Nu var det alltså dags för den utlovade "skogspromenaden"!

För att få komma till inträdesprovet måste alla ekipage testas vid fyra förträffar. Där testas förare och hundar på olika sätt. Avsikten är att få en hum om ekipagen kan passa för utbildning till räddningshundekipage. Samt att ekipagen skall få en chans att avgöra om en räddningshundkurs är vad de verkligen vill ägna sig åt, en dag i veckan under 1½ år! ´

s

På lördagen skulle alltså alla som ville få en chans att gå kurs tillbringa hela dagen i skogen. Medförande hund och ryggsäck.

Dagen började mycket lovande med sol från en klar himmel och en utlovad temperatur under dagen på ca nio grader.

Samling skedde i Rosersberg klockan 10.00. Så småningom hade alla funnit rätt fotbollsplan, den vid räddningsskolan nära slottet. Av alla som lämnat en intresseanmälan vid informationsmötet återstod 29 stycken som nu ville vara med och gå i skogen. Uppdelning skedde i två grupper, med en instruktör i täten och en medhjälpare (ihopsamlare) sist. Alla skulle med tillbaka! Instruktörerna skulle ha hand om ett skogsparti var och vid lunschpausen byta grupper. På så vis fick båda instruktörerna se alla deltagare och alla deltagare fick gå i olika svår terrräng. Husse och Matte gick i olika grupper. Matte gick som medhjälpare till Hasse, som skall vara hjälpinstruktör på kursen. Alltså blir det här mest en beskrivning av vad grupperna gjorde på Hasses vandringar.

v 

Husses terrängavsnitt innebar klättringar med hjälp av livlina. Både förare, hundar och ryggsäckar skulle upp och ner för berg,  som många gånger var mycket branta och kunde te sig omöjliga att forcera med stora och tunga hundar. Där måste deltagarna samarbeta hela tiden för att kunna ta sig vidare. Dessutom testades hundarna i "hanterbarhet". Hur tåliga var de vid den många gånger rätt handfasta hanteringen av för dem okända personer?

v 

Tillbaka till Hasses och Mattes område.

Promenaden inleddes längs med en väg, varvid deltagarna fick byta hundar med varandra. Enstaka förare hade separationsångest och höll sig MYCKET nära sin egen hund. Därvid kom två hundar att i princip gå med sina egna förare i en fyrsamhet! Så fel det blev! I något fall upptäcktes det och paren separerades. Det är inte bara hundarna som blir frustrerade av att skiljas från sin matte eller husse! Här kunde man iaktta olika beteenden, när hundägare fick hand om för dem okända hundar som ville till sina ägare. En del tog bara kopplet och försökte få med sig hunden. Inte så lätt. Andra tog kontakt med sin nya hund på olika vis och drog hunden på sig. Det gick för det mesta mycket lättare. Intessant information om allmän hundkunskap.

Promenaden gick vidare och innan underlaget gick över i kuperad terräng fick deltagarna byta tillbaka till sina egna hundar. Strax efter passerades en tom hästhage med elstängsel. Elen var ansluten till stängseltrådarna och de båda grupperna visade olika hjälpsamhet mot varandra vid passagen. Några fick det lättare än andra att passera med sina hundar, utan att riskera att få elstötar.

Upp i skogen bar det och hundarna skulle hoppa upp på stora stenar och ta sig ner därifrån. Små hundar hade lättare att ta sig upp än stora hundar. De fick i många fall bara upp frambenen och måste lyftas i rumpan för att få med sig bakbenen. Kullfallna träd på olika höjd över marken passerades och ibland skulle hundar och förare över trädet, ibland skulle de under. Hasse och Matte gjorde dessa övningar själva med sina hundar. Gázzi och Násti var verkligen på "hemmaplan"! Kul med så här mycket sällskap i skogen och en massa övningar dessutom! Men ingen närkontakt mellan några hundar! Här var det jobb som gällde och lek i koppel tilläts inte. Inte helt lätt för alla unga hundar! 

Några branta bergknallar skulle även här forceras, dock utan livlina. Här ställdes deltagarnas förmåga till samarbete på prov. Även hundarnas hanterbarhet av främmande personer. Alla skötte sig jättebra! Vid vändpunkten intill ett industriområde fick deltagarna binda upp sina hundar. De fick alla låna Hasses Schäfer och gå en runda bland lite bråte. Avsikten var åter att få se förarnas hundvana att hantera annan hund än sin egen.

Vandringen tillbaka genomfördes på samma sätt med klättrande, klängande och krypande. Uppför, över och under naturliga hinder i terrängen.

Båda grupperna skötte sig jättebra. Ingen allvarlig skada (en ond axel efter tungt lyft), ingen som gav upp, ingen hund som flipprade ut, inget hundslagsmål.

Men två reflexioner på förekommen anledning: Det är synnerligen viktigt att ingen hund kan backa ur sitt halsband vid tveksamhet och komma lös i stressat tillstånd! Det är också nödvändigt att ha koll på sin hund så att den i ett pressat läge inte kommer för nära en annan hund.

Vid återsamlingen av de  båda grupperna föreföll alla nöjda med dagen. Ingen aviserade avhopp inför nästa lördags test i "miljö", i den sedan tjugo år nerlagda cementfabriken i Stora Vika, strax norr om Nynäshamn.

l 

Nástis största behållning av dagen var en massa teränggående jeepar! I början av det skogsparti grupperna passerade ligger en crossbana. Där hade ett stort antal jeepägare någon sorts samling och träning. Násti, som med sin mamma och Matte gick sist i ledet drog i kopplet och ville frammåt. Matte kunde för sitt liv inte begripa varför! Framförgående informerade om en löptik längre fram. Den tjejen var nog inte orsaken till Nástis frammåtsträvande! Så trodde Matte att hon kom på orsaken: rök och lukten av grillad korv. Typiskt en matglad Násti! Men icke då! Grillningen passerades och Násti stretade vidare. Då dök första jeepen upp ur skogen. Násti fastnade totalt. Hon tittade och tittade. Hon satte sig ner och bara stirrade. Med ryggen mot alla hundar och människor som just stannat upp för att låta jeepen passera. Därefter var det helt uppenbart att alla olika typer av jeepar som slirade runt i lera och vatten fullständigt fascinerade Násti! När en jeep dök upp med nosen över en brant bergknalle trodde väl inte Násti sina ögon! Man hade nog kunnat göra vad som helst intill henne, utan att hon tagit sina mandelformade och vidöppna ögon från monstret, som långsamt kämpade sig över krönet på berget! Hon satt knäpptyst som en staty och bara stirrade! Så typiskt denna nyfikna och funderande hund! Gázzi var totalt ointresserad av jeeparna.

l 

På kvällen somnade Matte framför brasan med en snusande Násti i famnen. Gázzi låg på fårskinnet framför kaminen och Husse hade nog slocknat i sin fåtölj han också. Förmodligen var det fler som somnade gott efter en heldag med strapatser i skogen!