Äntligen var det läge för att gå stavgång med hundarna igen! Av olika skäl har det inte varit en aktuell motionsform under en längre period.
Ett hundförarbälte med expander till fastsättningshaken gör det möjligt. Koppel som är noga avpassade i längd en nödvändighet. Inte för långa så att hundar och förare trasslar in sig. Inte för korta så att föraren trampar hundarna i hasorna. Detta hundförarbälte är även mycket användbart när man åker skidor med hundarna. Då får hundarna ha nomeselar med linor i stället för koppel och halsband. En jätterolig motionsform!
Stavgång med hundarna är perfekt för att få ökad fart! De tvingas trava hela tiden och det är inte tal om att stanna och nosa! Rastningen är avklarad innan. Stavgången är att betrakta som träning och inte rastning. Det ena stavtaget ger det andra och när rytmen sitter där går det taktfast och fort. Med en stav kan man hålla in hundarna mot vägkanten vid möte med fordon. Även överkroppen får arbeta när man går med stavar!
Nu var Matte inte endast strukturerad och inriktad på motion! En bit neråt vägen ropade en granne och bjöd in på en kopp kaffe. Självklart tackar man ja till en sådan inbjudan och en hel del hundsnack!
Därefter fick det gå dubbelt så fort för att motionera bort en arracksboll som råkade slinka ner........
Lite utställningsträning blev det hemma på gräsmattan. Kamning och kloklippning likaså.
Ett avslöjande:
Våra hundar är inte shamponerade sedan Násti föddes. Det har inte funnits någon anledning. Aldrig att vi skulle bada dem inför en utställning! Däremot har vi spolat av dem med endast vatten någon gång om de varit sotiga efter träning till exempel. Pälsen på dem slår ifrån sig smuts på ett fantastiskt sätt! När de är allmänt smutsiga vid regnväder torkar vi av dem med handduk och sedan får de ligga på glasverandan ett tag. Sand och jord torkar och ramlar av. Smutsen tränger aldrig in på djupet. Genom att inte shamponera pälsarna har den kvar sin feta yta och slår ifrån sig smuts.
Vid ett besök av två Schäferägare en höst, gick vi en promenad över ett plöje med hundarna. Det var vått och det var lerigt! Efter fem minuter konstaterade Schäferägarna att deras hundar nog fick springa bakom bilen hem...... De var förfärligt smutsiga långt upp på sidorna!
"Era hundar blir ju knappt skitiga om fötterna ens!" Föll den något avundsjuka kommentaren. En Lapsk Vallhund måste ha en päls som slår ifrån sig snö bland annat.