henne problem.

För att kunna utnyttja denna stora byggnad bättre måste vi röja glas. Att kunna träna inne under vinterhalvåret är attraktivt! Även om det är en helt utkyld och mörklagd byggnad. Vi slipper regn, snö och is! De delar som är minst "förorenade" av glaskross kan vi fokusera på och säkra för hundträning. Vissa rum måste uteslutas eftersom hål i golvet bjuder på fritt fall en eller två våningar ner. I mörker är det omöjligt att upptäcka dessa hål. Pannlamporna ger skuggor som kan misstolkas.

En träningskväll får vi utrusta oss med kvastar och sopa glas i stället för att "köra hund". Men det lär det vara värt!