En grupp räddningshundförare från Finland skulle träna i Rosersbergs ruinstad under helgen och Husse och Matte var inbjudna att vara med. Ett gäng från Östergötland hade kommit upp dessutom.
För att det skulle bli en bra träning delade vi upp oss i tre blandade grupper, med deltagare från Finland, Stockholmstrakten och Östergötland. När man ständigt tränar med samma träningskamrater är det lätt att man blir "hemablind" i sitt beteende. Därför är sådana här utbyten oerhört nyttiga och givande! Som en följd av detta tänkesätt tränade Husse och Matte i olika grupper. Eftersom Matte för dagboken blir detta inlägg inte så uttömmande om Nástis prestationer.
Ruinstaden består av olika kvarter och i grova drag kan det beskrivas som tre kvarter där varje kvarter består av ett större och ett mindre område. Alltså fick grupperna ett kvarter var. Under dagen skedde sedan en rotation så att alla fick chansen att träna överallt.
Antalet deltagande hundraser var väldigt stort och flera mindre vanliga raser i räddningshundsammanhang var representerade. Holländsk Herdehund, Spansk Vattenhund, Bearded Collie, Berner Sennen och Lapsk Vallhund t.ex.
Husses grupp bestod av fem hundförare med en Berner Sennen, två Labbar, en Schäfer och en Lapsk Vallhund. I Mattes grupp var det en Schäfer (som trodde att han var en Lapsk eller en Kelpie, eller möjligen en bergsget!), en Groenendael, en Spansk Vattenhund, en Springer Spaniel och en Lapsk Vallhund.
Vid ett av de tillfällen när det var dags att skifta områden, skulle Násti söka igenom den långa kulvert som går tvärs igenom mittenkvarteret. Mattes grupp hade precis blivit färdig med sitt område och fick följa med ner i kulverten som störning när Násti skulle arbeta. En figurant var placerad precis vid början och där satte sig Matte helt ovetande om figuranten! En bra plats att fotografera på. Násti missade den figgen och drog vidare. Inte så konstigt kanske...I kulverten råder totalt mörker och här och där vinklar den samt vidgar sig i små rum. Násti först, därefter Husse med liten ficklampa och sedan "flocken" som var störning. Enstaka ficklampor förekom så det var ingen starkt upplyst arbetsplats precis! Násti hittade alla figuranter, även den första på tillbakavägen. Inte lät hon sig störas av "störningen" heller. Bra jobbat! Vid det här söket behövde Husse i alla fall inte vara rädd för att hans hund skulle ramla ner! 
Gázzi fick flera figuranter nära varandra vid ett par tillfällen. I ett av områdena fick hon söka tomt i hela det stora kvarteret. Hon fick sluta med att genomsöka det lilla kvarteret med ruinen av ett telelhus. Precis i utkanten på slutet av det stora kvarteret låg en figurant. På taket av tegelhuset, snett ovanför honom låg en figurant. Rakt under, innanför en fönsterglugg satt en figurant och rakt nedanför, i källaren under källartrappen satt en figurant. Vittringarna från fyra svettiga karlar slog alltså i varandra på olika sätt i den vind som rådde. Helt avsiktligt för att göra det svårt för hunden. Till Mattes stora glädje löste Gázzi "problemet" lätt! Vadå svårt? Detta sätt att jobba är ju hennes specialitet! Hon visade så väldigt tydligt att hon hade flera vittringar på en gång. Hon gav sig knappt tid att tugga i sig belöningen från en figurant innan hon pep iväg och markerade nästa, som hon redan visste var han satt. Det är så fantastiskt roligt att jobba med henne när hon är så här snabb och säker!
Men - hon kan hon åxå! Vid ett annat tillfälle stack hon hela tiden upp i det intilliggande kvarteret där det låg flera figgar. Men de var inte hennes! Matte fick ta i ordentligt för att få den självständiga hunden att lyda och byta sökområde. Hon kunde ju inte veta! Figge som figge! Att arbeta långt bort från Matte har liksom aldrig varit ett problem för henne. "Kreativitet" kommenterades hennes olydnad som. Men hon måste faktiskt lyda. Hon åxå. Det gjorde hon till slut.
Våra träningskamrater från Finland berättade att deras ruinområde för närvarande höll på att rivas. Framtiden för vårt ruinområde i Rosersberg upplever vi som mycket oviss. Regeringen vill lägga ner Räddningsskolorna i Rosersberg och i Skövde. Arbete pågår med att få någon privat intressent att ta över. Vad som skall ske med ruinstaden är alltså högst ovisst vad vi kan förstå. Ruinstaden i Rosersberg är unik i landet. Där utbildas, tränas, och prövas räddningshundar inte bara från Stockholmstrakten. Men hundverksamheten är bara en oerhört liten del av verksamheten där. Den ger inte skäl nog att bevara ruinerna. Utbildningen av brandmän har varit den huvudsakliga verksamheten. Nu börjar ruinerna riskera att rasa, ironiskt nog! Stöttor har byggts upp på flera ställen. Visst far tankarna när man ligger där under ett stort betongblock som svackar på mitten....... Hur farligt kan det vara att ligga just där? Nåväl, under gårdagen uppstod ingen skarp situation i alla fall!
Dagen avslutades frampå kvällen med gemensam middag på pizzerian i Rosersberg. Där väcktes tanken på ett besök för oss svenskar i Åbo, med räddningshundträning under en helg. Tjänster och gentjänster! Mycket givande! Att ha ett EU-pass till hunden ger möjligheter till många positiva erfarenheter!
Många foton togs denna dag och så snart vi hinner kommer vi att presentera ett urval!