Tisdagens träning var förlagd till en gammal tipp, som numera härbärgerar diverse företag. Stora ytor används för förvaring av "diverse bråte"! Exempelvis en hög med sprängmattor, rostiga metallprofiler av olika slag, containrar, oidentifierbara metallföremål och en del parkerade arbetsfordon. När vi kom till området kunde vi inte komma in, eftersom grindarna var sönderkörda och nu blockerade med gigantiska betongblock! Vår nyckel var liksom ganska överflödig....

Efter diverse letande efter någon person som kunde släppa in oss på annat sätt, dök vår räddare i nöden upp! Han låste upp en annan grind med hjälp av en fjärrstyrd dator! Teknikens under! Vår ordinarie infart hade nyttjats av fordonstjuvar, som forcerat grindarna med ett lastfordon!

Vi kände oss verkligen välkomna med våra hundar denna kväll!

Gázzi skall få jobba med en annan förare på en övning nästkommande tisdag. Matte lånar helt enkelt ut sin hund. En av träningskompisarna, tillika deltagare på övningen, kan inte använda sin egen hund. Eftersom Husse och Matte arrangerar och är funktionärer denna dag och kväll, är våra hundar "arbetslösa". En räddningshund måste kunna arbeta med en annan förare. Det är ett krav. Liksom att en räddningshundförare skall kunna arbeta med vilken räddningshund som helst.

Vi var många som tränade vilket möjliggjorde sex figuranter. Vilken lyx! Matte började "köra" Gázzi och hennes x-traförare låg som första figurant direkt i områdets början. När han var hittad fick han gå med för att träna sig att "läsa" Gázzi. Hon fick två figuranter helt nära varandra och det var väldigt tydligt att hon hade två olika vittringar. När hon kom in i respektive vittringsfält åkte öronen bakåt och svansen började gå.

Därefter fick Gázzi göra en omstart med sin nya förare inför resten av söket. Först förstod hon inte hans signal och satt kvar och såg undrande ut. När Matte visat hur hon sätter sin hund i arbete gick det bra. Gázzi drog iväg och började jobba direkt. När hennes nya förare ropade kom hon till honom och inte till Matte som gick strax bakom. Toppen! Tillsammans hittade Gázzi och han ytterligare tre figuranter.

För Gázzis nya förare var det en väldigt annorlunda upplevelse att arbeta med en så lyhörd hund. Han var inte alls van vid en hund som direkt tolkade en liten viftning med handen som en riktningsangivelse!  På övningen måste han tänka på vad han gör med sina händer! Den kommande helgen får han chans att träna med Gázzi igen.

Násti skrämde slag på sin stackars Husse!

Han hade kommit på att han skulle ha alla figuranter i slutet av området. Sex figuranter nära varandra, i en minst tre meter hög samling av gigantiska, rostiga järnrör! Några högst upp, andra längst ner och ett par mitt emellan. I, under och mellan rören. Násti hittade några stycken som hon markerade jättebra. En av dem befann sig allra högst upp och där stod Násti på det välvda röret och skällde utan problem!

Matte satt inne bland alla rören på mellannivå och såg inget.

Men hörde!!!

Násti småskällde som när hon är lite frustrerad och det är svårt att ta sig fram. Så blev det totalt tyst.

Därpå skrek Husse: "STANNA!"  Katastrofkommando! Tvärnit gäller då!

Total tystnad, så hörde Matte en av de funna figuranterna ropa:"Behöver du hjälp Larry?" Därpå kunde Matte se honom och en till skynda bortåt utom synhåll.

Ingen hund som skrek i alla fall.....

Kort efteråt avbröt Husse Nástis arbete och återstående två figuranter kallades fram. Matte var den ena. Vad hade hänt??

Násti var precis som vanligt, men inte hennes Husse! Han var ganska så stressad och uppe i varv.

Följande hade inträffat: I sin iver att hitta ytterligare en hög figurant längst upp på rören, hade Násti försökt komma ännu högre upp! Lösningen fann hon strax intill. Helt fristående stod en ca fem meter hög metallställning, gjord i någon form av fackverk. Lodräta sidor!

DÄR KLÄTTRADE NÁSTI UPP!

ÄNDA UPP TILL FEM METERS HÖJD!

Längst upp låg två brädor intill varandra. Det var allt! I övrigt var det fritt fall neråt!

Där uppe gick Násti och vittrade över mot alla rör intill, där figuranten låg! Hon vände dessutom på den smala landgången!

För hunden var det en praktisk omöjlighet att ta sig ner därifrån själv. Klättra lodrätt upp är en sak när man är hund. Men att klättra ner går bara inte!

Husse fick klättra upp och hämta sin hund. En praktisk illustration till varför en räddningshundförare måste kunna bära sin egen hund!!!

När Gázzi var ung, tröttnade hon på att vänta när en figurant tog tid på sig att klättra ner från en stor lastmaskin. Hon klättrade helt sonika uppför stegen till figuranten! Då fick Gázzi också bäras ner på jorden igen.

Det ligger helt klart i släkten!

När Husse var på väg till bilen för att lämna Násti, fick Matte höra av en träningskompis att Násti skadat sig i tassen. Hon var blodig. Husse var ganska orolig.

Men Matte hade glömt att tala om för honom att hon klippt klor tidigare på dagen. På Nástis ena framtass klippte Matte en klo aaaningens för mycket. Därav blodet.......

F´låt.....