Så var det dags!

På plats i ruinstaden i Rosersberg stod en dryg handfull människor, beredda att guida runt intresserade med hundar i våra räddningshundars normala träningsmiljö.

Lite efter klockan 10 hade alla de 25 som anmält sig anlänt. De delades upp i grupper på ett par tre stycken. I stort sett samtliga var väl förberedda med kraftiga skor och oömma kläder. Grupperna fördelade sig i de olika "kvarteren" i ruinstaden och bytte sedan områden med varandra vartefter. Under två timmar skulle vi hålla igång och därefter göra ett avbrott för medhavd matsäck.

Deltagarna fick prova på att ta sig fram i ruinerna. De fick gå ner i mer eller mindre mörka skyddsrum, de fick gå i mycket långa kulvertsystem. På ett ställe fick de ta sig ner genom ett hål i ett liggande betongblock och därefter krypa med sin hund under blocket till en öppning. De fick gå in i en mörk jordkällare med ett litet, fullständigt kolsvart skyddsrum längst in. Några fick testa sina hundar i en barack där en person var gömd. De fick iaktta sina hundars reaktioner, där hundarna nosade på de närvarande som var synliga, men visade att det fanns ytterligare vittring där inne.

De fick testa sina hundar i gallertrappor och lära sig att backa ner före hunden, för att undvika olyckor i form av fallande förare och fastnande klor. Några fick prova på att lyfta upp sina hundar på ett betongfundament.

Efter matpausen visade vi sökarbete i ruinerna där deltagarna just gått med sina hundar för första gången. Först fick Gázzi ett sök med två figuranter, vilket inte var några som helst problem för henne. En lagom stark vind talade om för henne var figuranterna var gömda. En i ett stående cementrör strax efter start och en i ett liggande rör i slutet av området.

Násti fick ett något större sök med en hög figurant uppe på en lastbilshytt. Vinden drev iväg vittringen en bra bit, men hon jobbade ut ur och in i vittringsfältet bra och kunde spika var figgen låg.

Våra hundar är skallmarkörer.

Därefter fick en rullhund visa hur en sådan markering ser ut med påvis.

 Deltagarna informerades om utbildningen till räddningshundförare. Vilka krav som gäller när man går kurs och hur mycket tid man måste sätta av till olika typer av träning. Likaså informerades de om att detta är en frivillig resurs i samhällets tjänst. Att det inte är speciellt välkommet att gå utbildningen endast för att erhålla ett tjänstehundcert för att därefter avbryta  all kontakt med verksamheten. KBM bekostar utbildningen för varje godkänt ekipage.

Efter det att alla deltagare avvikit ägnade vi "funktionärer" oss åt att träna våra egna hundar. Husse och Matte deltog i varsin grupp och därför kan här bara rapporteras om Gázzis sök.( Násti fick ett  liknande upplägg).

Hon fick två figuranter i en barack med åtskilliga rum på var sida om en central korridor. Stängda dörrar. I ett rum satt en person och sjöng och trummade på sin hjälm. Inga problem! Gázzi skällde som vanligt. Snygg markering! I ett annat rum lokaliserade Gázzi en person. Hon skällde utanför den stängda dörren. När Matte öppnade rusade en person ut ur rummet och ut ur byggnaden! Gázzi rusade vilt skällande efter och sprang om figuranten och fick stopp på honom! Där stod hon och markerade mycket bra! En riktig vallhund!

När vi så var klara för dagen dök en osannolik trio upp och frågade om de kunde ta några foton i ruinstaden. En fotograf och två modeller på de högsta klackar någon av oss någonsin sett!!! En av dem bar dessutom en klänning där sidstycken saknades och under bar hon ingenting. Inga trosor heller! Ja, möjligen string då! Matte tog chansen till ett bra foto och placerade Husse mellan modellerna! Han var inte nödbedd direkt och tjejerna tyckte det var kul!

Så här såg det ut!