Tisdagkvällens träning ägde rum på Hakungekrossen med fyra deltagare. En ny liten medlem presenterades: C. har fått en "lillebror" på tre månader! Välkommen i gänget!
Det föll ett smått, smått regn vilket kändes lite som att få en våt disktrasa i ansiktet. Men det räckte inte för att hindra några tokiga entusiaster. En bergtäkt i regn är en väldigt blöt och geggig miljö bitvis.
Gázzi fick börja och Matte bad de tre träningskompisarna att gömma sig i ett område med "bråte". Matte ville inte veta var. Först fick Gázzi söka tomt i området med tunnlar och transportband. Hon gick ut jättefint och stack upp till mynningen av den största tunneln. Hon stannade utanför och sniffade snabbt innåt varpå hon meddelade Matte att där inte funnits någon människa nyligen. Då måste det ju finnas någon i den andra tunneln! Gázzi stack dit och var på väg in, men hejdade sig direkt. Hon visste med en gång att det var meningslöst att gå in. Hon gjorde ett grovsök över området och det var hur tydligt som helst att det inte vistats någon människa där under kvällen.
I nästa område fick Gázzi ett helt annat intresse och jobbade till en början bra. Men just nu är hon i en av sina "nonschiga perioder" och stannade bakom några stenblock för att sätta i sig något väldigt gott! Undrar vad? I vilket fall struntade hon totalt i att Matte ropade på henne! När hon blev upptäckt, svalde hon fort och fortsatte att arbeta. Direkt gick hon fram och markerade en figurant under diverse brädor och skivor, platt tryckt mot marken. Gázzi måste ha vetat att han var där medan hon stod och åt!
Så snart figgen krupit fram slog hon upp nosen och visade Matte att en figge fanns i en liten bod rakt över den första figgen. Men Gázzi visste var dörren satt och sprang runt och upp, innan hon markerade snyggt mot dörren. Så snart den figgen, som var Husse, kommit ut stack Gázzi, utan uppmaning, rakt igenom området till nästa figge i ett plåtrör. Som på en inkallning! Hon hade vittringen direkt. Men Matte kunde inte ta sig fram samma väg, så Gázzi fick plåga figgen med ett ihållande skall ganska länge, innan Matte anlände och figgen fick belöna med godis.
Det är väldigt viktigt att figuranten inte börjar belöna hunden direkt när hunden kommer fram! En skallhund tystnar då och föraren kan få svårt att hitta fram till legan. En skallhund skall markera med ett "vägledande skall"! Det gör Gázzi verkligen! Det kan vara svårt att få tyst på henne! Godiset är inte viktigast, det är kontakten med figuranten!
Násti skulle inte få någon figurant i kväll. Husse skulle utnyttja området, som är mycket stort, till att låta henne gå tomt och springa mycket. Likadant tänkte husse till C. Då bestämde hussarna sig för att köra slalomsök! En ny variant!
Hundarna placerades liggande på varsin sida av en stor öppen yta. Hussarna gick till varandras hundar. På ett tecken kallade de in sina hundar och satte dem direkt i arbete på varsin sida av den öppna ytan. Området bestod av gigantiska högar av grus och sand. Därpå lät de hundarna med jämna mellanrum byta sida! De bytte områden x-akt samtidigt och hundarna möttes utan att verka registrera varandra! De jobbade mycket bra båda två och det såg imponerande ut när de i en fantastisk fart korsade varandras banor! Kul! Det tyckte helt klart hundarna också!
Den fjärde hunden fick göra några vindmarkeringar med markering hos figuranterna.
Både på måndagen och på tisdagen har Gázzi och Násti fått skogspromenader där de fått springa lösa. Helgen gav dem ingen frihet direkt, däremot många upplevelser! Násti fick knuffas upp på måndagmorgonen! Hon är alltid morgontrött, men i måndags var hon seg! Att vara i skogen älskar de! Násti åt vattniga små blåbär och odon med god aptit. Gázzi åt annat, som Matte nog inte vill veta vad det var. För Matte är det väldigt viktigt att hundarna får leva hundliv! De måste få chansen att vara fria och fatta egna beslut. Kunna stanna och nosa där de vill, rulla sig lite, gräva lite, men naturligtvis inom den radie som är tillåten! Inga hundar vind för våg i skogen! Frihet under ansvar! Men visst har det hänt att även våra juveler dragit iväg på egen hand några gånger. Tyvärr! Men även solen har fläckar och det är ett beteende som Matte ständigt jobbar på att förhindra. Att vara steget före och läsa hundarna är viktigt men inte helt lätt alla gånger!