04.15 ringde väckarklockan i morse! Målet var att komma till Älvsjömässan senast 06.30. Det fungerade utmärkt! Insläppet till veterinärbesiktningen skulle öppna 07.00. Trafikkaos och ont om parkeringsplatser var förannonserat.

Husse, som känner till trakterna kring mässhallarna som sin egen ficka fixade det hela. Matte släpptes av med hundarna vid Älvsjö station och själv fortsatte han bakvägen och hittade lätt en parkeringsplats relativt nära. Bra jobbat Husse! På det här viset fick hundarna dessutom en extra rastningschans på väg ner från stationen. Násti tog den chansen. Men Gázzi! Varför inte?

Kön var inte alls lång när vi kom men byggdes på i väldigt rask takt! Ett alldeles för stort antal utställare, medförande stora vagnar, gled helt sonika in i kön från sidan! Strax framför huvudingången! Det var så himla oförskämt att vi baxnade och ingen kom sig för att säga något. Vi skrattade lite överlägset åt egotrippade utställningsgalningar. Alla vi som såg detta på mycket nära håll. En engelsspråkig utställare med kvinligt sällskap skapade stor underhållning för flera av oss andra! En funktionär grep in och påpekade att kön definitivt inte hade sitt slut där han trängde sig in. Jösses vilket liv det blev!!! Han gapade och skrek! Frun gapade och skrek! Två stora vagnar blockerade för ett stort antal köande.

Många intressanta studier av mänskligt stressbeteende kunde göras i denna kö! Hundarna uppförde sig alla exemplariskt. De måste ha skämts över sina människor.

Ganska snart var vi inne och effektiva funktionärer hade då kollat vaccinationer och nummerlappar=inträdesbiljetter redan utomhus i kön. Även programförsäljare kom ut till oss! I kylan (10⁰) hade vi dessutom vaknat till ordentligt. Mycket välordnat! En grön bajsåse per hund fungerade som biljett till veterinärbesikningen! Påsen fick man efter den förstnämnda kollen.

Vi gick direkt till C-hallen där vi kunde lämna våra jackor i "vårt utrymme". Sedan kunde vi genom fönstren titta ner på det kaos som då börjat uppstå utanför....

Bedömningen i ring B30 började 8.30. Husse och Matte satt bekvämt på en bänk och hundarna låg och sov. 39 Lapska Vallhundar skulle bedömas. Väldigt många juniorer. Násti väcktes och värmdes upp och skötte sig bra i ringen! Inte ett skall! Bara nästan! Toppen! Nu var det andra hundar som tagit över ringskällandet...... Násti placerades som fyra med ett rött band = very good och när domaren "avtackade" Matte kommenterade han med sorgsen röst och sorgsen blick: "Men hon har ju ingen päls!"   "Nej, jag veeet." suckade Matte.

Sedan var det dags för Championklassen och Matte bytte hund med Husse. Snart skulle Gázzi in i veteranklassen. Det blir ju alltid lite kontakt med olika människor runt ringen och när Matte var upptagen av att svara på frågor hörde hon någon som ropade:"Nu är det veteranerna!" På grund av oförklarligt nedsatt hörsel på ett öra sedan flera månader uppfattar Matte inte allt korrekt. Stressad blev hon! Jäklar här brinner det i knutarna. In i ringen med sin hund där redan några sprang fram och tillbaka. Något kändes fel på något sätt så Matte ställde sig lite vid sidan. En vänlig ringsekreterare upplyste Matte om att championklassen inte var riktigt klar ännu och att Matte kunde stå kvar. Hon hade bara bett "veteranerna" att göra sig beredda.... Matte var scout som liten. Alltid redo!

Gázzi var den enda av veteranerna som inte var flerfaldig utställningschampion. Hon var också den enda tjänstehunden!  Hon skötte sig utmärkt och fick ett rosa band = excellent! Men placerades sist. Jättefin kritik!

Efter utställningen bar det av till lydnadsringen och klädombyte till röda tjänstedräkter! Uppvisningen förbereddes med framplockande av alla "legor". Våra figuranter hade redan anlänt. Husse visade hantering genom att bära omkring på Násti. Han överlämnade henne till främmande människor ur publiken samt slängde upp henne över sina axlar. Borderterriern gjorde sitt koppelsök bra och sedan var det Gázzis tur att söka av en lega där speakern stod som störning.

Då gick Gázzi iväg mot kanten av den fina gröna mattan och satte sig och sket! Tänk! Hon bajsade på planen för Världsmästerskapet i lydnad!!!!!!!! Vi som inte fick ge godis där av rädsla för att en smula kunde bli kvar och störa lydnadshundarna! Vi skulle inte ens få sätta ner en hand i mattan, för att inte förstöra vittringsprovet! Hela mattan dammsögs varje kväll! Noggrannt!

DÄR. PÅ DEN MATTAN BAJSADE GÁZZI.

Det var inte kul. Det var det faktiskt inte. Ännu mindre kul när lagledaren från Österrike blev väldigt tydligt väldigt sur. Vi fick gå ut och leta efter den EXAKTA platsen för brottet. Eftersom Gázzi inte alls var lös i magen gick det så klart inte att hitta. Matte hade lyckats få bort allt ganska lätt. Men lagledaren gav sig inte. Till slut återfanns några små bruna smulor. Ha! Där! Matte tog på smulorna och visade att det var små hårda icke luktande partiklar. Men nej. Ingen testhund togs in. Däremot sprejades det rejält.

Men Gázzi! Du som var så välrastad?!

Den andra uppvisningen gick galant och försedda med matkuponger som tack för hjälpen gick vi lättade därifrån!

Husse och Matte valde att göra reklam för sin ras och sina hundar som räddningshundar. Därför behölls tjänstetecken och tjänstedräkter på. Eftermiddagen tillbringades på Mässan med mingel. En professor från universitetet i Tel Aviv blev mycket intresserad av Lapska Vallhundar som räddningshundar! Han arbetade med militär och polis i sökandet efter försvunna personer! Han frågade efter uppfödare på rasen! :-))  Ett mycket långt och intressant samtal. En kvinna från Australien var också mycket intresserad. Några finnar gav sig till känna och vi pratade om rasen en hel del. När Husse och Matte satt och fikade iklädda sina röda kläder kom en kjempego gutt fra Norge med en massa hundmatspåsar i olika storlekar och gav oss. Han trodde nog att vi tillhörde de anställda i mässhallarna! Tack, tack!

En mycket givande och genomtrevlig dag! Trots att både Matte och hennes hund gjorde bort sig! På olika sätt. Men alltid var det väl någon som fick dra på munnen åt två gamla kärringar som inte kunde uppföra sig i så seriösa sammanhang!

Kritikerna från utställningen finns att läsa på en separat sida!

På kvällen var det "hopp och lek" i skogen på andra sidan vägen. Två jättepigga hundar jagade varandra, grävde i rotvältor och slet i stora pinnar! Inte var de trötta inte! Det är underbart att ha den här möjligheten att snabbt gå ut i skogen med hundarna!