I kväll blev det "mopperundan" i solsken och med fågelsång och ljuvliga dofter i skogen.

Hundarna var på hugget och bjöd på åtskilliga skratt. En del kanske vi inte skulle dela med oss av med tanke på hundarnas rykte! Men vi bjuder på det! Det är viktigt att få sig ett  gott skratt ibland.

Vi hann knappt komma upp i skogen förrän hundarna flög ihop och började slåss precis framför fötterna på oss. När de slåss står de på bakbenen och fäktar med framtassarna mot varandra. De låter förskräckligt och det är mycket vitt i munnen. De hugger mot varandra, men med säkerhetsavstånd! Matte gick emellan och bråket tog slut direkt. Orsaken till slagsmålet stod att  finna mitt emellan kombatanterna. En hög med välsmakande kattskit nerkrafsad mitt på stigen.....

När de slåss är det så gott som alltid i en konkurenssituation om något ätbart.

Som vanligt försvann Husse eller Matte ibland efter vägen. Hundarna var alerta och hittade oss snabbt. Ju närmare myren vi kom desto oftare försvann vi för att dra hundarna på oss. Där i krokarna går en älgko. När både Husse och Matte tyckte att hundarna var för långt före smög de försiktigt och alldeles omärkligt åt sidan in  bland några täta granar. När de kröp ner på marken och gömde sig stod Násti där och väntade på dem.....!!! Hur i hela friden hade hon kommit dit så fort? Hon stod bara där och såg väldigt undrande ut när både Husse och Matte gömde sig precis framför näsan på henne. Där låg två som kände sig rätt fåniga men brast ut i ett gapskratt åt Nástis förvånade min och hennes snabbhet!

Senare fick hundarna "blunda" bakom en bergknalle när Husse gömde sig för att de skulle skickas på ett riktigt sök tillsammans. När Matte skickade iväg dem sprang de båda ut och korsade varandras riktning! Båda försökte hoppa över den andres rygg samtidigt! Tack vare en differens på någon hundradel klarade de det utan att kollidera. Full fart vidare och de hittade Husse en bra bit bort i skogen. Starten såg verkligen helknasig ut! Mera skratt!

Sista biten hemåt hade Husse gått och burit på en bit plastband han hittat i skogen. Så tappade han den lilla biten (3 cm.) mitt på stigen. Det gick ju så väldigt bra med ett litet godispapper som uppletandeföremål för en tid sedan. Men nu fattade hundarna absolut ingenting! De sprang runt överallt på måfå där ingen gått över huvud taget. De hade aldrig hört ordet "leta" förut! Märkligt nog sprang de ut långt på både vänster och höger sida om stigen. Men de sprang aldrig på stigen som var den enda plats där vi gått! När Matte ställde sig precis vid plastbandet kopplade Násti och tog upp plastbiten!

Ibland blir man lite förundrad över hundarnas beteende! Men vi fick skratta en hel del på denna skogspromenad! Inte helt fel!