Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

HUNDDAGBOK  

 

TISDAGSTRÄNING vid Globen

2008-08-20

Tisdagskvällens träning skedde vid Blås Ut, på en byggtomt intill Globen, inne i Stockholm. Ett bostadshus stod nu klart, ett var ett tomt betongskelett och resten var en stor byggarbetsplats med en massa bråte. En perfekt plats för räddningshundträning. Hela byggplatsen var inhängnad med ett högt staket, men grindarna hade stor frigång och lämnade ett tillräckligt utrymme under för en människa att ta sig in. Vi har tillstånd att träna där. Detta utrymme under grindarna gör platsen osäker för hundarna. Runt om är det mycket biltrafik samt även tunnelbana. I grönskan på tomten trivs harar och kaniner. Detta är alltså en plats där det kan vara lämpligt att träna koppelsök eller bundet sök. Kopplet kan ersättas av en lång lina.

 

Husse började med att köra Násti. Alla hade inte hunnit fram på grund av trafikstockningar, så han fick nöja sig med två figuranter. Det räckte gott. Násti fick gå tomt halva tomten. Hon jobbade bra och höll tyst. Vittring kunde komma från människor som passerade på trotoaren strax intill. Násti har ibland haft lite mesiga markeringar vid koppelsök, men denna kväll skällde hon mycket bra. Ihållande och kraftigt. Husse hade önskat helt dolda figuranter, vilket inte var helt lätt att fixa. Matte satt under en liten grön byggplastbit som fixerades med rumpa, händer och fötter. Vinden tog tag i den hela tiden! Násti hittade och markerade och först då upptäckte Husse att han nästan snubblat över en lega. Matte hade alltså lyckats bli osynlig! Nästa figurant fick Násti jobba lite mer på, eftersom vittringen blåste mot staketet och ut ur området. Hon måste komma ganska nära för att få den. Så småningom hade Husse kommit till den delen av området och då var det inga problem för Násti att hitta figgen i en låda.

Vid koppelsök kan inte hunden springa och söka vittring utan är kraftigt begränsad av kopplet. Om föraren har en dålig taktik kanske hunden inte alls får någon möjlighet att ta vittringen från en figurant. Vid höga legor brukar hundarna arbeta sig in i och ut ur vittringsfältet för att kunna precisera var figuranten är. Vittringen förs bort från legan och slår ner en bit ifrån. När hunden är kopplad är det svårare för den att bestämma var vittringen är starkast. Den är så begränsad. En del hundar kan även uppleva en press från föraren när avståndet mellan hund och förare är så litet.

* 

Gázzi fick tre figuranter som Husse lagt ut. Först fick Gázzi gå tomt i ett område för att komma i rätt arbetstemperatur. Hon hade förmodligen vittring av en hög figurant redan utanför området. Hade hon varit lös hade hon kanske tagit den direkt från starten. Nu var hon i lång lina och kunde inte sticka ut till figgen. I stället blev det mycket skällande som blev svårtolkat för Matte. Ingången till området skedde i ganska kraftig motvind.

Efter att ha avverkat ett tomsök, där skällandet kunde dämpas, tog Matte sig an det område där figgarna låg. Gázzi hittade rätt snart en figge inklämd på ett minimalt utrymme mellan två bodar. Hon slog upp med näsan ett tag men kom inte till markering. Matte gick runt några stora containrar där misstanke fanns om en hög figge. Ingen markering. Men så vek Gázzi bak öronen och körde fram huvudet. Svansen började gå. Hon drog med sig Matte mot en hög stapel av stora profilerade betongblock intill en mast. Matte såg på hunden att hon hade en figge i näsan (!) men kunde själv inte ta sig fram där hunden ville gå. Gázzi ombads släppa figgen för att följa Matte runt till en lämpligare passage. Det fick inte Gázzi att släppa intresset för figuranten. Väl framme markerade Gázzi mycket bra mot den förmodade legan. Inte förrän figuranten började berömma hunden fick Matte se honom. Duktig Gázzi! Hon har ett mycket starkt intresse för att hitta figuranterna. En krånglig Matte får henne inte ur balans. Gázzi hoppar och studsar över nästan vad som helst för att komma fram till en figurant. Det klarar dessvärre inte hennes Matte. Men det är väl det man skall ha hunden till?!

Den sista figuranten låg under marknivå bakom betongväggar som kanske skall bli källare i ett hus. Inga problem. Gázzi fick vittringen en bit utanför och drog med sig Matte in. Gázzis mycket tydliga kroppsspråk gör henne lätt att läsa. Matte litar på sin hund.

Ailu var också med och tränade. Han fick vittring på en hare, som stack iväg, direkt från start. Ailu gick också koppelsök. Han blev lite svårläst för sin matte som funderade över vad han egentligen hade i näsan. Men Ailu hittade alla figuranter och markerade bra.

* 

En hund som imponerade var C.! Hans Husse skulle köra lös hund och tomt. Vi andra var lite skraja för att hunden skulle kunna dra iväg ut ur området, eftersom han är mycket vidsprungen och därtill i en rasande fart! "Han stannar när jag säger till, även om han drar på en hare." var förarens övertygelse. Så rätt han hade! C. for som en skottspole kors och tvärs, hit och dit. Då och då hörde vi ett vrål: "STANNA!"  C. tvärnitade och sprang till sin husse. Även när en hare for iväg! C. bara jobbade och jobbade och jobbade! Överlycklig bara av att få arbeta med sin husse! Figuranter? Onödigt, men kul om man får hitta någon vid någon träning ibland. De behövs verkligen inte för att motivera C. att jobba. En helt fantastisk hund! Får han bara jobba med sin husse så är det belöning nog. En hund som alltid är glad och på hugget! Full fart! Självständig! SAMT STANNAR PÅ TILLSÄGELSE!!!

Efter träningen fick C:s husse erbjudande om att låna tre Lapska Vallhundar och lära dem att stanna på kommando. Även när de är blockerade av en skenande hare...